Kanske, kanske inte

Något hände men jag vet inte vad. Över en natt tappade jag lusten för att blogga. Det finns inte någon direkt anledning tror jag. Visserligen har antalet läsare och kommentarer minskat och det kanske påverkar lite. Jag stimuleras av och gillar utbytet, "ge och ta", den skriftliga kommunikationen, ömsesidig inspiration...
Kanske beror det på svårigheten att ta bilder nu. Jag vet inte...
Hur som helst så kommer jag kanske tillbaka. Kanske om ett par dagar, kanske om någon vecka, kanske till våren eller inte. Vi får se.

Pausa hjärnan med foto

Sitter här och bläddrar lite bland bilderna i datorn. En del bilder glömmer jag aldrig. Det behöver inte vara något jättemärkvärdigt med bilden i sig egentligen. Inte så att bilderna jag alltid minns har den bästa skärpan, mest perfekta fokus... det är något annat som gör att de fastar i mitt minne. Kanske något med fotograferingstillfället, känslan jag hade då. 

För två år sedan gjorde jag en snöängel. Det satt jag och tänkte på tidigare idag när hjärnan behövde pausa lite. 

Jag tillhör dem som behöver pausa hjärnan lite då och då. Min hjärna kräver inte mycket stimulans för att bli nöjd kan man säga. För att vila hjärnan kan jag försvinna i tanken en stund och tex tänka på vad jag har fotograferat vid något tillfälle eller vad jag skulle vilja fotografera. Idag tittade jag ut genom fönstret och såg kala grenar med mängder av regndroppar på. Bakgrunden var en gråvit åker. Då önskade jag att jag haft kameran med mig för det fanns något fint i det där enkla. Tankarna gick vidare till bilder jag tagit förut i gråväder. Tänkte på en snöängel på isen. 

Tankarna vandrade vidare till en dag i Lugnet

Vet inte hur det gick till men tankarna vandrade vidare från snöängel i gråväder till en bild jag tagit i Lugnet en februaridag för två år sedan (att det var just två år sedan kom jag inte ihåg). Säsongens första dag i Lugnet då jag städar lite och sätter in några tåliga vårblommor är alltid speciell. Förmodligen ligger det en kombinerad längtan efter vår och tid i Lugnet bakom att tankarna hamnade på bilden med vattendropparna och kungsängsliljan. (men jag vill ändå gärna ha snö först ;)) Efter denna lilla stund av hjärnpaus var jag redo att återvända till världen igen.

Onsdagens +

• te, te och te! Skönt när halsen är hes.
• programmet "Idrottens himmel och helvete". Att tycka att vissa idrotter bara är för tjejer och andra bara för killar - så onödigt, så dumt, så fel, så uråldrigt. Ett viktigt program!
• känslan jag har inom mig idag.

Sol ute sol inne, sol i hjärta sol i sinne

När jag var liten hade vi poesiböcker. Jättefina var de! Minns att jag tyckte de med blommor var vackrast. Kanske en sorts trädgårdsintresse redan där???

Hur som helst så sken solen fint in i verandan för någon dag sedan (och jag såg de smutsiga fönsterna men valde att göra annat;)). Idag har vi inte haft någon sol men jag känner sol i sinnet och i hjärtat. 

I verandan sken solen på övervintrarna. Alla växter ser ut att må bra där. 

Ett par av pelargonerna blommar fortfarande. Konstant sedan i våras!

Olivträdet ser ut att må ganska bra. Kanske några torra blad men det är normalt. 

Imorgon är det dags för arbete igen. Tänk att det gått 2,5 vecka sedan jag jobbade senast. Otroligt! Dagarna har bara flutit samman på grund av alla röda dagar. 

Nu är det tillbaka till vardagen, väckarklocka, inrutade dagar, matlådor, mellanmålslådor, pusslande med dygnets timmar för att hinna det jag vill...

För övrigt så...

• har jag inte tid att börja jobba. Har fått så många nya böcker som verkar hur bra som helst, allihopa. Fem stycken fick jag idag (min dag idag) och jag började på den ena direkt, Yoga girl av Rachel Brathen. " Vi är alla ansvariga för vår egen lycka. Livet händer oss inte bara, det är vi som får det att hända."
• fick jag verkligen hur fina presenter som helst idag och även i julklapp. Varm i hjärtat!
• måste man aktivt förändra för att en förändring/förbättring ska ske. 
• har ena buskpionen skrämmande stora knoppar redan. Vad händer om det bli smällkallt???

