Så kom dagen då min arbetsplats bestämde sig för att jag inte behövs där längre. Den verksamheten jag arbetar inom kostar för mycket pengar. I 19 år har jag varit där men det spelar ingen roll. Tack o hej bara!
Vet inte riktigt hur jag känner just nu men jag ville inte tillbringa resten av dagen där i alla fall så jag åkte hem och gjorde det som föll mig in - jag rensade ogräs i den värsta rabatten jag har.
Vilken bild passar till detta??? Ingen aning så det blir ingen.
Nu ska jag försöka göra det bästa möjliga av sonens födelsedag.
Nej, men vad trist! Bra att du åkte hem iallafall.
SvaraRaderaHoppas födelsedagen blir fin!
kram
Så utrolig trist, og spesielt siden du har jobbet der i så mange år.
SvaraRaderaHåper dagen din slutter bedre enn den begynte.
Tanja
Vad tråkigt! Det drabbar yvärr allt för många just nu! På mannens företag har över 200 fått gå sedan innan jul (av ca 800....), och som det ser ut nu blir det nog varsel igen...
SvaraRaderaTycker att du gjorde rätt som gick hem! Man kan alltid rensa både ogräs och tankar samtidigt!
Kramar till dig!
Hej Marina!
SvaraRaderaSå tråkigt!
Förstår att det kändes bäst att åka hem. Hoppas att det kan leda till något bättre, att nya möjligheter dyker upp som du inte skulle ha sett annars.
Usch vad tråkigt. Vad är det för konstigt samhälle vi fått, 19 år det är nästan guldklocka....
SvaraRaderaVet inte om Du trivdes bra också, i så fall är det ännu tråkigare.
Bra att Du gick hem. Hoppas Ni får ett trevligt födelsedagsfirande i alla fall.
Kram Tummelisa
Usch vad tråkigt! Verkligen synd att man skär ner på sådan verksamhet. Hoppas du kommer på nån ny spännande utmaning att ge dig in på! Kram Camilla
SvaraRaderaJag har tänkt på dej idag och jag kan nog inte förstå hur det känns men jag kan känna för dej och familjen.
SvaraRaderaHoppas du orkar ses i morgon ändå.
Kram
Vilken tråkig start på din sons födelsedag, förstår att det känns tufft, på något sätt brukar alltid saker och ting lösa sig ändå, nu får du kanske tid att känna efter vad du vill göra. Och tid för trädgården! Kram jenny
SvaraRaderaMan kan inget annat än beklaga...19 år...det kan inte vara sant alltså!
SvaraRaderaNu får du försöka sätta all energi på familjen, trädgården och allt annat som är viktigt i livet!
Sköt om dig, och låt inte dig knäckas av detta!
Hej Marina
SvaraRaderaTråkigt med jobbet, allt för många får gå från sina jobb nu. Säkerligen möter du en ljusning..lycka till/catthie
Å vad tråkigt! Förstår precis hur det känns! Har fått veta att jag inte har någon tjänst att gå tillbaka till efter semestern. Å så ska man fortsätta jobba terminen ut och hjälpa till att planera. Känns verkligen värdelöst! Känns tungt att börja rota bland alla gamla intyg och betyg och skriva CV. Hoppas att du hittar något annat. Du får rensa ut alla känslor i trädgården. Hoppas att födelsedagen ändå blir bra! Krammar Linda
SvaraRaderaNej, så tråkigt!!....är det tiden melodi??...man undrar verkligen vem som behövs idag...alla tycker jag. Jag har varit med om att bli "outsourcad" som det så vackert heter och i verkligheten är detsamma som att inte få jobba vidare. Tråkigt!! Hoppas verkligen att det ordnar sig för dig och det gör det säkert, men kul är det inte. Jag förstår att du fick rabatten ordentligt rensat i bara ilskan. Ha det bra. Jag håller tummarna. Kramar!!
