Baka med keso = saftigt

När jag lagade mat ikväll upptäckte jag att en paket keso höll på att bli för gammal. Synd tänkte jag. Orkar jag baka? Orkar och orkar, det är bara att sätta igång. Det går ju egentligen väldigt snabbt att blanda ihop en deg och jäsningen behöver jag ju inte titta på ;). 

Kesobullar

24 st

50 g jäst

50 g smör

2 ägg

4 dl ljummet vatten 

200 g keso

1,5 tsk salt

1,5 tsk socker

13 dl vetemjöl eller vetemjöl special (jag brukar ta nästan hälften grahamsmjöl)

Gör som vanligt med smulad jäst och fingervarm vätska. Ha i resten och jäs i 30 minuter. Gör 24 bullar och jäs i 35 minuter. Grädda i 230 grader i 15-20 minuter. 

Saftiga och goda!

För övrigt så...

• är det så klart mänskligt att gnälla lite, ibland. Bara man inte fastnar i det och de tär nog bra att påminna sig om att man själv väljer hur man förhåller sig till det som är runt omkring. Idag har det varit väldigt mörkt här. Vi tänder många ljus och det har varit en bra dag, trots mörker. 
• planerar jag som bäst för adventsarrangemang mm och då kommer fina A och frågar om jag vill ha granris. Ja tack! Vilken service och helt lagligt dessutom. Tacksam!
• är det lite märkligt att vi människor över lag är så bra på att ta hand om våra tänder (i princip alla borstar nog tänderna) men ganska dåliga på att ta hand om kroppen i övrigt. Är det för att det kostar när tänderna blir dåliga pga misskötsel men inte (inte mer än patientavgiften) när kroppen blir det av samma anledning? 
• kom jag just på att av de kommande fem veckorna har jag bara två fulla arbetsveckor. Denna och en i december. Bra att stoppa in strödagar med ledighet här och där. Glad för det!

Ha det fint!

Väljer inte gnället

Det är lätt att falla in i gnället. Gnället över mörkret, regnet, blåsten... Att gnälla på sådant som ingen kan påverka gör ju ingen skillnad så jag slösar inte min energi på det. Att fokusera på det fina är mer "min kopp av te". 

Spindelväv kan verkligen vara riktigt vackert. Allra helst en dimmig morgon. 

Gräsvippor och morgondimma över vatten är inte så dumt det heller. 

Även en riktigt riktigt dimmig morgon tycker jag är vacker. Så dimmigt att man knappt ser vägen nere i hörnet. 

Det går att hitta mycket som är fint även nu om man vill, trots mörkret. 

För övrigt så...

• är det härligt att fastna i en bra bok. 
• är det sorgligt när någon tappar bort sig själv i förhållandet till någon annan. Kärlek eller vänskap, lika illa. 
• är jag glad över att min säng är skön :)

Ta hand om er!

Lite av den där känslan fann jag

En morgon med lätt lätt frost har vi haft men i övrigt nästan tvåsiffrigt på termometern varje dag. Då har jag svårt att känna någon som helst annalkande adventskänsla. 

I helgen har jag visserligen frusit mer än på länge. Så kan det gå om man åker hemifrån i fel jacka och vädret bestämmer sig för att vara blåsigt, riktigt blåsigt. Så kallt vind!

Jag har faktiskt inte bara frusit i helgen jag har även känt lite lite av den där adventskänslan. Nu ska jag bara se till att fylla på den här hemma. Det tänker jag göra genom att planera lite för något arrangemang jag ska göra, tänka på vilka blommor jag ska köpa (läs: hur många vita hyacinter jag ska köpa) och vad som ska bakas framöver. Saffran är ju gott ;)

Ni får hålla tillgodo med mobilbilder eftersom kameran lämnades hemma. 