Nu är jag lite velig. Ska jag virka eller ska jag läsa???

Om alla säger det så tror vi till slut på det.

Första frågan från massören var "Hur går det med julstressen?". 

Det finns en hel del saker som vi förutsätter om oss människor. Som att vi ska vara stressade i juletid, som att vi har svårt att prata om döden, som att vi inte kan prata om psykisk ohälsa, som att vi blir trötta i november, som att ... (säkert många fler saker som jag inte kommer på nu) Dessa valda sanningar kan jag fundera en hel del kring. Hör man något tillräckligt ofta blir det en sanning, en självuppfyllelse. Ja, många blir trötta i november men om inte alla hade tjatat så förtvivlat om hur trötta "vi", för många säger saker som de förutsätter gäller alla, är hade vi kanske inte känt oss så trötta. Man blir inte automatiskt trött bara för att det blir november månad. 

Det där med julstressen är inte heller något som drabbar alla. Vi väljer själva. Om alla förutsätter att alla är stressade tror vi att vi är det, vi förutsätter att vi är det för alla säger ju att vi är det. 

Jag känner ingen julstress, så det så! :) 

Min utsikt från soffan. 

Te, mjuka filten, pepparkakor och Ernst gör mig sällskap. Ja, maken och Ronja också. 

En lugn och skön torsdagskväll har jag för jag har valt att ha det. 

Ta inte automatiskt på dig andras stress.

För övrigt så...

• tyckte jag lite synd om massören när jag hörde hans kurrande mage. Inte lätt att jobba hungrig. 
• brukar jag ofta säga att ingenting förvånar mig längre men så plötsligt kommer den, en totalt känslokall kommentar från den man minst anar. Ibland kan även jag bli förvånad alltså. 
• satte en vän på Fb verkligen ord på en förälders känslor. De där orden "mamma, vi är framme nu" är så mycket värda att få till sig när ens "barn" är på väg någonstans, långt bort eller bara en bit. Oavsett hur gamla de blir så oroar man sig och det är nog svårt för de där sönerna och döttrarna att förstå den känslan. 
• ska jag köpa mig en rumsgran har jag bestämt. 
• är jag glad för att mina hyacinter är så fina just nu. 

Hoppas du har det bra såhär på torsdagskvällen.

Funderar över minnen

Sitter och funderar lite över vad jag minns från advent och jul när jag var liten. Denna tiden är så mycket förknippad med minnen. 

Vi hade paketkalender i form av tändsticksaskar limmade på varandra som ett höghus. Där i låg små saker som suddgummi, en knäck eller lappar om var någon sak låg gömd. Det får ju inte plats så mycket i en tändsticksask. 

Vi hade en stjärna i köksfönstret när jag var riktigt liten och senare hade vi ljusstakar i några fönster också. När jag var 12 år fick jag en adventsstjärna i rött trä av morfar. Jag har den kvar! Jag var så himla glad för stjärnan för den gav ett så mysigt sken. Kunde sitta länge och bara titta på den. 

En annan sak som jag minns är att jag inte fick sjunga så högt i kören men jag fick gärna läsa en dikt istället. Det var tydligen innan man kom på det där med att alla ska få vara med ;). 

Flera juldagsmornar gick pappa och jag på julotta. Det var bara vi som orkade upp så tidigt tror jag. Det var jättemysigt!

Undrar vad mina barn har med sig för minnen??? Det kanske inte alls är de minnena jag vill att de ska ha med sig. Minns de det som jag ansträngde mig för att göra bra? Märkte de att jag ansträngde mig? Att vi läste julsagor minns de nog i alla fall. 

Jag gillar julen jättemycket men den känslan har jag nog inte lyckats föra över riktigt. Kanske kommer det märkas mer när de får egna familjer. 

Vet inte riktigt varför jag tog fram kameran INNAN jag tände ljuset och inte efter??? Hur som helst så är det såhär adventsljusen ser ut i köket. Man ser knappt siffrorna som hänger i de röda banden men de finns där. 

För övrigt så...

• är det märkligt att en del människor kan säga så många ord utan att egentligen berätta någonting. 
• lyser lilla granen fint på trappan. 
• låter adventskalendrar för vuxna lite mysigt. 

December nu och jag tänker vägra stress och njuta hela månaden. 

