Tankar ca sju månader senare

Inte en enda gång har jag drömt mardrömmar om hunden som överföll mig (läs HÄR) men jag tänker ofta på det. Inte så att jag går och grubblar på det, mer så att jag påminns om det på olika sätt.
Kör förbi där det hände, masserar ärren, smörjer för att hålla huden mjuk och smidig, känner hur det stramar vid vissa rörelser, flyttar linningen "rätt" så det inte gör ont i utgjutningen som finns kvar, känner lätt ont när jag nuddar midjan, ser hundar som liknar den som bet, ser lösa hundar... ja, det finns mycket som påminner mig. Det mesta påminner mest bara om att det har hänt, på ett neutralt sätt. Inte så mycket känslor i det, bara ett konstaterande.

Känslor blir det om jag ser lösa hundar som visar minsta lilla intresse för mig. Det räcker med att en lös hund tittar mot mig eller tar ett steg mot mig. Om hussen eller matten dessutom inte verkar ha koll så rusar adrenalinet i kroppen direkt. Det är inget jag styr över på något sätt. Det bara händer och det spelar ingen roll hur hunden ser ut. Om en lös hund inte verkar bry sig om mig alls händer inget i min hjärna.
Den mest obehagliga känslan och tydligaste påminnelsen upplevde jag tidigare i höst. Jag sprang förbi ett hus och såg en hund i trädgården. Hann konstatera att det inte var en sådan som bet mig och att där fanns människor i trädgården. Alltså ingen fara sa jag till mig själv. Samtidigt som jag tänkte det sprang hunden mot staketet, som var lågt, och skällde. Jag väjde rakt ut i vägen och tårarna bara forsade. Hjärnan/kroppen blev så rädd och jag blev så fruktansvärt ledsen för att den reaktionen kom så starkt.

Redan ett par dagar efter att jag blev biten såg jag till att träffa hundar, andra än vår egen. Jag gick ut i byn (det hände ca 600 meter hemifrån) först med sällskap och sedan ensam. Jag sprang/linkade en liten runda i en skog ganska snart efter händelsen och hade då sällskap bitvis. Medveten bearbetning alltså.

Numera känner jag ingen direkt löparglädje när jag springer hemmavid. Ibland springer jag häromkring ändå men skillnaden i känsla är stor om jag jämför med hur det känns när jag springer någon annanstans.
I början sprang jag och såg mig om hela tiden, rädd för att det skulle komma en hund bakifrån. Nu gör jag inte det så ofta men jag har bara ena pluggen i örat (hörlurarna) för att jag tänker att jag kanske hör om en hund är i närheten.
De gånger jag känner mig mest lugn och avslappnad är när jag har sällskap på rundan eller vet att maken är i samma skog som jag. Att maken är i samma skog spelar ju ingen roll egentligen om det skulle hända något. Han skulle ju inte höra mig och inte kunna förhindra något men jag känner mig tryggare i alla fall.

Jag har stött på flera oförstående hundägare som svarat märkligt när jag bett dem koppla eller hålla in sin hund. Senast sa en tjej "Alltså, hon bryr sig inte om dig". Nej, men detta handlar inte om din hund, det handlar om mig tänkte jag men log bara åt hennes himlande ögon.

Hundar är fortfarande mitt favoritdjur och jag är otroligt tacksam att vi har hund i familjen. Hon lämnade inte min sida de första dagarna.
Att jag känner mer respekt för okända hundar är inte så konstigt tycker jag. Det är en helt rimligt. Om rädslan för lösa hundar kommer minska vet jag inte, det får tiden utvisa.

Något som jag tänkt på en hel del är låten jag vet att jag hade i öronen när hunden kom. Timbuktus Spring. Stora delar av texten har en nästan läskig koppling till det som hände. Jag gillar låter fortfarande. Jättemycket faktiskt.

En dimmig men vacker morgon har vi här idag och nu ska jag snart ut på en långrunda. 