Kan vara den finaste julskyltningen jag sett någonsin. Bilden är inte jättebra. Jag frös så om händerna att det var svårt att hålla telefonen stilla. Figurerna är möss och det är svårt att föreställa sig hur stort detta är på riktigt. Det finns en våning till på hotellet som jag skar bort, en bottenvåning. Vi stod på ganska långt avstånd. Hotellet är stort och jag skulle även tro att det krävs en ganska stor plånbok för att bo där. 

Ett vackert träd som förmedlar kärlek hittade vi bland alla granar. 

Man skulle kanske göra något arrangemang med hyacinter på yttertrappan? Ska mildvädret fortsätta lär de hålla sig fina länge där. Hyacinter, granris och mossa... ja, nu är nog hjärnan igång på förberedelserna.

För övrigt så...

• har jag provat sightseeinglöpning för första gången. Ingen lång runda men ett par sevärdheter hann vi med. 
• är en kamin och levande ljus nog säkraste korten för hemtrevligtkänslan. 
• är jag jätteglad för alla fina ord om mina bilder. Det ger mig verkligen energi att hitta det där lilla som kan göra sig bra på bild och att leta efter bra motiv. Är jag även glad för alla kommentarer om hur ni laddar ny energi. Jag tror det är bra att tänka till lite själv och bli medveten om hur man laddar och att man aktivt måste se till att man laddar då och då. 

Nu myser jag vidare med tända ljus, hund och brasa.

Ladda in ny energi

Varje helg vill jag umgås lite med kameran. Att fotografera är en av de saker jag mår bra av, som jag gillar att göra, som laddar mig med energi. I veckorna går det åt en hel del energi och därför tänker jag medvetet på att ladda med ny energi under helgen. Då äger jag min egen tid på ett annat sätt. 

Försökte hitta lite fint i trädgården och insåg att det inte alltid är det man ser först som är det vackra. Spegling i vatten eller strå och grenar mot en dimmig sol kan också vara fint, på sitt sätt. 

Jag tänker som så att det krävs insättningar för att göra uttag, av energi alltså. Hur fyller du på?

Om trädgårdsvila och tidningar med jultema

Att vi är en bit in i november nu är väldigt svårt att tro om man tittar i trädgården. Så grönt och gräsmattan klipptes i helgen. 

Nyklippt

 Lejongapen blommar fortfarande. Inte dåligt såhär en bit in i november. 

Det blir nog svårt för mig att komma i den rätta adventsstämningen om det fortsätter vara såhär grönt och milt. Vi kommer knappt att ha avslutat denhär säsongen innan min hjärna börjar jobba på nästa. 

Jag brukar ha en trädgårdspaus från mitten av oktober ungefär till dagarna mellan jul och nyår. Då går hjärnan igång på nästa säsong med fröbeställningar mm. Nu står alla blommor kvar i Lugnet och en hel del står ute fortfarande. 

En tidning med jultema fick följa med hem förra veckan för att jag tänkte mig få lite idéer för advent men det blev inte så mycket med det. Det känns som samma varje år. Någon som har köpt någon bra tidning med jultema ännu???

För övrigt så...

• konstaterar jag att lugn träningsvecka inte är något för min kropp. Har haft mer ont än på länge och känt mig stel, trög, seg... Nej, det blir till att köra på som vanligt i fortsättningen. Varken mer eller mindre. Det mår jag bäst av. 
• är det beklämmande att vissa politiker ska kritiseras av media oavsett vad de gör eller inte gör bara precis för att. Det började i samma sekund som hennes ministerpost tillkännagavs. Sådant händer sällan en man, eller hur??? 
• undrar jag om det verkligen är så att vi fortfarande inte pratar om psykisk ohälsa. Hörde om det på radion idag och började fundera. 
• funderar jag en del kring mål av olika slag. En harmonisk själ i en sund kropp tycker jag låter som ett väldigt bra mål. Önskar jag kommit på det själv ;)
• är jag tacksam för uppskattningen och omtanken jag kände idag. 