Första ljuset brinner och det är skillnad på vantar och vantar

Här är första ljuset tänt och jag njuter verkligen av adventstiden. 

Ljusstaken med de tjocka ljusen ser ungefär likadan ut som förra året men i köket har vi en ny variant. Ska försöka få till någon bra bild en annan dag. Det där med ljuset...

Idag firade vi min och makens födelsedagar. Hans i efterskott och min i förskott (fyller inte förrän om fem veckor ca). Det är trevligt att få presenter. Nya mjuka och sköna flanellpåslakan, fina och rejäla duschhanddukar, flipbelt och vantar. Inte vilka vantar som helst! 

Hemstickade vantar med brodyr på. Blommor dessutom!

För övrigt så...

• är nog Åhlens julreklam den bästa på länge. Julkänslan kommer av det lilla, det mysiga. Inte nödvändigtvis de dyraste julklapparna och fler rätter på julbordet än någon ens orkar smaka. Inte 58 olika sorters julgodis heller. 
• får det gärna bli kallare väder nu. Jag vill elda mer i kaminen nämligen. Det är verkligen hög mys och julfaktor på det tycker jag. 
• kom jag i fredags på att jag glömt klippa ner hösthallonen. Det var bara till att hämta sekatören och få det gjort. 

Hoppas adventshelgen varit så som du ville ha den. 

Vara snäll

Vissa dagar är bättre än andra. 

Vissa dagar börjar på ena sättet och slutar på andra. 

Igår skrev jag lite om att vara snäll mot sig själv, att göra bra saker mot sig själv. En del människor gör nog oftare sådant som de själva mår bra av än sådant som gynnar eller är snällt mot andra. En del tänker mest på andra hela tiden och borde kanske vara lite snällare och omtänksammare mot sig själva. 

Ikväll blev det yoga. Det är snällt mot min kropp. Hade tänkt annan träning egentligen men lyssnade på kroppen och det blev yoga Att lyssna på kroppen är inte det samma som att känna efter. Känner man efter är det mer som att leta fel, leta efter lite ont, leta anledningar till att stanna i soffan... Att lyssna är klokt, ansvarsfullt och jag tror faktiskt det är nödvändigt i längden. 

Att duscha med en väldoftande duschkräm, landa i soffan med te, läsa en bra bok och tänka att jag är bra nog är också snällt enligt mig. 

Idag kom solen!

Kamelian och hortensian är inburna för det ska bli kallt i natt. Nu kan jag sova gott :).

Klappar till sig själv?

Sitter och funderar på vad jag ska få i julklapp, av mig själv. Förra året fick jag två muggar och sex julgranskulor med olika Elsa Beskow-motiv. Jag hade varit snäll :)

Muggar med "Sov du lilla videung..."

Julgranskulor med olika motiv från sagorna

Jag tycker Elsa Beskows bilder är helt underbara! 

Jag har inte bestämt mig för jag ska få av mig i år men jag har några saker på min önskelista. 

Lucy Dillons böcker gillar jag. Mysiga och lättlästa. Sådana läser jag gärna mellan varven. 

Rachel Brathens bok om yoga står också på min lista. 

Träningskläder har jag så det räcker men jag skulle egentligen kunna köpa många till. Finns så många snygga. 

Nikes löpartights med reflex på hela benen. Snygga men onödigt dyra. 

Tänk att ha ett träningslinne med blommor på... Men nej, jag kan inte påstå att jag behöver fler linnen heller. 

Nej, jag får nog fundera lite till på vad jag ska få av mig själv. Kanske en kofta förresten? 

För övrigt så...

• funderar jag på balansen mellan hur ofta man gör något bra eller snällt för någon annan jämfört med hur ofta man gör något bra eller snällt mot sig själv. 
• är jag glad att jag inte har några problem alls med att säga "Jag vet inte, jag har ingen aning". Ingen prestige i att inte kunna eller veta allt. 

Idag såg jag solen!

Efterlysning av böcker "i juletid"

Det är knappast ingen nyhet att det inte är lätt att fota på vardagarna. Mörkt alla timmar jag är hemma. Det får bli en kamerarunda i helgen minsann. 

Ljus på bricka. 

Funderar lite på vad som ska hamna på den till advent. Eller ska den bort då kanske?

Jag gillar ju att läsa och jag gillar julen. Har ni tips på böcker som utspelar sig i juletid eller handlar om jul på något sätt?

För övrigt så..