SvaraRaderaMarina, så tråkigt, det är svårt att hitta rätt ord en sådan här gång, men jag hoppas du har energi och kraft att inte deppa ihop. Kram!
SvaraRaderaDet finns inte ord...iskyla som sprider sig...
SvaraRaderaTänker på dig och vet också av egen erfarenhet att det kommer att bli bra trots allt.
Tillåt dig sörja en stund och ge dig tid att tänka. Sen när det känns ok så ta nya tag.
Kramar
Anna
Usch, vad hemskt. Efter alla dessa år måste du vara full av tankar och funderingar. Jag håller tummarna för dig och hoppas det hela vänder sig till något bra. /Claus
SvaraRaderaKänner verkligen med dig, och fårstår ditt beslut att åka hem. Någon klok människa sa en gång att man ska försöka se sådana här händelser som nya möjligheter.. !! Kanske lättare att säga/skriva än att göra.. men försök i alla fall så småningom. Måste bara säga vilken underbar bild på din dotter och dig.. där är din rikedom i alla fall.. inte ett jobb som inte vill ha kvar dig.. Massa kramar/Monica
SvaraRaderaJag har också varit i din situation - efter 17 år var det bara tack och hej. Det svider så inombords! Jag hoppas ändå du på något sätt kan vända detta till något positivt, även om det förstås kanske känns omöjligt nu.
SvaraRaderaOch så skönt att ha en trädgård att avreagera sig på, när huvudet snurrar....
Kram Helen
Fy sjutton vad tråkigt! Jag hade nog också åkt hem, varför stanna??? Att rensa ogräs är ett bra sätt att rensa tankarna. Jag råkade ju ut för något liknande. Var ju tjänstledig för studier och då passade chefen på att dra in min tjänst. Sen hade han mage att vilja att jag skulle jobba under uppsägningstiden som sammanföll med de andras semestrar. Det gjorde jag inte utan plockade ut all innestående semester så fick de klara semestarna bäst de kunde - utan mig. Hoppas O fick en fin dag trots detta.
SvaraRaderaKramar i mängder / gittan
Kramar om dig vännen...
SvaraRaderaIdag sitter ingen säker, oavsett arbetsplats el hur länge man arbetat där.
Det enda positiva är att det alltid vänder. Efter alla nedgångar kommer det en uppgång...
Min man var med om den förra på 90-talet men ingen vet om han blir förskonad denna gång.
Stor varm omtankeskram
Neej vad tråkigt. I dessa tider känns det verkligen som att ingen går säker... usch, hoppas de kommer på bättre tankar och att det vänder snart.
SvaraRaderaStor kram
Mia
Bra inställning tycker, gör sånt som gör dig glad. Man ska inte lägga tid på sådant som tar energi från en och inte ger något tillbaka.
SvaraRaderaSå tråkigt att du blev uppsagd. Jag hoppas du hittar ett annat jobb du trivs med, kanske du ska jobba med något kreativt som du är så duktig på; inredning eller trädgård kanske?
SvaraRaderaKram från Camilla ( som är trött på att packa flyttkartonger och att bo i röra....)
Kul att du gillar mina bilder!
SvaraRaderaJa, du vad säger man, jag beklagar :-( Vet tyvärr för väl hur det känns. Den 26 januari fick jag min domm :-( Blev sedan arbetsbefriad och e sedan den 26 mars arbetssökande.
Först blir man bitter o arg, o det har man rätt o bli. O man ska få låta sig känna sig så ett tag, man måste liksom återhämta sig. Man man kommer igen o tar nya tag. Fast man har sina dippar ibland och det e ett hårt o tufft jobb o söka jobb.
Men en positiv sak e att det iaf e rätt tid på året nu o va utan jobb :-) Försök o hinna njuta av den "lediga tiden" du får :-)
Usch, vikket skit. Hoppas det ordnar sig för dig. Det gör det säkert. Kram på dig.
SvaraRadera