Hoppas veckan började bra

Tankar ca sju månader senare

Inte en enda gång har jag drömt mardrömmar om hunden som överföll mig (läs HÄR) men jag tänker ofta på det. Inte så att jag går och grubblar på det, mer så att jag påminns om det på olika sätt.
Kör förbi där det hände, masserar ärren, smörjer för att hålla huden mjuk och smidig, känner hur det stramar vid vissa rörelser, flyttar linningen "rätt" så det inte gör ont i utgjutningen som finns kvar, känner lätt ont när jag nuddar midjan, ser hundar som liknar den som bet, ser lösa hundar... ja, det finns mycket som påminner mig. Det mesta påminner mest bara om att det har hänt, på ett neutralt sätt. Inte så mycket känslor i det, bara ett konstaterande.

Känslor blir det om jag ser lösa hundar som visar minsta lilla intresse för mig. Det räcker med att en lös hund tittar mot mig eller tar ett steg mot mig. Om hussen eller matten dessutom inte verkar ha koll så rusar adrenalinet i kroppen direkt. Det är inget jag styr över på något sätt. Det bara händer och det spelar ingen roll hur hunden ser ut. Om en lös hund inte verkar bry sig om mig alls händer inget i min hjärna.
Den mest obehagliga känslan och tydligaste påminnelsen upplevde jag tidigare i höst. Jag sprang förbi ett hus och såg en hund i trädgården. Hann konstatera att det inte var en sådan som bet mig och att där fanns människor i trädgården. Alltså ingen fara sa jag till mig själv. Samtidigt som jag tänkte det sprang hunden mot staketet, som var lågt, och skällde. Jag väjde rakt ut i vägen och tårarna bara forsade. Hjärnan/kroppen blev så rädd och jag blev så fruktansvärt ledsen för att den reaktionen kom så starkt.

Redan ett par dagar efter att jag blev biten såg jag till att träffa hundar, andra än vår egen. Jag gick ut i byn (det hände ca 600 meter hemifrån) först med sällskap och sedan ensam. Jag sprang/linkade en liten runda i en skog ganska snart efter händelsen och hade då sällskap bitvis. Medveten bearbetning alltså.

Numera känner jag ingen direkt löparglädje när jag springer hemmavid. Ibland springer jag häromkring ändå men skillnaden i känsla är stor om jag jämför med hur det känns när jag springer någon annanstans.
I början sprang jag och såg mig om hela tiden, rädd för att det skulle komma en hund bakifrån. Nu gör jag inte det så ofta men jag har bara ena pluggen i örat (hörlurarna) för att jag tänker att jag kanske hör om en hund är i närheten.
De gånger jag känner mig mest lugn och avslappnad är när jag har sällskap på rundan eller vet att maken är i samma skog som jag. Att maken är i samma skog spelar ju ingen roll egentligen om det skulle hända något. Han skulle ju inte höra mig och inte kunna förhindra något men jag känner mig tryggare i alla fall.

Jag har stött på flera oförstående hundägare som svarat märkligt när jag bett dem koppla eller hålla in sin hund. Senast sa en tjej "Alltså, hon bryr sig inte om dig". Nej, men detta handlar inte om din hund, det handlar om mig tänkte jag men log bara åt hennes himlande ögon.

Hundar är fortfarande mitt favoritdjur och jag är otroligt tacksam att vi har hund i familjen. Hon lämnade inte min sida de första dagarna.
Att jag känner mer respekt för okända hundar är inte så konstigt tycker jag. Det är en helt rimligt. Om rädslan för lösa hundar kommer minska vet jag inte, det får tiden utvisa.

Något som jag tänkt på en hel del är låten jag vet att jag hade i öronen när hunden kom. Timbuktus Spring. Stora delar av texten har en nästan läskig koppling till det som hände. Jag gillar låter fortfarande. Jättemycket faktiskt.

En dimmig men vacker morgon har vi här idag och nu ska jag snart ut på en långrunda. 

Du håller väl din hund kopplad? Även vanligtvis snälla hundar kan göra oväntade saker.