Du håller väl din hund kopplad? Även vanligtvis snälla hundar kan göra oväntade saker.

Blommig Fredag - Längtan efter ljus

Då var det dags igen för Blommig Fredag.  

Veckans tema är Längtan efter ljus. Som jag skrev igår så längtar jag inte efter ljuset, ännu. Jag lider inte av mörkret, ännu. Väljer att se det som mysigt och hittar småsaker att glädja mig åt. 

Det ljus jag möjligtvis längtar efter är levande ljus i Lugnet. Jag gillar att gå dit på helgen, tända ljus och njuta av det gröna som fortfarande mår hur bra som helst där. 

Tända ljus i Lugnet kan jag längta efter mitt i veckan. 

Mitt underbara energipåfyllarställe!

Just nu funderar jag på om det ska bli någon glöggstund i Lugnet i år. Det beror ju lite på vädret om det lämpar sig. Jag har ingen värme där. Bara en liten fläkt. Jag kommer garanterat att ha glöggmys där med mig själv i alla fall för det behöver inte planeras i så god tid. 

Att ha ljusslingan uppsatt och tänd i Lugnet längtar jag efter, det gör jag. 

För fler bidrag kolla HÄR. 

För övrigt så...

• körde jag förbi ett hus med färgade glödlampor i fönsterlamporna. Det hade min farmor i "finrummet" och jag älskade att gå dit och bara titta på dessa underbart fina lampor. Hon hade både röda, blåa och gröna (de röda och blåa var finast tyckte jag) och jag fick någon sådan själv också i mitt rum efter ett tag. Som jag minns det var dessa färgade glödlampor det finaste man kunde ha. Jag var nog 10-11 år då. Nu föredrar jag ofärgade :).
• är jag glad för att det är fredag. Min kropp har inte riktigt varit med mig under veckan men det blir nog snart bra igen.
• äger jag ingen amaryllis ännu. Måste vi ändra på. 
• är jag tacksam för alla små saker och tillfällen som jag finner glädje i. 

En skön fredag önskar jag alla!

Trädgårdsrum året om

Idag blev det inte ljust. Inte mycket i alla fall. Tack och lov bekommer det inte mig så mycket detta med mörkret. Jag väljer att se det som en mysig tid.

När jag nu inte ser trädgården i dagsljus så är det extra trevligt att bläddra bland vårens och sommarens bilder och även bland dem som jag försöker hinna ta varje helg.

Blad i annan färg än grön gillas mycket. Inte verigierade men gärna åt det röda hållet. Bladen på Diabolobusken är fina mot en disig sol. 

Jag är alltid glad över våra byggnationer i trädgården men kanske ännu lite extra nu när det inte finns så värst många blommor att glädjas åt. Pergolor och diverse andra byggnationer hjälper till att skapa rum och höjd året om. 

Uteköket är ett rum även nu. Utan möbler och utan blomning men ändå ett rum. 

Många mornar är jag förundrad över soluppgången över åkrar och sjö. Det är vackert på olika sätt beroende på årstid. Det känns inte som så längesedan jag bodde i ett gult hav - rapsfält. Nu är det bara brunt där utanför häcken men snart blir det kanske vitt. Det hoppas ju jag på. 

För övrigt så...

• är det inte så lätt att gräva upp jordärtskockor när det är helmörkt ute. 
• har vi tydligen metrologisk sommar här fortfarande. Märkligt!
• förstår jag inte varför det ska vara så svårt för folk och fä att ha på sig reflexer. 
• var det lika bra att baka maränger när det ändå blev tre äggvitor över efter hollandaisesåsen. 
• blir det rörlighetsträning ikväll.  

Ha det bra!

Spännande fröställning

Att klippa ner eller inte, det är kanske den stora frågan för många. I min trädgård klipps inte så värst mycket ner. En del perenner som blommat över tidigt klipper jag ner men höstblommare får oftast stå kvar. Jag gillar att det finns nivåskillnad i trädgården året om. Kommer snön så är det jättefint med snö som ligger på överblommade växter och fröställningar. Det blir som vita vågor i rabatterna.
Fröställningar i sig kan vara mat åt fåglarna och det kan leda till nya blommor om de frösår sig. Ja, fåglarna ska inte fröså sig men de kan hjälpa till med sådd av nya perenner. Så menar jag.

