Jag behöver inte be om ursäkt och nytt vattenblänk

Ännu en alldeles underbar dag!

Aklejorna fortsätter förgylla min tillvaro. 

Idag hade jag fyra punkter på listan (listan fanns bara i huvudet): 

• hitta plats för nya vattenblänket och dessutom något att ställa det på
• skura en bit av gamla planket i uteköket och få upp en "kruka", nej inte kruka egentligen men jag vet inte vad jag ska kalla det, där
• springa i en skog en bit iväg
• köpa något till mamma (försenad morsdagspresent)

Alla punkterna är avklarade :)

Nya vattenblänket hamnade i söderrabatten. Inte helt säker på att det ska stå där men tillsvidare i alla fall. 

Pion och prästkrage nu, kanske rosor senare

För övrigt så...

• var det helt onödigt av mig att be om ursäkt för att jag bad hundägaren koppla sin hund i skogen idag. Jag behöver inte be om ursäkt för att jag är rädd! Det sa hundägare till mig också när vi kom tillbaka till parkeringen samtidigt efter våra respektive rundor. Hon frågade om det var jag som blivit biten för ett tag sedan (det stod ju i flera tidningar) och stod med tårar i ögonen när jag sa "ja, det var jag", berättade vad som hänt och jag visade ärren. Kopplade hundar reagerar jag inte för men lösa (och okända) som kommer mot mig eller tittar på mig, lösa hundar som ägaren inte har full kontroll på och som på något sätt visar intresse för mig - då rusar adrenalinet och kroppen skakar. Idag sprang jag ensam när jag såg den lösa hunden (som var bakom sin husse och matte och som tittade på mig). Jag stannade, bad dem koppla hunden, sprang förbi, bad om ursäkt " jag är rädd för jag har nyligen blivit biten" och sprang vidare. Jag vände inte, jag började inte gråta och jag löste situationen. Jag vann!
• är det nog snart dags att avsluta "projekt "byta plats". Bara lite kvar på sittplatsen. 
• har jag bara sju arbetsdagar kvar innan sommarledigheten. Kanske dags att göra en lista över några små sommarprojekt? Typ vart jag ska åka på mina fototurer, tänka efter vad jag vill göra i trädgården, vilka platser jag vill åka till... Finns en risk att jag inte lämnar tomten på 9 veckor annars :)

Blir det ännu en underbar dag imorgon? 

Kär!

Två lediga dagar av fyra har redan gått. Tiden bara rusar och jag har fullt upp med att försöka känna alla dofterna, se alla de fina blommorna, känna gräset mellan tårna, äta frukost i uteköket med morgonsolen i ansiktet, ligga i hängmattan som numera hänger i uteköket...
Det är så otroligt underbart just nu nu och jag tror att jag är kär i den här årstiden.

Första bilden - på väg in i uteköket

Andra bilden - tagit ett par steg in i uteköket och vrider kameran lite åt vänster

Pergolagången är alltid lika härlig att gå igenom tycker jag. Prästkragarna fattar inte riktigt det där med att hålla sig i rabatten, där de hör hemma. De växer gärna upp mellan plattorna också. 

I trädgårdslandet strosar jag gärna runt numera. Ett härligt rum blev det. 

Den uppmärksamme ser kanske en grön slang? Den ska bort nu för idag köpte vi grå slang istället. Den smälter in mer och jag vill gärna ha det lite fint omkring mig. Även i trädgårdslandet. 

Idag har jag nog inte gjort något alls i trädgården. Det blev en del ärende avklarade istället och det behövs ibland det också. Men så trött jag blir av att gå på stan! Vi var på plats när affärerna öppnade och då var där inte så mycket folk men det fylldes snabbt på och då blir det jobbigt för min lilla hjärna. Kom hem med det mesta av det jag skulle ändå så jag får vara nöjd. 

Trött är nog lilla humlan också. Jag trodde först den var död och skulle kolla hur den kunde hänga kvar ändå. Den var inte död. Den njöt nog bara av allt gott i nävan. Ja, det kanske är en härlig fredagskväll för en humla. 

För övrigt så...

• är det en befrielse när kiropraktorn får loss låsningarna så jag kan andas igen. 
• kan det inte ha varit många som arbetade idag. Hela stan var full med folk!
• är det väl då märkligt att jag aldrig får tummarna loss och fixar ordentligt stöd till bondpionen. Den ger mig enormt många fina blommor varje år men vad ger jag den? Inget stöd och oftast ingen gödning heller. Skärpning!
• slutar jag nog aldrig bli helt varm ända in i hjärtat när sonen eller dottern upplever stor lycka. Det är väl det där med "man är alltid barn till sina föräldrar". Även om de båda är stora nu, vuxna, så blir jag så glad för deras skull när de är extra glada eller lyckliga. 
• är det nog dags för att jämna till kanterna på rabatterna tror jag. 