• får det bli så att jag bara sätter ner häckplantorna i odlingslådorna (bar jord och lätt att gräva) för att sen hitta rätta platsen till dem till våren. Hoppas de nöjer sig med det. 
• funderar jag en del på varför det för vissa människor är så viktigt att göra tvärtemot, bara för att. 
• hittar jag inte de rätta orden ikväll. 

Ha en fortsatt fin kväll!

Väljer inte gnället

Det är lätt att falla in i gnället. Gnället över mörkret, regnet, blåsten... Att gnälla på sådant som ingen kan påverka gör ju ingen skillnad så jag slösar inte min energi på det. Att fokusera på det fina är mer "min kopp av te". 

Spindelväv kan verkligen vara riktigt vackert. Allra helst en dimmig morgon. 

Gräsvippor och morgondimma över vatten är inte så dumt det heller. 

Även en riktigt riktigt dimmig morgon tycker jag är vacker. Så dimmigt att man knappt ser vägen nere i hörnet. 

Det går att hitta mycket som är fint även nu om man vill, trots mörkret. 

För övrigt så...

• är det härligt att fastna i en bra bok. 
• är det sorgligt när någon tappar bort sig själv i förhållandet till någon annan. Kärlek eller vänskap, lika illa. 
• är jag glad över att min säng är skön :)

Ta hand om er!

Lite av den där känslan fann jag

En morgon med lätt lätt frost har vi haft men i övrigt nästan tvåsiffrigt på termometern varje dag. Då har jag svårt att känna någon som helst annalkande adventskänsla. 

I helgen har jag visserligen frusit mer än på länge. Så kan det gå om man åker hemifrån i fel jacka och vädret bestämmer sig för att vara blåsigt, riktigt blåsigt. Så kallt vind!

Jag har faktiskt inte bara frusit i helgen jag har även känt lite lite av den där adventskänslan. Nu ska jag bara se till att fylla på den här hemma. Det tänker jag göra genom att planera lite för något arrangemang jag ska göra, tänka på vilka blommor jag ska köpa (läs: hur många vita hyacinter jag ska köpa) och vad som ska bakas framöver. Saffran är ju gott ;)

Ni får hålla tillgodo med mobilbilder eftersom kameran lämnades hemma. 

Kan vara den finaste julskyltningen jag sett någonsin. Bilden är inte jättebra. Jag frös så om händerna att det var svårt att hålla telefonen stilla. Figurerna är möss och det är svårt att föreställa sig hur stort detta är på riktigt. Det finns en våning till på hotellet som jag skar bort, en bottenvåning. Vi stod på ganska långt avstånd. Hotellet är stort och jag skulle även tro att det krävs en ganska stor plånbok för att bo där. 

Ett vackert träd som förmedlar kärlek hittade vi bland alla granar. 

Man skulle kanske göra något arrangemang med hyacinter på yttertrappan? Ska mildvädret fortsätta lär de hålla sig fina länge där. Hyacinter, granris och mossa... ja, nu är nog hjärnan igång på förberedelserna.

För övrigt så...

• har jag provat sightseeinglöpning för första gången. Ingen lång runda men ett par sevärdheter hann vi med. 
• är en kamin och levande ljus nog säkraste korten för hemtrevligtkänslan. 
• är jag jätteglad för alla fina ord om mina bilder. Det ger mig verkligen energi att hitta det där lilla som kan göra sig bra på bild och att leta efter bra motiv. Är jag även glad för alla kommentarer om hur ni laddar ny energi. Jag tror det är bra att tänka till lite själv och bli medveten om hur man laddar och att man aktivt måste se till att man laddar då och då. 

Nu myser jag vidare med tända ljus, hund och brasa.

Ladda in ny energi

Varje helg vill jag umgås lite med kameran. Att fotografera är en av de saker jag mår bra av, som jag gillar att göra, som laddar mig med energi. I veckorna går det åt en hel del energi och därför tänker jag medvetet på att ladda med ny energi under helgen. Då äger jag min egen tid på ett annat sätt. 

Försökte hitta lite fint i trädgården och insåg att det inte alltid är det man ser först som är det vackra. Spegling i vatten eller strå och grenar mot en dimmig sol kan också vara fint, på sitt sätt. 

Jag tänker som så att det krävs insättningar för att göra uttag, av energi alltså. Hur fyller du på?