Om perennerna överlever bättre eller ej på grund av utebliven höstklippning vet jag inte. Här i zon 1 har de flesta perenner ganska stor chans att överleva oavsett.

Höstanemonen är en helt underbar blomma tycker jag. Jag har den på flera ställen i trädgården. 

Alldeles alldeles underbar!

Höstanemonens fröställning kan bli såhär fin om den får stå kvar. 

Jätteläckra tycker jag! 

För övrigt så...

• har det väldigt stor betydelse vad vi förväntar oss av något. Om vi förväntar oss att det kommer bli trevligt, bra, intressant, positivt, givande... så är det mycket troligt att det kommer bli just så. Om vi däremot tänker "det kommer säkert inte bli trevligt, givande, intressant eller bra", nej, då är det ganska troligt att det inte blir det heller. Hur vi väljer att tänka och förhålla oss har stor betydelse. 
• gillar jag att ha mål med min träning. Det är jättebra för mig. Då håller jag fokus på varför jag tränar, vad som är viktigt för mig och jag gillar att ha koll. Jag har både kortsiktiga mål och långsiktiga. Tidsmässiga såväl som känslomässiga. 
• är det underbart att titta på en person och känna stolthet. 
• vilar inte trädgårdshjärnan helt. Små små planer, ganska yviga, ligger och lurar. 
• är jag tacksam för harmonisk känsla inombords. 

Var rädd om dig!

Något att vara glad för just nu

Tog en tidig morgonrunda med Ronja i trädgården idag. Hösten vi har är och har varit otroligt mild så det finns en hel del fint i trädgården fortfarande. Vilka årstider vi haft nu! Våren var riktigt tidig, sommaren fin, varm och skön och nu denna milda höst. Bra för växterna.

En riddarsporre som jag klippte ner efter första blomningen har blommat om  ett bra tag nu. 

Tovsippan tror kanske det är vår för hon blommar lite i Lunden nu. 

I söderrabatten har jag kryddsalvia och den är så fin. Ibland hela året faktiskt. I vintras frös den inte alls utan stod såhär fin hela tiden. Det syns inte så bra här men bladen skiftar mellan vinröda, gröna och gråa. 

Växer som en häck. 

Ja, så har vi ju då Rozanne. Slutar hon aldrig blomma??? Inte så att jag vill att den slutar men jag förundras. 

Fina krysantemumen har jag också visat förut men den får vara med igen för jag är verkligen glad för den. Färgen framkommer inte riktigt på bild men den är riktigt röd i år. I alla fall i söderrabatten. Annars är den lite mer terracottarostvinröd (en ny färgbenämning kanske???)

Katharina Zeimet hänger envist med. Inte många blommor kvar nu men de få där är gör mig glad. 

Glad är jag också för utsikten. Solen stiger upp över sjön och åkrarna. Vackert!

Underbart att man kan gå morgonrunda i trädgården i november och hitta så mycket fint att vara glad över.

För övrigt så...

• har lediga veckan gått väldigt snabbt men det är ju inget nytt :). Har njutit av att äga min egen tid. 
• känns det lite drygt att julreklamerna på radio och tv redan dragit i gång. 
• har jag en ovanligt lång önskelista i år. 
• är viltkött verkligen det godaste köttet enligt mig. 
• förundras jag över människor som alltid berättar samma sak, samma liknelser eller samma anekdoter. Är de själva  väldigt glömska eller tror de att andra är väldigt glömska? Eller kan det vara så att de inte har något annat att berätta? 

Nu laddar jag upp för en ny arbetsvecka och försöker ta med mig lugna känsla i kroppen. 

