Behöver man ha mål för allt i livet? Inom både arbete och skola är det mycket prat om mål och jag är inte helt överens med ordet. Mål, då är man ju framme. Färdig liksom. Vad ska hända sedan? Nya mål kanske.
När det gäller träning har jag nog ändå ett par mål och en plan. Målen är att springa 5 km på mindre än 30 minuter (nej, jag är inte snabbare än så ännu) och milen på mindre än 60 minuter. Det är inte vansinnigt många sekunder som ska kapas per km på 5 km-rundan och med tanke på att jag bara sprungit en mil fyra eller fem gånger i mitt liv (första gången var i mars i år) har jag goda förhoppningar om att nå mitt mål även där.
Planen då? Jo, jag tänker mig att jag nog kanske eventuellt (garderar mig bra va?) ska springa ett lopp under nästa år. Säkerligen inte längre än 5 km då men någonstans i bakhuvudet poppar då och då upp en galen tanke om att springa milen på ett lopp också, någon gång. Bara för att det faktiskt verkar roligt.
Ska hitta en bra backe för intervaller imorgon.
Att springa intervaller är ett jättebra sätt att bli snabbare. Jag springer för lite intervaller och tänker mig att jag ska ändra på det framöver. Imorgon blir det korta backintervaller. Jag kommer välja en relativt kort backe,max 40-50 m, göra fem upphopp före varje intervall och sedan springa så fort jag kan uppför. Fem intervaller ska jag göra sedan vilar jag tre minuter. Därefter gör jag fem intervaller utan upphopp, vilar tre minuter och avsluta med samma som i första rundan = 15 intervaller och 50 upphopp.
När jag springer flacka intervaller gör jag ofta det med 30-20-10-metoden. Man joggar 30 sekunder, springer i "vanlig" fart i 20 sekunder och så snabbt man kan i 10 sekunder. Detta upprepas utan uppehåll 15-20 gånger. Tufft! Jag använder Runkeeper för att hålla tiden.
Ibland springer jag långa intervaller och det kan man, precis som korta, göra på många olika sätt. Det kan vara 400 m*8, 1000 m* 4 eller springer man i 2 minuter, joggar sakta i 1 minut... upprepa kanske 5-6 gånger.
Många tror att bara för att man tränar flera dagar i veckan så är man vältränad i bemärkelsen stark och snabb. Det är många som är det men inte jag. Jag har en kropp som kanske inte svarar helt optimalt på träning. Det handlar mycket om gener. Men, jag har absolut blivit både starkare och snabbare än jag var innan jag började träna och det går så sakta framåt hela tiden. Ibland blir jag frustrerad över att det går för sakta framåt men ofta är jag både nöjd och stolt över mig själv och vad min kropp kan. Den viktigaste milstolpen har jag nått - jag har inte så ont längre och jag kan inte nog poängtera hur skönt det är att slippa det. Skör i rygg och nacke ja, men inte ont dagligen.
Någon som vill dela med sig av träningsmål och planer?
Nu väntar boken jag började på igår.
