Foto på konstrunda? Alternativt bidrag

Här omkring är det Konstrunda under påsken. Konstnärer av alla de slag har utställningar hemma eller i lokaler, ensamma eller tillsammans med andra. 

Jag kan inte måla eller rita så värst bra och har aldrig varit intresserad av det heller. Att titta på andras målningar är mest av intresse om jag har en relation till den som målat. Foto däremot är något annat. Hade det funnits fler fotoutställningar under Konstrundan hade jag nog varit mer intresserad av att åka runt. 

Att arrangera en egen utställning är inget jag vare sig skulle våga eller ha energi till (även om det nog någonstans långt inne finns en dröm), men att samla några bilder från 2014 här är inte så farligt. 

Alternativ fotoutställning!

Att fota skira vitsippor i en vuxen manshand var en idé jag fick förra året. Kontrasterna lockade. 

Att se det vackra i sin närhet är något jag ofta försöker tänka på. 

Grannens åker. 

I flera år hade jag väntat på att den buskpion jag fått skulle blomma. Förra våren blommade den med fyra blommor. Att färgen blev vit med mörkröda fläckar var helt oväntat. Fullträff!

Denna bilden ger mig lugn. Det är något med vatten...

Sommar, ledighet, enkel njutning...

Bara vackert!

När sommaren går in i andra fasen kommer daggen. 

Ett konstverk av naturen!

Aldrig hade syrenhortensian blommat så som förra säsongen. Nyflyttad och helt nöjd, tydligen. 

Höstanemoner måste vara de tacksammaste blommorna att fotografera. Jag kan roa mig länge med det. 

Skogen är viktig för mig. 

Det blev en del turer med Ronja och sonen förra året. Vi gillar naturen alla tre. 

Ronja gör sig väldigt bra på bild (tycker jag så klart) och om solen skiner på hennes svarta päls blir det extra bra bilder. 

Älskade underbara hund!

En skog, två årstider. Snart ska jag dit igen. 

Det är inte bara något med vatten, det är något med solen/ljuset också. 

Någon vinter hade vi knappt. Lite is och frost under ett par dagar var allt. 

Glad Påsk!

Blåsippor och trädgårdslista

Det är väl vår nu??? Jag har nog aldrig varit så sent igång i trädgården som i år. Det beror ju inte på vädret för det har varit relativt milt länge. Tillräckligt för att sätta igång i trädgården i alla fall. Jag skyller inte på något, konstaterar bara att så är det i år. 

Mobilbilder blir det idag. 

Blåsippan ute i backarna står...

Räknade knopparna på rosalila buskpionen idag. 80-85 knoppar minst! Vilken blomsterprakt det kommer bli där om ett tag. 

Det är väldigt glest mellan inläggen här och jag kan inte lova att det blir ändring. Har iofs en tanke om ett nytt inlägg. Vi får se... ;)

På trädgårdslistan står

• plantera ut ligusterhäckplantorna
• byta ut död bukettspirea mot levande
• klippa fjärilsbuskarna
• klippa ner i rabatterna

Har ni kommit långt i era trädgårdar?

Det våras!

Det våras i rabatterna! Det är ljusare och jag gav mig ut med kameran en sväng idag.

Julrosorna är fina. Den mörka har funnit sig bra tillrätta i uteköksrabatten och den vita har frösått sig själv till rabatten längs uppfarten. Vet inte riktigt var den kommer ifrån faktiskt för jag har ingen vit i närheten. Kanske några fåglar som hjälpt till. 

I söder är krokusarna uppe. Kanske var de öppna tidigare idag när solen sken?

De fyllda vackra snödropparna gillas!

Tycker att buskpionen har stora knoppar men förra året hade de kommit ännu längre vid denna tiden faktiskt. 

Ja, det var ett litet livstecken från mig. :)

Om en bok, i väntan på annat

Jag gör ett försök. Hoppas jag hittar orden och lusten att skriva igen. Vill egentligen skriva. 

