Jag känner mig som en tacksam person som är väl medveten om att alla människor inte har det så bra som jag. Jag vet att livet kan ändras fort och att det inte alltid blir som man tänkt sig.
Idag känner jag mig ändå ännu mer tacksam än vanligt, eller i alla fall väldigt tydligt påmind om hur bra jag och min familj har det.
Våra barn vet hur det känns att komma hem efter skolan och en förälder finns hemma
Våra barn vet hur hembakade kanelbullar smakar och hur det känns att komma in till varm nyponsoppa efter en härlig stund i pulkabacken
Jag vet att man som förälder ska sätta barnen främst - jag har förmågan att göra det och jag gör det gärna
Jag vet hur det värmer i hjärtat när ens barn säger "jag älskar dig mamma"
Våra barn vet hur det känns att bli omstoppade i sängen efter att mamma eller pappa läst en saga
Våra barn vet hur det känns att bli tröstade, sedda och uppmuntrade, i stor som smått
Hos oss finns det fotoalbum som innehåller bilder från hela våra gemensamma liv
Hos oss finns traditioner och på sin födelsedag får man presenter, sådant man önskat sig
Vi har gemensamma minnen från semestrar, utflykter och dagar på stranden
Vi frågar hur den andres dag har varit
Våra barn är uppväxta i ett hem där det sätts fram tomtar till jul och kycklingar till påsk
Våra barn vet att man behöver byta lakan i sängen med jämna mellanrum och att man borstar tänderna morgon och kväll för det har deras mamma och pappa lärt dem
Hos oss kan man inte vara borta en hel dag utan att någon vet var man är eller frågar efter var man är
Jag vet hur det är att bo med en man som älskar mig, respekterar mig och stöttar mig
Jag vet hur det känns att verkligen älska andra människor
Våra barn vet inte hur det känns att bli bortglömda, slagna eller bortvalda av sina föräldrar
Nu menar jag så klart inte att det måste vara just exakt som ovan för att ett barn ska ha det bra, men ni fattar nog poängen. Hur ska ett barn som inte växer upp i en "normal" familj veta vad som faktiskt är normalt?
Jag är tacksam över att jag kan, vill och vågar vara förälder!
ooops!! jag läser dina kloka ord,,och tänker ja den ungen har jag mött,nyligen,och förut,som inte vet att man tvättar sig ,pga ingen har tränat med den,som ingen ser till att den kommer hem på kvällen, som skickar sms kl 12 på natten och ber mig svara för den är ensam,som ingen ser till äter frukost , som ingen väcker på morgonen, eller som jag skickar upp till matsalen två gånger på samma dag för jag vet att den får inte mer mat under dagen, det är den som jag jagar idrottskläder till,den som jag ringer och väcker nästan varje morgon ,den som jag köper julklapp till på avslutningsdagen och lägger i brevlådan, fast det kanske bara är tvål, schampo och en billig tröja så vet jag att det tages tacksamt emot,detta är min vardag i den lärartjänst jag har,,och jag kan bara säga som du,,,
SvaraRaderaDet är då jag fattar vilken tur jag och min familj har som har det så ljuvligt vardagligt normalt!!( får hoppas att de tillståndet i en familj som du beskriver är det som är vanligast och därmed det jag menar med normalt..kram Monica
Jag kan bara hålla med <3 För mig är det en självklarhet att det är så det BÖR vara samtidigt är jag smärtsamt medveten om att det tyvärr inte alltid är så / Kram gittan
SvaraRaderaHimmel!! Läser o orden berör, blir tårögd. Så kloka tankar o du sätter på pränt det vi också försökt förmedla i vår familj. Att visa kärlek o att bry sig...
SvaraRaderaOch precis som du säger så finns det mängder med barn som varken har det ena eller andra. Det var än mer tydligt i storstan som vi bodde tidigare.
