Lite tankar om bloggvärlden (långt, alldeles för långt!)

Sen jag började blogga för lite mer än fyra år sedan har jag fyllt på med otroligt mycket ny inspiration, kring både det ena och andra. Så klart mest om sånt som rör trädgård eftersom det är det jag själv bloggar om mest och det är även sådana bloggar jag mest läser, men även inredning, mat o bak och inspiration till livet i stort. Jag gillar verkligen att blogga och att läsa bloggar!

Jag tror inte att jag tillhör dem som blir stressad av vad andra har och inte har, gör och inte gör. Kanske frustrerad över att jag inte har fler timmar på dygnet för att hinna allt kul jag "får nys om" men inte stressad. Jag blir heller inte stressad av att inte ha gjort ett nytt inlägg på ett visst antal dagar. På en del bloggar kommer inläggen ganska sällan och när det kommer ett så står det oftast "ursäkta att jag inte uppdaterar så ofta" och det har jag lite svårt att förstå. Finns det någonstans där man förbinder sig att skriva ett visst antal inlägg på en viss tid? Jag tror inte det. Jag vill ha bloggandet som en kul grej, inget betungande dåligtsamvetesskapande.

Vad är det som gör att du fastnar för en blogg?
Själv läser jag mest trädgårdsbloggar men även en del som bloggar om livet i stor, någon mat/bakblogg och även en o annan inredningsblogg (men inte så många). Jag gillar när bloggaren vågar/orkar bli lite personlig men inte privat. Helst vill jag se bilder som bloggaren tagit själv, inte lånat från nätet. Det är nog det där personliga och vardagliga jag vill ha, inte det stajlade eller ytliga. Gillar inte bloggar där man hela tiden (och då menar jag verkligen hela tiden) antyder svåra och jobbiga saker men inte berättar vad det handlar om.

Självklart uppskattar jag om läsaren på min blogg lämnar en kommentar och det mest för att jag ju delar med mig av min dag och min trädgård. Då känns det bra att få lite kontakt eller vad man ska kalla det med er som läser. Det är också ett bra sätt att få chans att hitta nya bloggar.

Det är ytterst få på mitt jobb som har fått veta genom mig att jag bloggar och så vill jag ha det (men efter tidningsreportaget räknar jag med att vissa har hittat hit ändå). Jag har stort behov av att få ha min lediga tid för mig själv.
Däremot har jag inga problem alls med att totalt okända människor läser här, det är ju det som är meningen. Sen är det ju så att ni okända blir lite mer kända efter ett tag. Kända till viss del i alla fall, den del som man väljer att dela med sig av. Ett par gånger har jag haft förmånen att få träffa bloggare IRL och det har varit jättekul. Snart är det dags igen: 21/8 kl 14 i Tivoliparken i Kristianstad, det har ni väl inte missat?

Hur kan det vara så att de flesta i bloggvärlden verkar vara så omtänksamma och trevliga? Så är det ju faktiskt inte i vardagliga livet. Nog stöter vi väl alla på den pessimistiska, snokande, sura, egoistiska, "vet bäst om allt", självupptagna..... allt för ofta? Är det för att vi har dragits till bloggar med ett innehåll som intresserar oss och därmed knyter oss samman? Är det för att flertalet trädgårdstokar är så himla bra och goda människor? Eller är det så att flertalet människor verkar trevliga genom skriven text? Jag har inget svar men jag tycker mig ha stött på otroligt många människor som jag gärna skulle vilja ha i min vardagliga närhet. Många positiva, generösa, trevliga och omtänksamma personer. Ja, det är er läsare jag menar!

Nä, nu har jag ju lyckats få till ett ruskigt långt inlägg, sådant som jag själv oftast bara skummar igenom för jag har så många fina bloggar jag vill ta en titt på.

Jag gillar verkligen bloggvärlden och jag tackar alla er som så ofta lämnar fina och tänkvärda kommentarer och er som delar med er av era trädgårdar och er vardag i era bloggar. Ni inspirerar mig mycket på olika sätt och ni tillför mycket positivt.

Nu blommar min fina frilandshibiscus!

Kram