Glada var vi dock inte så länge. Vi körde från Atleticum i Malmö och fick stanna vid Mobilia. Några hundra meter hade vi kört bara. Det luktade så fruktansvärt illa från bilen och den lät superkonstigt när jag tryckte ner kopplingen och det gör man en hel del där eftersom där är en massa "rödljus".
Vad gör man då? Jo, jag ringde pappa så klart. Han stod mitt ute i djupa skogen men jag fick telefonhjälp i alla fall. Instruktionerna var: växla så lite som möjligt, accelerera inte/dra inte på, kör lugnt, ring när du inte kommer längre. Varför? Jo, kopplingen håller på att pajja!
När det luktar bränt, surt bränt, då blir man ju rädd. Jag blir det i alla fall, jag är himla rädd för bränder nämligen. Att tvingas stanna vid en motrovägspåfart är inte heller så kul. Pappa ville att jag skulle kolla vissa saker på bilen så jag var tvungen att gå runt den. Jag kommer att bli ihjälkörd sa jag!
Jag tog mig hela vägen till mina föräldrar, ca 7 mil från Malmö, och där kunde jag låna en annan bil. Nu får vi hoppas att det inte kostar skjortan att laga bilen. Kanske maken får som han vill snart - en nyare bil. 10 år gammal har den hunnit bli vår "nya, fina bil".
Nu är vi i alla fall hemma och ananaspajen står i ugnen. Snart kommer maken och sonen också hem. De har varit på annat håll och hunnit med två handbollsmatcher idag. Är det konstigt att helgerna går vansinnigt fort???
Det som göms i snö kommer upp i tö! Vi har inte tö idag men en liten julros stack upp nosen här om dagen.
Ha en mysig helg!


