söndag 2 september 2007

Vanor och ovanor

Så har jag tillbringat ännu en helg på en friidrottsarena. Denna gången var vi i Lund. Hela lördagen och hela söndagen. Det är roligt men det var väldigt kallt idag. Det känns inte som att det varit helg eftersom jag inte varit hemma någonting nästan, så vilken tur då att jag har ett jobb där jag kan vara ledig lite som jag vill. Ja, inte helt men ganska stor frihet har jag. Skulle egentligen vara ledig på onsdag men har just kommit fram till att jag blir hemma i morgon istället eftersom hela helgen gick till annat.

Nu till det där med vanor och ovanor. Jag blev "tagen" härom dagen men har inte hunnit ta tag i att skriva om det. Men här kommer det nu:



1. Jag äter alltid väldigt fort. Det resulterar i att jag blir tvärmätt, äckligt mätt tom.Sen är jag lika fort hungrig igen. Dumt!



2. Jag tömmer nästan aldrig glaset/muggen. Jag kan mycket väl dricka ur ett glas för att sen fylla på det, men lämnar nästan alltid det sista. Har ingen aning om varför. Te är ju en sak eftersom det ofta är lite grumsigt på bottten, men vatten tex., varför lämna det???



3. En mycket jobbig vana jag har är att titta mot himlen när jag närmar mig hemmet. Bara om jag vet att ingen annan är hemma. Detta gör jag för att jag är så rädd att det ska börja brinna. (Är någon hemma hade jag förmodligen fått meddelande om brand) Jag kolla alltså himlen för att konstatera att ingen rök syns i närheten av vårt hem. Drar alltid en lättnadens suck när jag kan se huset och konstatera att det åtminstone inte är nerbrunnet. Som sagt en mycket jobbig nojja jag har. Över huvud taget är jag katastrof benägen. Dvs. jag tror alltid att det ska hända något allvarligt. Tex. bilolyckor om barnen åker med någon annan.



4. Som flera andra skrivit så är även jag beroende av lypsyl (nueva ska det vara) efter det att jag borstat tänderna morgon och kväll.



5. Jag blir väldigt lätt arg och irriterad när jag är hungrig. Det händer på två röda. Går tack o lov över fort igen men det är ganska jobbigt (för att inte tala om hur jobbigt det måste vara för familjen!) På jobbet kan jag behärska mig men inte hemma. Skriker och gapar. Usch!!!



6. Jag har sifferminne. Kan nästan alla gamla klasskompisars födelsedagar och kommer ihåg gamla telefonnummer som är helt onödiga. I skolan brukade jag låtsas att jag inte kom ihåg när någon fyllde år (i synnerhet killar). Det kunde ju verka som att jag var intresserad av killen om jag visste hans födelsedag eller telefonnummer. Numera sätter sig nya nummer inte så lätt längre men de gamla de sitter där till ingen nytta.



7. Jag har jättesvårt för att säga upp en tidningsprenumeration. Det känns liksom som att jag missar något då. Prenumererar på 5 eller 6 tidningar nu.



8. Jag idkar millimeter precision! Kan alltså gå och flytta på saker en millimeter hit eller dit för att det ska bli riktigt bra. En löpare måste ligga exakt på millimetern mitt på bordet annars stör det mig. (inte så att jag mäter, bara med ögat, det är känsligt nog) Ljusstakar,skålar och andra prydnadssaker råkar också ut för denna "tillrättaflyttning". Mannen bara suckar och ser ingen skillnad. För mig är skillnaden liksom det sista avgörande, pricken över i:et kan man säga. Bla. har vi en fruktskål som jag ständigt stället tillrätta.



Har säkert många ovanor och vanor som jag inte kommit på här och nu, men detta var åtta som poppade upp idag.

Alla ni som läser detta och inte blivit tagna ännu - er utmanar jag till att skriva om 8 vanor och ovanor. Så sätt igång, jag är nämligen ganska nyfiken av mig också. Det tog jag inte upp.



Mina vita höstanemoner (har två) slog ut nu i veckan som gått. Är alltså ganska mycket senare än de rosa. Båda de vita är flyttade i år så det har klart inte gjort dem tidigare precis. Så vackra och rena tycker jag.

Det får vara allt för idag. Nu ska jag umgår med familjen lite innan det är sängdags.

8 kommentarer:

  1. Skönt att höra att du också lider av nattmaror...hu så jobigt det är...
    Det där med ovanor/vanor är kul...jag samlar också på slattar vilket är helt meningslöst precis som du säger...men vad ska man göra...Jag kollar också i förväg när jag cyklar hemmåt...har en granne som eldar med ved så det osar brandrök och jag är lika orolig varje gång att det är huset som brinner...Vi är nog rätt lika vi männsikor egentligen...men man går runt o tror att "det är bara jag som gör så galet"...

    Kramar på dig från Malin

    SvaraRadera
  2. Kul att läsa om dina vanor/ovanor, känner igen mig i det där med katastrofer som ska hända familjen. När vi åker långt har jag jättesvårt att somna i bilen för jag är rädd för att mannen ska bli trött och somna så jag håller mig alltid vaken!! Fina dina växter var som du köpte på Sofiero, gillade särskilt trollpilen - urläcker! Själv är jag tillbaka i vardagen trött men lycklig efter en otroligt givande helg!
    Kram från Jenny

    SvaraRadera
  3. hej..skarattr för mej själv när jag läser om alla ovaner och vaner som folk har..alla har vi små egenheter ..jag har inget sifferminne ..men det önskar jag att jag hade:)..millimeter..njae..men jag vill istället ha att saker och ting inte ska vara precis antal..ex. tre ljuslyktor....fem snittblommor osv...dukar jag ett bords å kan det vara två ljuslyktor på en sida och två på andra sidan..oregelbundet istället..knäppt så det förslår..hihi..ha en bra dag ..PIA

    SvaraRadera
  4. Jag såg att min vita höstanemon hade slagit ut idag!! Den är ny för i år och trodde aldrig att den skulle blomma.... fota i morgon :) Ovanor - det med maten känner jag igen, både att äta fort och blodsockerkänningar..... på jobbbet säger de att de inte kan prata med mig efter halv tolv.... :)

    SvaraRadera
  5. Ja.. katastrofer tror jag också ska hända..bränder är jag livrädd för..hur många brandvarnare har du...? Jag har 7...och det är sant...
    Höstanemon är ju såååfin!=)/åsa

    SvaraRadera
  6. Malin: Visst är det så att man trot att man är så annorlunda! Skönt att få bekräftat ibland att amn är ganska vanlig.

    Jenny: Lät kul den där hundkursen du skulle på.

    Pia: Det där med udda håller jag också på. Två kan gå bra i vissa fall.

    Lotta: Jag vill gärna se dina anemoner!

    Åsa: Här har vi 6 brandvarnare på 5 rum och kök.

    SvaraRadera
  7. Roligt att läsa om dig! Känner dig lite bättre nu och konstigt nog så hörde jag inom mig hur du skriker och gormar på skånska...så knasigt va?? Min hjärna gjorde liksom sin egen ljudillustration i huvudet! =)

    SvaraRadera
  8. Maria: Kan tänka mig att det lät konstigt i dina öron! Idag ahr ajg faktiskt inte fått något utbrott ännu. Hoppas jag slipper det, man får så dåligt samvete efteråt. Det gäller att äta med jämna mellanrum, då blir humöret också jämnare.

    SvaraRadera

Tack för att du skriver en kommentar. Jag blir SÅ glad!