Kan inte få nog av trädgården och alla blommorna!

Favoriter - det finns många sådana (och objektivfunderingar)

Ikväll är det inte samma semesterfeeling här som igår. Blåsigare och svalare. 

Sitter och njuter av bilder från trädgården istället för att vara ute i blåsten. Planerar i huvudet för ett par olika turer med kameran som enda sällskap. Det ska ske i början av semestern tänker jag. Måste nog göra en lista så jag inte glömmer mina tankar :). 

I går började en av mina favoritklematisar slå ut - Snow Queen. Hon är vit med lite svag blålila ton i vissa ljus. 

Blomningen är lång och ofta blommar hon om på sensommaren eller hösten. 

Allt behöver inte ha blommor för att falla mig i smaken. Piprankan tillhör favoriterna bland bladväxterna. Ljusgröna hjärtformade blad. Kan ju inte vara annat än fint. 

När jag kollar på bilderna tänker jag att det ibland skulle vara bra att ha ett annat objektiv än det jag har (Nikon 18-55). Kameran är en Nikon D3100. Det svåra är ju att veta vilket objektiv jag skulle ha mest glädje av. Tips och råd kanske jag kan få av någon som läser här??? Vill dels kunna ta skarpare närbilder men även vybilder med mer skärpa och djup. 

För övrigt så...

• undrar jag hur bra koll posten har på sina paket??? Hoppas min klänning kommer tillrätta. 
• kan det nog bli bra med hängmatta i uteköket.
• har stockrosorna mycket rost i år. Bara att gilla läget. De kommer blomma fint ändå. 
• känns det hur bra som helst att ha kort arbetsvecka denna veckan. 

Må så gott!

Måste man göra något???

Pratade med en kollega om hetsen kring att "göra något". Inför helgen lyder frågan "vad ska du göra i helgen". Efter helgen lyder frågan "vad har du gjort i helgen". Inför sommaren lyder frågan "vad ska ni göra i sommar, ska ni resa iväg" och efter semestern lyder frågan "vad har ni gjort i sommar, har ni varit iväg på något". Kollegan sa: vad är det för fel på att bara vara? Varför denna hets kring att ständigt göra saker? Varför duger inte solstolen hemma på gräsmattan med sig själv eller ev. partner som sällskap?
Nästan alla klagar över att vi lever i ett stressat samhälle men det är ju till stor del vi vanliga människor som skapar samhället. Det är upp till oss att bestämma oss för att det duger bra nog med solstolen hemma på gräsmattan och inte hänga med i "görahetsen" av bara farten.
För egen del har jag inga problem med att njuta fullt ut av att vara hemma och strosa runt en hel helg men jag upplever och hör att många känner sig pressade av att de måste/förväntas göra något på sin lediga tid. Göra något som de sen kan berätta om för andra eller som barnen kan berätta om i skolan. Vad är det för tänk???
Självklart är vi alla olika och har olika behov men det viktiga är att verkligen stanna upp och fråga vad vi vill innerst inne och för vems skull.

Gräslöksblommorna är vackra om man tar sig tid att se dem. 

Kvällen har varit helt underbar och jag satt kvar i uteköket en bra stund efter att vi ätit. Bara satt och njöt.

Tog ett varv med kameran och försökte fånga kvällssolen. 

Hoppas din vecka börjat bra.

Kan nog knappt bli bättre

Jag är så nöjd med denna dagen. Söndagen började med bra presenter och blombukett från E och O. Därefter blev det frukost i uteköket. En skön morgon och det bästa av allt var att alla var hemma. Under dagen har jag roat mig i trädgården - det bästa jag vet att roa mig med. Jag har blivit bjuden på både god mat och god fika. Det är guld värt att slippa vara dem som planerar och lagar alltid.
Efter maten satt jag en bra stund i kvällssolen med bok och rosévin. Alldeles lagom varmt då och hur härligt som helst.
En dag jag sparar i hjärtat.

Dagen till ära slog bondpion och doftschersmin ut sina första blommor.

Bondpion

Doftschersmin

En hel del av dagen har jag varit i närheten av Lugnet, uteköket och trädgårdslandet. Planterat lite, tittat lite, tänkt lite, grävt lite, dragit lite ogräs och njutit - mycket.