Tankar ca sju månader senare

Inte en enda gång har jag drömt mardrömmar om hunden som överföll mig (läs HÄR) men jag tänker ofta på det. Inte så att jag går och grubblar på det, mer så att jag påminns om det på olika sätt.
Kör förbi där det hände, masserar ärren, smörjer för att hålla huden mjuk och smidig, känner hur det stramar vid vissa rörelser, flyttar linningen "rätt" så det inte gör ont i utgjutningen som finns kvar, känner lätt ont när jag nuddar midjan, ser hundar som liknar den som bet, ser lösa hundar... ja, det finns mycket som påminner mig. Det mesta påminner mest bara om att det har hänt, på ett neutralt sätt. Inte så mycket känslor i det, bara ett konstaterande.

Känslor blir det om jag ser lösa hundar som visar minsta lilla intresse för mig. Det räcker med att en lös hund tittar mot mig eller tar ett steg mot mig. Om hussen eller matten dessutom inte verkar ha koll så rusar adrenalinet i kroppen direkt. Det är inget jag styr över på något sätt. Det bara händer och det spelar ingen roll hur hunden ser ut. Om en lös hund inte verkar bry sig om mig alls händer inget i min hjärna.
Den mest obehagliga känslan och tydligaste påminnelsen upplevde jag tidigare i höst. Jag sprang förbi ett hus och såg en hund i trädgården. Hann konstatera att det inte var en sådan som bet mig och att där fanns människor i trädgården. Alltså ingen fara sa jag till mig själv. Samtidigt som jag tänkte det sprang hunden mot staketet, som var lågt, och skällde. Jag väjde rakt ut i vägen och tårarna bara forsade. Hjärnan/kroppen blev så rädd och jag blev så fruktansvärt ledsen för att den reaktionen kom så starkt.

Redan ett par dagar efter att jag blev biten såg jag till att träffa hundar, andra än vår egen. Jag gick ut i byn (det hände ca 600 meter hemifrån) först med sällskap och sedan ensam. Jag sprang/linkade en liten runda i en skog ganska snart efter händelsen och hade då sällskap bitvis. Medveten bearbetning alltså.

Numera känner jag ingen direkt löparglädje när jag springer hemmavid. Ibland springer jag häromkring ändå men skillnaden i känsla är stor om jag jämför med hur det känns när jag springer någon annanstans.
I början sprang jag och såg mig om hela tiden, rädd för att det skulle komma en hund bakifrån. Nu gör jag inte det så ofta men jag har bara ena pluggen i örat (hörlurarna) för att jag tänker att jag kanske hör om en hund är i närheten.
De gånger jag känner mig mest lugn och avslappnad är när jag har sällskap på rundan eller vet att maken är i samma skog som jag. Att maken är i samma skog spelar ju ingen roll egentligen om det skulle hända något. Han skulle ju inte höra mig och inte kunna förhindra något men jag känner mig tryggare i alla fall.

Jag har stött på flera oförstående hundägare som svarat märkligt när jag bett dem koppla eller hålla in sin hund. Senast sa en tjej "Alltså, hon bryr sig inte om dig". Nej, men detta handlar inte om din hund, det handlar om mig tänkte jag men log bara åt hennes himlande ögon.

Hundar är fortfarande mitt favoritdjur och jag är otroligt tacksam att vi har hund i familjen. Hon lämnade inte min sida de första dagarna.
Att jag känner mer respekt för okända hundar är inte så konstigt tycker jag. Det är en helt rimligt. Om rädslan för lösa hundar kommer minska vet jag inte, det får tiden utvisa.

Något som jag tänkt på en hel del är låten jag vet att jag hade i öronen när hunden kom. Timbuktus Spring. Stora delar av texten har en nästan läskig koppling till det som hände. Jag gillar låter fortfarande. Jättemycket faktiskt.

En dimmig men vacker morgon har vi här idag och nu ska jag snart ut på en långrunda. 

Du håller väl din hund kopplad? Även vanligtvis snälla hundar kan göra oväntade saker.

Varför kostar den så mycket???

Efter fem timmar på stan känner jag absolut att jag gjort mitt där för lång tid framöver. Det är inte min favoritplats precis men ibland så är ärendena så pass många att det tar sin lilla tid. Tack o lov var där inte så jättemycket folk. 

Jag diskuterade med mig själv om färgen svart. En snygg färg och lätt att passa till annat men varför finns det nästan bara svart? Jag kom hem med några plagg (det gick trögt i början) och alla utom ett är svart. Jaja... Nätshopping får det bli till jul känns det som just nu men jag kanske ändrar mig när det närmar sig. Vi får se...