Blommig Fredag - Längtan efter ljus

Då var det dags igen för Blommig Fredag.  

Veckans tema är Längtan efter ljus. Som jag skrev igår så längtar jag inte efter ljuset, ännu. Jag lider inte av mörkret, ännu. Väljer att se det som mysigt och hittar småsaker att glädja mig åt. 

Det ljus jag möjligtvis längtar efter är levande ljus i Lugnet. Jag gillar att gå dit på helgen, tända ljus och njuta av det gröna som fortfarande mår hur bra som helst där. 

Tända ljus i Lugnet kan jag längta efter mitt i veckan. 

Mitt underbara energipåfyllarställe!

Just nu funderar jag på om det ska bli någon glöggstund i Lugnet i år. Det beror ju lite på vädret om det lämpar sig. Jag har ingen värme där. Bara en liten fläkt. Jag kommer garanterat att ha glöggmys där med mig själv i alla fall för det behöver inte planeras i så god tid. 

Att ha ljusslingan uppsatt och tänd i Lugnet längtar jag efter, det gör jag. 

För fler bidrag kolla HÄR. 

För övrigt så...

• körde jag förbi ett hus med färgade glödlampor i fönsterlamporna. Det hade min farmor i "finrummet" och jag älskade att gå dit och bara titta på dessa underbart fina lampor. Hon hade både röda, blåa och gröna (de röda och blåa var finast tyckte jag) och jag fick någon sådan själv också i mitt rum efter ett tag. Som jag minns det var dessa färgade glödlampor det finaste man kunde ha. Jag var nog 10-11 år då. Nu föredrar jag ofärgade :).
• är jag glad för att det är fredag. Min kropp har inte riktigt varit med mig under veckan men det blir nog snart bra igen.
• äger jag ingen amaryllis ännu. Måste vi ändra på. 
• är jag tacksam för alla små saker och tillfällen som jag finner glädje i. 

En skön fredag önskar jag alla!

Trädgårdsrum året om

Idag blev det inte ljust. Inte mycket i alla fall. Tack och lov bekommer det inte mig så mycket detta med mörkret. Jag väljer att se det som en mysig tid.

När jag nu inte ser trädgården i dagsljus så är det extra trevligt att bläddra bland vårens och sommarens bilder och även bland dem som jag försöker hinna ta varje helg.

Blad i annan färg än grön gillas mycket. Inte verigierade men gärna åt det röda hållet. Bladen på Diabolobusken är fina mot en disig sol. 

Jag är alltid glad över våra byggnationer i trädgården men kanske ännu lite extra nu när det inte finns så värst många blommor att glädjas åt. Pergolor och diverse andra byggnationer hjälper till att skapa rum och höjd året om. 

Uteköket är ett rum även nu. Utan möbler och utan blomning men ändå ett rum. 

Många mornar är jag förundrad över soluppgången över åkrar och sjö. Det är vackert på olika sätt beroende på årstid. Det känns inte som så längesedan jag bodde i ett gult hav - rapsfält. Nu är det bara brunt där utanför häcken men snart blir det kanske vitt. Det hoppas ju jag på. 

För övrigt så...

• är det inte så lätt att gräva upp jordärtskockor när det är helmörkt ute. 
• har vi tydligen metrologisk sommar här fortfarande. Märkligt!
• förstår jag inte varför det ska vara så svårt för folk och fä att ha på sig reflexer. 
• var det lika bra att baka maränger när det ändå blev tre äggvitor över efter hollandaisesåsen. 
• blir det rörlighetsträning ikväll.  

Ha det bra!