Lugnet

Trädgårdslandet

Uteköket visar jag mer av en annan dag.

För övrigt så...

• är det väldigt frodigt i rabatterna nu. Bra!
• kan jag inte bestämma mig för vad jag ska göra med stenen i högen i trädgårdslandet. Angenämt problem :).
• är min mamma guld värd! 

Då laddar vi om för en kort arbetsvecka. Helgen bär jag med mig i hjärtat.

Tanken var att visa en bild på varje blomma som blommar nu men...

...det är så mycket som blommar nu att ni skulle bli helt trötta innan inlägget var slut.

Därför får det bli ett aklejacollage. Många aklejor nu och de är så fina så fina. En sort är överblommad och det är "Chocolate soldier". En sort är inte utslagen ännu och det är en ljusgul med sporrar. Den heter något med Colorado tror jag. 

Så finns det några blommor som inte tillhör familjen akleja. 

Jätteramsen och fänrikshjärta. Den första har inte fullt så blomningstid som den andra. 

Kaukasisk förgärmigej. Blommar länge!

Vita löjtnantshjärta. Så fin form!

Ett hav av silverarv. 

Den väldoftande irisen. En annan iris som är lila har också slagit ut men den bilden blev inte bra. 

Prästkrage - en riktig långblommare!

En svart vacker "blomma" som fortfarande är lite tröttare än vanligt men ändå mycket piggare än för ett par dagar sedan. 

Tratt är inte kul.

Sista blomman på vita buskpionen. Den rosa har blommat över sedan några dagar tillbaka. Regnet går hårt åt dessa blommorna. 

Drottningpotentillan är söt och enkel på alla sätt. 

Fina rosa!

Första stjärnflockan för i år!

Bondpionen slår snart ut men jag tycker knoppen är minst lika fin som den utslagna blomman. 

Avslutar med ännu ett collage. 

Nävacollage

Jag har ett par nävor till men de är inte utslagna ännu. Silkesnävan, en vit utan namn och en enkel praktnäva. Kanske någon mer?

Nu blir det grillmat för att fira vår 16:onde bröllopsdag. Inföll egentligen igår men då hade vi annat för oss.



Det är sällan försent att göra en förändring!

Åt rätt håll.

Äntligen mår Ronja bättre!
Igår fick jag köra till Helsingborg för att hämta hem henne. Hon hann bara vara hemma två timmar innan sonen fick bära ut en nästan livlös Ronja till bilen. Hon andades knappt och konstigt, hela kroppen drogs ihop i kramper, blicken var helt dimmig och hon lyfte inte ens på huvudet. Vi åkte till ett mindre djursjukhus som hade öppet då. Förmodligen var det en kombination av stark smärtpåverkan och reaktion på det starka smärtstillande hon fått. Hon repade sig under de timmarna vi var där (fick dropp och andra mediciner) och vi fick ta henne med hem igen.
Idag har hon varit piggare men så klart trött. Det får man ju räkna med. Jag blev mött av henne i dörren när jag kom hem och hon viftade på svansen. Helt underbart!
Tack till alla för er omtanke! :)

Annat som går åt rätt håll är kvällsljuset. Det har ju visserligen varit ljust på kvällen ett bra tag nu men ikväll blev det så uppenbart. Jag hade satt mig i soffan för att inte göra något mer ikväll (är lite trött efter de senaste dagarna kan man väl säga) när jag kom på att jag skulle fotografera blåregnet som blommar så fint nu. Klockan var nästan 21 och det var ljust nog för en tur med kameran! Härligt!

Vårt blåregn har aldrig blommat såhär mycket. Inte ens i närheten.

Milda vintern?

För övrigt så...

• är jag otroligt tacksam för att vi har försäkring på Ronja!
• blommar liljekonvaljerna nu. En doft som får mig att tänka på farmor. En av hennes favoritblommor. 
• får det gärna bli helg nu för min trädgård behöver mig.

Ta hand om er!

Vad skulle jag göra?

Vad skulle jag göra utan trädgården? Var skulle jag hämta lugn, ro och energi? Var skulle jag känna mig kreativ?

Vad skulle jag göra utan träningen? Vad skulle få mig att känna mig stark i både knopp och kropp? Vad skulle ge mig den positiva kicken?

Vad skulle jag göra utan min älskade man? Vem skulle förstå mig? Vem skulle trösta? Vem skulle ge mig värme? Vem skulle ge mig trygghet?

Jag har känt stort behov av både lugn, ro, energi, fysisk och mental styrka, kicken, förståelse, tröst, värme och trygghet under den senaste månaden och jag vet precis var jag kan finna det jag behöver. Jag vet vad jag har och jag vet vad jag behöver. 