Murgröneviolen är en väldigt tålig och tacksam blomma

När jag röjde lite i trädgården för att den ska vara redo för en kallare årstid såg jag att murgröneviolen blommar, för fullt. Den hade en liten paus i augusti. Förmodligen för lite gödning vilket händer lätt här. För övrigt så har den blommat sedan i våras. Jag sätter den i en ganska rymlig kruka på våren och den växer snabbt till sig. Då delar jag den genom att riva tussar från den och de planteras i nya krukor. Dessa växer snabbt till sig och får större krukor och sen kan jag riva tussar av dem också. Hur lätt som helst att föröka alltså och inte är den svår att övervintra heller. Inte i zon ett i alla fall. Mina står i Lugnet där det är kallt (fryser) men torrt. Ibland om jag kommer ihåg det lägger jag litet lövtäcke över men ibland glömmer jag det.
Varför är denna blomma så pass dyr att köpa undrar jag? En liten liten kruka på ett gardencenter kan kosta 50-60 kr och det tycker jag är jättemycket för en så lättförökad blomma.

För övrigt så...

• hittade jag en jättesöt bricka med domherrar på. Den ska det serveras fika på under vintern. 
• undrar jag om jag måste dras med utgjutningen i midjan (efter hundöverfallet) hela livet??? Det verkar så. 
• är jag nöjd med lilla billiga batteriljuset som kostade 29 kr. Till och med timer i det! Står utanför köksfönstret i en lykta nu. 
• är jag tacksam för att dagens ärende är avklarade. Bara ledig tid resten av veckan!

Nu är det dags att tända ljus. Mörkt nu = mysigt. 

Gröna kängorna

Här kommer bilder på mina nya kängor som jag är så glad för. De heter Juni vilket är lite roligt eftersom jag har en underbart fin liten flicka i min närhet som heter just Juni. Märket på kängorna är Rieker och de är lite fodrade. 

Älskar grönt!

För övrigt så...

• var det tur att meningen var att jag skulle springa riktigt sakta idag. Det var SÅ vackert i skogen och jag njöt för fullt. 
• läste jag något så klokt för någon dag sedan. Minns inte vem som blivit intervjuad (det jag läste var bara ett utdrag ur intervjun) men det kan ha varit Molly Sandén.Tror att det var någon artist i alla fall. Det stod ungefär såhär: man ska acceptera sin kropp, vara snäll mot den. Alla kan inte vara trådsmala och det är absolut inte nödvändigt heller. Alla kan heller inte ha synliga magrutor. Inte heller nödvändigt. Men att acceptera sin kropp  innebär inte att man ska slå till ro och tro att man kan äta en massa onyttigheter och vara inaktiv. Alla behöver tänka på vad man stoppar i sig och röra på sig. Kroppen måste vi vara rädda om oavsett hur den ser ut, för hälsans skull. 
• blev jag kallad flickan idag. Han hade nog väldigt dålig syn :D
• är jag tacksam för den extra timmen idag. 

Nu matlagning!

Värdera eller inte

Nästa vecka har jag lov och det ska så klart bli hur skönt som helst för en hemmaälskare som jag. Listan är lång men innehåller bara sådant som jag vill göra. Jag är nog ganska bra på, eller har blivit bra på, att göra sådant som jag vill göra för min egen skull och inte för andras. Sen kan det ju ganska ofta vara så att jag vill göra något för andras skull för att jag själv mår bra av det men jag gör det inte bara för att samvetet säger det eller för att jag tror att någon anser att jag borde. Det finns så många fördelar med att bli äldre. Man blir oftast klokare ;). 

Det går en hel del ljus åt nu. 

Idag blev jag påmind om något som jag eftersträvar men ofta tappar bort. Att värdera mindre.  Jag vill inte värdera allt hela tiden men det kan vara väldigt svårt att inte göra det. I vårt samhälle är det mycket och många som ständigt värderas och värderar. Alla ska ha en åsikt om allt och alla, tycka en massa, sortera in människor i fack... Jag tror inte att vi behöver ha det, åsikter om allt. Bemöta/bekräfta/konstatera mer och bedöma/värdera mindre. 

För övrigt så...