Blommig Fredag - För sex månader sedan

Är det bra eller dåligt att se tillbaka? Ja, så länge men ändå lever mer här och nu så kan det väl vara okej med en liten tillbaka blick ;).

Våren var tidig och varm här. Växtligheten låg länge 3 veckor före jämfört med 2013 då våren var sen och kall. I månadsskiftet april maj omgavs vi av underbara rapsfält, tulpanerna blommade och äppelträden stod i blom. 

Jag började fixa så smått i rabatterna och Ronja fann sig en bra plats att vila på - i en rabatt. Löjtnansthjärtanen blommade fint och äntligen har jag nog hittat plats där de trivs. I trädgårdslandet var det dags att dra igåg för första gången. 

Det är nu sex månader sedan buskpionen som aldrig blommat började öppna sina knoppar. Vilken underbar överraskning den blev. Vit med rött öga!

Hela härligheten låg framför oss och vilken sommar det blev sen. Underbar!

Vill du se fler bidrag kolla HÄR. 

För övrigt så...

• blir det väldigt tyst i huset när strömmen går. 
• funderar jag en del över ömsesidig vänskap och ensidig. Vem tar ansvar för en vänskapsrelation?
• är det lite märkligt att både besökarantalet och kommentarerna gått ner väldigt mycket de senaste dagarna. Teknikstrul???
• blir det glesare och glesare bland löven på träden för varje dag som går. 
• blir det ostgratinerad tacorulle ikväll. Brukar vara gott på en fredag. 

Ha en fin fredag!

Veckans boktips - Jag är Malala

En bok finns alltid på gång hos mig. Jag läser oftast en stund när jag lagt mig men ibland, som nu när jag är ledig, läser jag även vid andra tidpunkter.
Längre ner i bloggen finns min boklista. Där har jag listat böcker som jag vill läsa och när jag läst dem skriver jag det.

Det finns så otroligt många böcker jag skulle vilja läsa men jag har svårt att prioritera mer tid för det än jag gör nu.
Just nu läser jag "Jag är Malala" av Malala Yousafzai och Christina Lamb

Boken är kanske inte den mest välskrivna jag läst men det känns samtidigt rimligt att den är skriven som den är. Den är skriven så som jag tänker mig att det låtit när Malala berättat sitt liv för utrikeskorrespondenten Christina. 

I boken får man förklaringarna till vad som drivit flickan från Swatdalen i Pakistan till att våga, orka och vilja kämpa för barns rätt till skolgång världen över. Det är enorma risker hon tagit! Att våga ta risker har hon lärt av sin pappa. 

Jag tycker det ofta är svårt att förstå vad som egentligen är anledningen till krig och oroligheter i länder långt bort. Många gånger är det konflikter som är äldre än jag och som blossar upp och blir värre då och då. Talibanerna kom inte till över en natt och genom boken känner jag att jag får en ökad förståelse för vad som händer och hänt i Pakistan och för folket som lever där. Sånt som jag tycker är så intressant. 

"Jag är Malala" är en bok jag absolut kan rekommendera. En ovanlig bok som är både intressant och spännande. Jag känner att det finns hopp för världen när jag läser om unga människor som Malala. 

Vad läser du nu?

Skäl för namnet - hösthallon

Dagens väder var inte fullt så soligt som i går men det gjorde inte så mycket. Har haft fullt upp här inne. 

När jag räfsade löv igår tog jag en sväng inom trädgårdslandet för att kolla läget. En hel handfull hallon plockade jag!

Det är inte varje år jag kan plocka hallon i slutet av oktober. Visserligen heter det hösthallon men ändå är det ovanligt att de mognar såhär sent. 

Något som inte mognar är björnbären. De har sett ut som på bilden i ett par månader och jag fattar inte varför. 

Björnbären stannade i utvecklingen. 

För övrigt så...

• är det skönt med onsdagskväll och veta att man inte har en tid att passa imorgon bitti. 
• är hon himla bra "min" kiropraktor. Nu verkar det som att hon fixat till min ena handled också. Bättre än innan i alla fall. Hon kan mycket :)
• blev kvällens hemgjorda hamburgare goda. 