Skönhet och väldoft i trädgården skänker mig både ro och energi i en bra mix. 

I natt fick jag även anledning att ställa mig frågan: vad skulle jag göra utan Ronja? 

Älskade underbara Ronja blev så sjuk i natt att vi var rädda att förlora henne. Livmoderinflammation visade det sig. Jag misstänkte det direkt och vi åkte 12 mil enkel resa mitt i natten för att rädda hennes liv. Nu är hon opererad och vi håller tummarna för att vi får åka 12 mil enkel resa imorgon för att hämta hem henne för vidare återhämtning i trygga hemmiljön. 

Underbara älskade Ronja!

Jag längtar till jag hittar dig i rabatterna igen. 

För övrigt så...

• är mat, sömn och återhämtning väldigt viktigt för att kroppen ska kunna ta till sig träning och hålla sig frisk. Många träningspass är inte vägen till "stark och snabb" om man sen inte sköter sig hela vägen. Balans!
• brukar man ju prata om att "i nöden prövas vännerna". Ja, så är det nog och det var väl ungefär som jag kunnat tro. 
• behöver fina vänner inte vara sådana man träffar titt som tätt (men det kan vara det också). Vissa bara vet man var man har ändå och när man väl ses är det alltid lika varma och betydelsefulla möten. Oavsett om det är för en trädgårdsträff, ett träningspass, en fika eller bara helt apropå. 
• förstår jag inte hur det inte kan vara brottsligt att göra sig skyldig till ett brott. Måste nog få reda ut det där.

Så, nu laddar jag om.

Brunnävor och en drottning

Att det kan vara så härligt väder i maj! Helt underbar dag idag också och jag har njutit i trädgården i princip hela dagen även idag. 

Funderar på vad jag gjort egentligen. Kanske inte jättemycket? Trivts i trädgårdslandet, umgåtts med familjen, gått rundor med kameran,  vattnat lite med nässelvatten (luktar inte gott), planterat om tomatplantor, jobbat lite på buskar med sekatören (döda grenar syns bra nu när alla blad är ljust gröna) och lite annat smått och gott. En lugn och skön dag känns det som. 

Jag älskar nävor! De är tacksamma på alla sätt och vis. Ännu så länge är det bara brunnävorna som slagit ut men det är inte så bara egentligen. Hur fina och söta som helst!

Lila brunnäva. Jag vet inte var denna kommit ifrån egentligen???

Vita brunnävan är så ren och fin!

Den mörk, vinröda?, eller är det denna som gett namnet brunnäva? Inte är den väl brun?

Otroligt fin oavsett vad vi kallar färgen. 

Det finns så många skönheter i trädgården just nu. Var och en underbar på sitt sätt. Men det finns en drottning och det är vita buskpionen. Andra knoppen öppnade sig idag. 

Vita buskpionen. 

Nu ska jag försöka gör någon form av dokumentation över varje rabatt. Det är bara att inse att mitt minne inte är så bra som jag vill tro. Jag glömmer var jag satt nya växter och vart jag flyttat växter som jag delat eller flyttat av annan anledning. Växtlistan jag har räcker inte för att jag ska ha koll tydligen. Glömmer nog att skriva i den ibland.

För övrigt så...

• blev det premiär för Muurikkamat ikväll. Så himla gott!
• står det nog 1-1 mellan stjärnflockan och gula nunneörten när det gäller att fröså sig. Hittar dem överallt!
• är det så underbart när barn/tonåringar verkligen förstår värdet av sina föräldrar och att det inte alltid är så värst enkelt att vara förälder. Som förälder älskar man nog alltid (?) sina barn men det är kanske inte alltid dessa barn förstår hur mycket deras föräldrar gör, tänker, planerar, strävar, sätter sig själv i andra hand... för att barnen ska ha en bra och trygg uppväxt med allt vad det innebär. Vissa föräldrar säger säkert "Ja men det är ju självklart att man gör allt för sina barn". Det borde vara självklart men det är nog inte så alltid. Eller kan det vara så att det där med "gör allt" betyder olika för olika människor. Alla föräldrar tror kanske att de gör allt för sina barn men ja, det betyder kanske olika. (Jag syftar inte på att curla sina barn. Det är något helt annat och inte något man ska sträva efter enligt mitt sätt att se på det.) Att barn/tonåringar kan känna och inse att deras föräldrar är värdefulla (inte bara pinsamma) och uppskatta dem för det är härligt. 

Ha en fortsatt trevlig helg!