Tack för alla kommentarer. Man kan ha många tankar om detta med att skriva inlägg, läsa inlägg, kommentera, inte kommentera... Det är upp till var och en om man vill läsa, om man vill kommentera och också upp till var och en om man vill skriva egna inlägg. Jag gör som jag vill och du gör som du vill :). 

Jag hoppas kunna inspirera igen och att jag kommer känna utbytet, "kommunikationen" och att jag hittar orden. 

Tror faktiskt att det är ganska troligt att lusten kommer när det blir lättare att fotografera igen, när jag börjar så och blåsa liv i Lugnet. Underbara älskade Lugnet!

Så länge bjuder jag på några tankar om boken jag läser nu. 

En annorlunda och mycket intressant bok med stor igenkänningsfaktor. 

Att jag har en introvert personlighet har jag vetat sedan jag hörde ordet första gången. Minns inte när det var men det var i vuxen ålder i alla fall. 

Jag har mer än en gång hört extroverta personer uttrycka sig på sätt som tyder på att de tror att introvert är något man kan/bör bota eller jobba bort. För vems skull??? Att vara introvert är lika medfött som att vara extrovert (och introvert är inte det samma som att vara blyg, vi har bara inget behov av att vara i centrum, synas och höras). Det ena är inte bättre eller finare än det andra. En extrovert person har vissa starkare sidor medan en introvert har andra. Vi behövs alla. 

När jag läser i boken känner jag igen mig mest hela tiden. Inte i allt men i mycket. Jag kommer på mig själv med att tänka på personer i min närhet. Många är väldigt enkla att "sätta etikett" på ;). 

"I väst favoriseras den extroverta människan men i öst favoriseras den introverta"

"Introvert eller extrovert: Hur mycket behöver hända för att vi ska tycka att det händer lagom mycket?" 

Den introverta behöver inte mycket händelse/stimulans alls i sitt liv för att dess hjärna ska tycka det är tillräckligt/blir trött medan den extroverta gillar/behöver mycket mer aktivitet, människor och händelser för att känna sig tillfreds och stimulerade. 

Inte rätt, inte fel - bara olika. 

För övrigt så...

• gillar jag kiropraktorns kommentar "du får guldstjärna för stora delar av ryggen idag"
• kan man förgylla en måndagskväll med cheesecakebrownies. 
• tittade jag till kamelian idag. Den har fina knoppar. 

Vi får se när nästa inlägg kommer. Kanske snart, kanske om ett par veckor...

Kanske, kanske inte

Något hände men jag vet inte vad. Över en natt tappade jag lusten för att blogga. Det finns inte någon direkt anledning tror jag. Visserligen har antalet läsare och kommentarer minskat och det kanske påverkar lite. Jag stimuleras av och gillar utbytet, "ge och ta", den skriftliga kommunikationen, ömsesidig inspiration...
Kanske beror det på svårigheten att ta bilder nu. Jag vet inte...
Hur som helst så kommer jag kanske tillbaka. Kanske om ett par dagar, kanske om någon vecka, kanske till våren eller inte. Vi får se.

Blommig Fredag - Favoritperenn

Alltså detta blir ju inte lätt. Jag som älskar perenner. Hur ska jag kunna välja en???

En perenn kan ju uppskattas utifrån många olika egenskaper. Lång blomning, vacker, tålig, underbar doft...

Höstanemonen är absolut en av de möjliga.

Höstanemonen är vacker, tålig, långblommande och fotovänlig. 

Om det inte varit för att stockrosen räknas som tvåårig (på de flesta ställen) hade den kunnat kvala in men den kanske passar en annan vecka. 

Aklejan ligger mycket bra till. Enkel, vacker, självsår sig men är lätt att ta bort om man vill och många fina modeller och färgkombinationer kan uppstå. 

Ändå bestämmer jag mig för höstanemonen. Ja, så får det bli. 

Favoritperennen!

 Vill du se fler bidrag, klicka HÄR. 

