...i skogen, kan bara bli bra tror jag.
De flesta löven har landat på marken nu och det var helt underbart att gå och köra kängorna i lövlagret. Det låter härligt.
Några enstaka löv satt kvar på grenarna.
Ronja var här första gången när hon var ca 4-5 månader. Då var vi vid grottan. Sedan dess vill hon alltid svänga vänster här. Hon börjar gå lite mot grottan och tittar sedan på mig för att kolla så att jag är med. Idag skulle vi inte till grottan.
Att sitta på en mossbeväxt sten, dricka te och äta goda mackor och ha denna utsikten är inte helt fel. Ingen annan människa vare sig sågs eller hördes under vår stund i skogen. Det gillar jag.
Ett tag blev jag nästan lite rädd. Ronja började spåra väldigt intensivt och jag vet att det finns gott om vildsvin här. Inte helt kul om vi skulle stöta på sådana. Vi såg inga. De är inte jätteofta som de springer omkring mitt på dagen men man vet aldrig.
Lilla jag i skogen.
En underbar start på dagen hade vi, Ronja och jag. Inte ens veckohandlingen på Maxi på hemvägen kunde få mig att gå upp i varv.
Nu funderar jag på om jag ska gå ut och vända klart nya rabatten och plantera där eller om jag ska virka lite och sedan springa en runda. Det blir nog virka och springa (inte samtidigt :)) så tar jag tag i rabatten i morgon. Jag gillar att ha obegränsat med tid på mig när jag ska ge mig ut i trädgården och det har jag om jag går ut efter frukosten i morgon. Så får det bli.


