I vår trädgård fanns nästan inga blommor när vi flyttade hit. Vi hade vår första tid här i augusti efter en stekhet sommar (sommaren -94). Rabattanläggning påbörjades omgående vill jag minnas.
Säsongen därpå gjordes flera rabatter och vi skaffade hit växter på olika sätt. En hel del kom min mormor och morfar hit med, några köptes och en del fröer såddes. Bland annat sådde vi fröer till stockrosor eftersom det är en blomma som ligger min man varmt om hjärtat. Han kommer från Österlen och där finns det mängder med stockrosor, överallt.
Efter att ha varit trädgårdsvärd för stockrosor i 17 år har jag en del att berätta - mina erfarenheter. Inte rätt eller fel, bara mina erfarenheter.
Alla våra stockrosor kommer från frö från Österlen från början. Därefter har de självsått sig här till höger och vänster. Jag har nog haft dem i alla väderstreck och i både torra rabatter och fuktiga rabatter. Vår jord är mest lätt lerjord men lite sandigare på den sydligaste tomtdelen.
I början av min tid tillsammans med stockrosorna försökte jag bemästra rosten - för rost har de haft, varje år. Jag gjorde någon brygd med åkerfräken, jag vattnade och duschade med atamon, jag knipsade bort de först uppkomna bladen på våren, jag gav extra gödning, jag plockade frenetiskt alla blad med rost (= kala plantor), jag brände blad.....ja, jag tror jag provat allt som tipsats om. Rosten finns kvar!
Jag har inte varit i hela världen, långt därifrån då jag är mycket hemmakär, men det påstås att stockorosor har rost i hela världen.
Om det nu är så kan man ju undra över varför jag i min enfald trodde att just jag skulle kunna få bort den om ingen annan lyckats.
Sedan många år har jag helt accepterat rosten. Jag tar bort de blad som håller på att lossna och stoppar dem i soptunnan men i övrigt gör jag inget. När jag klipper ner på våren, ibland hösten, slänger jag växterna på den kompost som jag även slänger ogräs på. Återanvänds alltså inte. Det har varken blivit mer eller mindre rost under åren men det kan skilja lite från år till år och det beror helt på vädret.
Jag har ju mängder av andra växter i trädgården, av olika sort och familj. När jag hade en rosa malva fick den lite rost ibland. Den är släkt med stockrosen. Inga andra växter har påverkats vad jag märkt. Min vita myskmalva har nog ingen rost, inte vad jag sett med blotta ögat utan att syna den i detalj.
Ja, detta var vad jag har att berätta om stockrosen. En underbar blomma enligt mig och jag njuter av den fullt ut, med eller utan rost.
För övrigt så...
- är det fredagskänsla här. Härligt!
- hoppas jag att hallonen räcker både till citronpajen jag planerar att göra och även till smothie i morgonbitti.
- är soffan skön!
Kram