En stor varm kram till dig o de dina ikväll
Marina, det finns så många barn som INTE har det så där, som ständigt blir kränkta, bortglömda, är oprioterade, som finns där för att "det ska vara ett barn", inte för att de är önskade eller älskade.
SvaraRaderaDet räcker att bara gå ut på stan så ser man hemska exempel, om man orkar öppna ögonen...
Jag tänker att ett av min viktigaste uppgift i mitt möte med barn (människor) är att alltid visa respekt, att vara en vuxen människa att lita på, en modell av hur man kan var som människa. Kanske kan jag finnas som något varmt i ett ledset hjärta när det behövs...om inte idag , kanske som ett minne längre fram i livet...
Kramar till dej!
Lena
O vad jag känner med Dej o de dina när jag läser din fina ord... Tur att Ni finns- jag syftar ju även på Monica- det finns alltför många av de andra familjerna. Sen kan jag inte förstå varför såna yrke som Era inte ska uppskattas. Det är fler såna, som tar hand om andras ungar som det behöver finnas fler av och som ska uppskattas.
SvaraRaderaKram på HELA din goa familj
Ninne
Det är inte alla som faktiskt kan inse att man har så mycket bra i sitt liv. Ibland kan jag känna att det finns så många som tar så mycket förgivet och vill ha mer av allt, vad det än är. Jag blir glad och rörd när jag läser ditt inlägg och känner att du har verkligen fångat kärnan av vad livet handlar om. Det finns ett så skönt lugn.
SvaraRaderaHa det bäst!
Kram Hélena
Vad fint du skriver Marina om dig som förälder och din fina familje-förhållande när det gäller dina barn!
SvaraRaderaVad det gäller vinrankans beskärning så läste jag om det i "Att lyckas med vindruvor" på www.bogrönt.se, om du vill så kan jag gärna sätta en bättre bild på beskärningen av mina rankor imorgon i ett nytt inlägg.
Många ärliga kramar från Karla.
Så kloka ord. Lite intressant att du skriver det just idag eftersom jag i eftermiddags hade en diskussion med mina fyror om liknande saker. Det var många av dem som inte riktigt kunde förstå att alla inte har det lika bra som de själva. Det är nog lätt att ta saker för givna när man har det bra, och inte tänka på att alla inte har det lika bra. Vi pratade bland annat om att bli sviken och några av dem tyckte att det verkade osannolikt att föräldrar kan svika sina barn. Tyvärr har jag stött på alltför många svikna barn genom åren, som helt slutat lita på vuxna. Det är i alla fall en tröst att tänka att de flesta barn har det bra, och man som läraren har möjlighet att vara en trygg punkt för de där andra.
SvaraRaderaKram!
Så är det, världen behöver mer kärlek.
SvaraRaderakram
Du är klok du, Marina! Önskar att alla barn fick uppleva det du beskriver, - som lärare får jag tyvärr ganska ofta uppleva att det inte alltid är så...
SvaraRaderaHoppas du har läst och tagit till dig alla fina kommentarer om ditt lilla orangeri efter mitt inlägg i söndags kväll. - Det är inte bara jag som tycker att det är mysigt! =)
Ha en fin första december imorgon!
/Anna-Karin
Tittar in till dig för första gången och verkligen gillar det jag ser och läser. Igenkännande, varmt och vackert. Jag kommer tillbaka! Ha det gott! //Marie
SvaraRaderaEn utmärkt påminnelse, kanske särskilt den här tiden på året?
SvaraRaderaOch tänk sedan, när de inte längre är barn utan vuxna kroppar som inuti ännu inte fått vara barn...Vem ger dem då det där paketet med tvål, deo, rakgrejor, strumpor och fräscha underkläder?
Jag fattar precis och jag är också evigt tacksam för min familj.
SvaraRaderaHa det gott
fantastiska bloggvän!
Annika
Fint skrivet! Plötsligt så fick jag känslan av att man gör något väldigt bra som förälder. Det kan man ju nästan glömma ibland =)
SvaraRadera