Spännande fröställning

Att klippa ner eller inte, det är kanske den stora frågan för många. I min trädgård klipps inte så värst mycket ner. En del perenner som blommat över tidigt klipper jag ner men höstblommare får oftast stå kvar. Jag gillar att det finns nivåskillnad i trädgården året om. Kommer snön så är det jättefint med snö som ligger på överblommade växter och fröställningar. Det blir som vita vågor i rabatterna.
Fröställningar i sig kan vara mat åt fåglarna och det kan leda till nya blommor om de frösår sig. Ja, fåglarna ska inte fröså sig men de kan hjälpa till med sådd av nya perenner. Så menar jag.

Om perennerna överlever bättre eller ej på grund av utebliven höstklippning vet jag inte. Här i zon 1 har de flesta perenner ganska stor chans att överleva oavsett.

Höstanemonen är en helt underbar blomma tycker jag. Jag har den på flera ställen i trädgården. 

Alldeles alldeles underbar!

Höstanemonens fröställning kan bli såhär fin om den får stå kvar. 

Jätteläckra tycker jag! 

För övrigt så...

• har det väldigt stor betydelse vad vi förväntar oss av något. Om vi förväntar oss att det kommer bli trevligt, bra, intressant, positivt, givande... så är det mycket troligt att det kommer bli just så. Om vi däremot tänker "det kommer säkert inte bli trevligt, givande, intressant eller bra", nej, då är det ganska troligt att det inte blir det heller. Hur vi väljer att tänka och förhålla oss har stor betydelse. 
• gillar jag att ha mål med min träning. Det är jättebra för mig. Då håller jag fokus på varför jag tränar, vad som är viktigt för mig och jag gillar att ha koll. Jag har både kortsiktiga mål och långsiktiga. Tidsmässiga såväl som känslomässiga. 
• är det underbart att titta på en person och känna stolthet. 
• vilar inte trädgårdshjärnan helt. Små små planer, ganska yviga, ligger och lurar. 
• är jag tacksam för harmonisk känsla inombords. 

Var rädd om dig!

Något att vara glad för just nu

Tog en tidig morgonrunda med Ronja i trädgården idag. Hösten vi har är och har varit otroligt mild så det finns en hel del fint i trädgården fortfarande. Vilka årstider vi haft nu! Våren var riktigt tidig, sommaren fin, varm och skön och nu denna milda höst. Bra för växterna.

En riddarsporre som jag klippte ner efter första blomningen har blommat om  ett bra tag nu. 

Tovsippan tror kanske det är vår för hon blommar lite i Lunden nu. 

I söderrabatten har jag kryddsalvia och den är så fin. Ibland hela året faktiskt. I vintras frös den inte alls utan stod såhär fin hela tiden. Det syns inte så bra här men bladen skiftar mellan vinröda, gröna och gråa. 

Växer som en häck. 

Ja, så har vi ju då Rozanne. Slutar hon aldrig blomma??? Inte så att jag vill att den slutar men jag förundras. 

Fina krysantemumen har jag också visat förut men den får vara med igen för jag är verkligen glad för den. Färgen framkommer inte riktigt på bild men den är riktigt röd i år. I alla fall i söderrabatten. Annars är den lite mer terracottarostvinröd (en ny färgbenämning kanske???)

Katharina Zeimet hänger envist med. Inte många blommor kvar nu men de få där är gör mig glad. 

Glad är jag också för utsikten. Solen stiger upp över sjön och åkrarna. Vackert!

Underbart att man kan gå morgonrunda i trädgården i november och hitta så mycket fint att vara glad över.

För övrigt så...

• har lediga veckan gått väldigt snabbt men det är ju inget nytt :). Har njutit av att äga min egen tid. 
• känns det lite drygt att julreklamerna på radio och tv redan dragit i gång. 
• har jag en ovanligt lång önskelista i år. 
• är viltkött verkligen det godaste köttet enligt mig. 
• förundras jag över människor som alltid berättar samma sak, samma liknelser eller samma anekdoter. Är de själva  väldigt glömska eller tror de att andra är väldigt glömska? Eller kan det vara så att de inte har något annat att berätta? 

Nu laddar jag upp för en ny arbetsvecka och försöker ta med mig lugna känsla i kroppen.