Fredagens +

• veckodagen i sig
• omtanken
• två tulpanbuketter här hemma
• vetskapen om att jag har Polly i en skål (äter ytterst sällan godis numera men ljusa Polly är jag svag för)

Pausa hjärnan med foto

Sitter här och bläddrar lite bland bilderna i datorn. En del bilder glömmer jag aldrig. Det behöver inte vara något jättemärkvärdigt med bilden i sig egentligen. Inte så att bilderna jag alltid minns har den bästa skärpan, mest perfekta fokus... det är något annat som gör att de fastar i mitt minne. Kanske något med fotograferingstillfället, känslan jag hade då. 

För två år sedan gjorde jag en snöängel. Det satt jag och tänkte på tidigare idag när hjärnan behövde pausa lite. 

Jag tillhör dem som behöver pausa hjärnan lite då och då. Min hjärna kräver inte mycket stimulans för att bli nöjd kan man säga. För att vila hjärnan kan jag försvinna i tanken en stund och tex tänka på vad jag har fotograferat vid något tillfälle eller vad jag skulle vilja fotografera. Idag tittade jag ut genom fönstret och såg kala grenar med mängder av regndroppar på. Bakgrunden var en gråvit åker. Då önskade jag att jag haft kameran med mig för det fanns något fint i det där enkla. Tankarna gick vidare till bilder jag tagit förut i gråväder. Tänkte på en snöängel på isen. 

Tankarna vandrade vidare till en dag i Lugnet

Vet inte hur det gick till men tankarna vandrade vidare från snöängel i gråväder till en bild jag tagit i Lugnet en februaridag för två år sedan (att det var just två år sedan kom jag inte ihåg). Säsongens första dag i Lugnet då jag städar lite och sätter in några tåliga vårblommor är alltid speciell. Förmodligen ligger det en kombinerad längtan efter vår och tid i Lugnet bakom att tankarna hamnade på bilden med vattendropparna och kungsängsliljan. (men jag vill ändå gärna ha snö först ;)) Efter denna lilla stund av hjärnpaus var jag redo att återvända till världen igen.

Onsdagens +

• te, te och te! Skönt när halsen är hes.
• programmet "Idrottens himmel och helvete". Att tycka att vissa idrotter bara är för tjejer och andra bara för killar - så onödigt, så dumt, så fel, så uråldrigt. Ett viktigt program!
• känslan jag har inom mig idag.

Boktips

Tack för fina ord om ponchon. Har provat lite knep för att töja den lite men det gick inte så bra. Får helt enkelt ha den vid stillasittande tillställningar :).

Att få tag i en bra bok är helt underbart tycker jag. Just nu läser jag Läckbergs senaste, "Lejontämjaren". Käre värld så bra den är!

Hur spännande som helst!

Jag har inte kommit så jättelångt, knappt halvvägs kanske, men den är så spännande att jag inte vill lägga den från mig. 

Det är ren och skär njutning att vara inne i en sådan bok tycker jag. 

Dagens +

• laxburgarna ikväll, enkla och goda. 
• min ålder. Glad att inte vara 23 utan 43, av många anledningar.
• att få av blöta strumpor till förmån för torra

Ponchon är klar - nja...

Det är inte helt kul när man lagt ner tid och pengar på något som inte blir riktigt som man tänkt sig. Det var roligt att virka ponchon men det hade varit bra om jag mätt mig själv redan från början, innan jag la upp maskorna. Jag förutsatte att jag skulle ha den storlek jag brukar ha men jag är tydligen bredare över axlarna än jag trodde eller i alla fall bredare än den som bestämt antalet maskor för storleken. 

Som ni ser glider den lätt upp. Hade jag lagt upp fler maskor från början hade den suttit bättre. Nu går jag och drar i den hela tiden för den glider upp så fort jag rör armarna. Dumt. 

Vi får väl se om den blir använd. Det är nog inget plagg att ha på jobbet i alla fall. Då kommer jag dra sönder den. Får passa på vid mer stillasittande och stillsamma tillfällen. 

Söndagens +

• 10-årskalas. 
• vinröda orkidén som jag ser från soffläget
• Stina och Ida i lagsprinten
• helgfrukost