• är det verkligen hög mysfaktor på en kamin. 
• kan det vara dags att räfsa lite löv snart kanske? Bara lite för jag gillar löv på gräsmattan. 
• har vissa lättare än andra att drabbas av storhetsvansinne. 
• är jag tacksam för att jag känner mig stark idag. Påstår inte att jag ÄR stark men jag KÄNNER mig stark. 

Ha det bra i höstrusket!

Att känna till sina behov på en måndag

En måndagskväll kan vara riktigt mysig. Tända ljus, sällskap i soffan och en liten överbliven kakbit till mitt te så är jag nöjd. 

För ett år sedan hade jag hunnit ta några fina frostbilder. Det har jag inte kunnat i år. Lätt frost hade vi en natt för någon vecka sedan men då var det för mörkt för att kunna fota. Jag är glad för de fina höstvädret vi haft hela hösten och trots förra veckans regnande så är det fortfarande milt här. Inte ens i närheten av frost. 

Just nu ser jag fram emot nästa veckas lovdagar. För mig är det viktigt att ha lugn och ro omkring mig. Att vara bland många människor tar mycket energi så jag behöver ladda ny energi genom att vara för mig själv, eller med noga prioriterade människor, med jämna mellanrum. Är tacksam för att jag har lite lov då och då. Det behöver jag. Äga min egen tid och göra precis det jag känner för, det är viktigt för mig. 

Det är viktigt att veta vad man mår bra av tror jag. Alla vet nog inte det. Många låter livet rulla på utan att fundera speciellt mycket över det. För många tar det stop en dag just för att man inte reflekterat över vad man verkligen behöver och inte behöver här i livet. Att ta sig tid och fundera över sina behov och sedan ta ansvar för att tillgodose behoven leder i längden till ett mer balanserat liv. 

Många påstår sig "vara tvungna att" eller tror att "man måste" men det är egentligen att skylla ifrån sig. Alla har ansvar för sitt eget liv, sin hälsa och sitt välmående. Gör dina val och prioriteringar och stå upp för dem. 

Så tänker jag. 

Höstigt vackra färger

För övrigt så...

• upplever jag ofta att vissa typer av personligheter värderas högre än andra. Både bland stora och små. 
• är det väldigt bra att träna direkt när man kommer hem från jobbet tycker jag. Sen fixar jag till maten och sätter den i ugnen eller på plattan medan jag tar en dusch. Passar mig bra. 
• vill jag ha in mer styrketräning i min träning men jag vill inte ta bort något annat. Tål att funderas på...
• står kamelian ute fortfarande. Den måst bäst där men jag är ändå rädd att glömma den när frosten kommer. 
• är jag tacksam för en hel del men det håller jag för mig själv idag. 

Var rädd om dig!

260 bilder på en brygga???

Nja, det var väl kanske inte så att bryggan kom med på alla bilderna men 260 bilder tog jag idag. Äntligen kom jag iväg till ett av ställena som står på min fotoönskelista. Sjön jag varit vid så mycket när jag var barn.
Lite märklig känsla att komma dit. Det är över 20 år sedan jag var där senast men vägen dit var precis lika slingrig som då och väl framme vid sjön såg det i princip likadant ut nu som då.

Jag hade fint sällskap med mig. Underbara vackra Ronja var en av dem. 

Färgerna var precis så fina som jag hoppats på

Några löv hade landat på vattenytan och guppade omkring där

Ronja hade inte vågat sig ut på bryggan ensam men i tryggt sällskap av sin älskade lillhusse var det inga problem alls. 

Vackert

Här har jag simmat ett stort antal meter. Fick till och med "uppvisningssimma" på simskoleavslutningen för jag hade så fina armtag enligt simläraren. 

Lugn och ro bland vackra höstfärger

Lillhusse och Ronja kastade macka

Mycket nöjd är jag med dagens fotorunda.
Helgen i övrigt har gått för fort, alldeles för fort. Tycker jag försöker ta tillvara min tid, utan att stressa, men ändå känner jag att jag inte hunnit mer än tvätta.


För övrigt så...

• är det lite typiskt att jag hittar en massa recept med äpple när vi inte har några äpple alls i år nästan. Tur att dottern köpte några stora fina äpple förra helgen när hon var på äppelmarknad. 
• har det varit bra för mig att ha träningsmål under detta året. Ser helt okej ut. Tror jag kommer uppnå fyra av fem. Kanske kanske klarar jag det femte...
• är jag tacksam över helgens väder. 

Ha det bra!