Ha det bra!

Felsökning efter dagens kameratur

Redan i augusti när jag besökte en för mig ny skog bestämde jag att jag skulle åka dit igen när höstfärgerna kommit. Idag åkte jag dit med kameran och Ronja. Där var alldeles underbart vackert och solen sken så fint. Jag tog många bilder och ja, där tog väl det positiva slut. Bilderna blev inte så bra. Verkligheten var underbar och det såg bra ut i kameran när jag tog bilderna men nu tycker jag inte alls att de är bra. Inte många i alla fall och de gör inte skogen rättvisa.
Funderar på inställningarna. Kan jag ha haft fel? Tror inte det faktiskt. Svårt ljus kanske? Okoncentrerad för att jag hade Ronja med mig?

Några bilder blev ganska okej. Får väl glädjas åt dem.

För övrigt så...

• är det då märkligt att vissa människor inte verkar ha något samvete. De utnyttjar gladeligen andra i sin närhet och verkar ändå sova gott om nätterna. 
• är detta inte så enkelt som det ser ut. Bolljä..eln är ju som alla andra bollar - rund. Det gör det så mycket svårare än det ser ut men är så bra för bålstabiliteten. 
• vet jag en sak som står på min önskelista - ett helt skaft till lövräfsan. Eller det är ju jättetråkigt. Jag köper ett själv tror jag. Det vi har nu är av på mitten. Så kan det gå...
• är jag tacksam för dagens underbara väder så klart men även för att jag hade sällskap av dottern vid frukosten. Händer inte så ofta. 

Hoppas din dag varit bra!

Varför kostar den så mycket???

Efter fem timmar på stan känner jag absolut att jag gjort mitt där för lång tid framöver. Det är inte min favoritplats precis men ibland så är ärendena så pass många att det tar sin lilla tid. Tack o lov var där inte så jättemycket folk. 

Jag diskuterade med mig själv om färgen svart. En snygg färg och lätt att passa till annat men varför finns det nästan bara svart? Jag kom hem med några plagg (det gick trögt i början) och alla utom ett är svart. Jaja... Nätshopping får det bli till jul känns det som just nu men jag kanske ändrar mig när det närmar sig. Vi får se...

Murgröneviolen är en väldigt tålig och tacksam blomma

När jag röjde lite i trädgården för att den ska vara redo för en kallare årstid såg jag att murgröneviolen blommar, för fullt. Den hade en liten paus i augusti. Förmodligen för lite gödning vilket händer lätt här. För övrigt så har den blommat sedan i våras. Jag sätter den i en ganska rymlig kruka på våren och den växer snabbt till sig. Då delar jag den genom att riva tussar från den och de planteras i nya krukor. Dessa växer snabbt till sig och får större krukor och sen kan jag riva tussar av dem också. Hur lätt som helst att föröka alltså och inte är den svår att övervintra heller. Inte i zon ett i alla fall. Mina står i Lugnet där det är kallt (fryser) men torrt. Ibland om jag kommer ihåg det lägger jag litet lövtäcke över men ibland glömmer jag det.
Varför är denna blomma så pass dyr att köpa undrar jag? En liten liten kruka på ett gardencenter kan kosta 50-60 kr och det tycker jag är jättemycket för en så lättförökad blomma.

För övrigt så...

• hittade jag en jättesöt bricka med domherrar på. Den ska det serveras fika på under vintern. 
• undrar jag om jag måste dras med utgjutningen i midjan (efter hundöverfallet) hela livet??? Det verkar så. 
• är jag nöjd med lilla billiga batteriljuset som kostade 29 kr. Till och med timer i det! Står utanför köksfönstret i en lykta nu. 
• är jag tacksam för att dagens ärende är avklarade. Bara ledig tid resten av veckan!

Nu är det dags att tända ljus. Mörkt nu = mysigt.