Farfars hjärta - ett glädje ämne!

Min farfar var en man som inte slösade med de varma orden. Han var född 1918 och arbetade i skogen och på gården. Han hade fem barn och några krigsbarn också under en tid. (Ja, farmor var så klart den som hade ansvaret för barnen)

En stark man med riktigt stora händer och fötter. En "redig karl" helt enkelt! Han var uppfinningsrik och händig, men som sagt så var det inte från honom man fick höra att man var en liten söt gullunge och det var inte han som överöste mig med kramar. Han var helt enkelt en man av sin tid. En tid då de flesta karlar fortfarande fostrades till att "hårda män" som inte visade känslor i första taget. Män som gav sig ut på morgonen och kom hem på kvällen till dukat bord.

Ändå så var det farfar jag skulle gifta mig med när jag var fyra år. Hahar kallade jag honom då.

Min farfar var bla duktig på att smida. Han gjorde lite av varje bla ett hjärta till mig. Ett hjärta av armeringsjärn som han sprayade med silverfärg. Ett hjärta som jag är mycket glad över. Dels gillar jag hjärtan av alla de slag men mest är jag glad över det för att han kom sig för att göra ett hjärta till mig. Med tanke på att han inte var den känslosamma typen så känns det väldigt betydelsefullt att få ett handgjort hjärta av honom.

I många år hade jag hjärtat hängande som det var på en vägg, men nu har jag klätt det med två olika sorters mossa.

Jag har inte bestämt mig var jag ska ha det ännu. Det har en tendens att snurra när det hänger i fönstret.

Detta hjärtat är alltså mitt bidrag till veckans glädjeämne som Karin drog i gång härom veckan.

Mossbokstäverna är klädda med mossa och pärltråd nu och bilder kommer nästa gång.

Hoppas ni får en skön lördag!