Det är nu jag måste skärpa mig

Mörkret har en effekt på mig. Inte så att jag blir trött och deppig, inte alls, men jag har en tendens att hamna i soffan tidigt på kvällen. Kan ju inte sitta i soffan från det att vi ätit. Nä, det gäller att ta tag i något, tvinga mig lite. Att göra finns ju alltid. Träna gör jag flera gånger i veckan (när jag inte känner mig förkyld), baka bröd behöver alltid göras, vika tvätt...Städa däremot har jag svårt för att göra när det är mörkt ute. Känns liksom inte som att jag ser tillräckligt bra. Blir det rent?
I kväll tog jag tag i att baka chocolate chipcookies. Inte alls ansträngande på något sätt, de tär bara det att jag måste bestämma mig för att inte hamna i soffan när mörkret faller.

I går var det frost i vattenbaljan men jag behövde komma åt vattnet. Lyckades lyfta upp hela flaket!

Rosorna jag nämnde i går fick ligga och dra vatten ett tag i baljan innan de kom i jord. Några av dem satte jag provisoriskt i trädgårdslandet över vintern eftersom jag inte kunde bestämma mig för var de ska stå egentligen. 

För övrigt så...

• var det utbildningsdag på jobbet idag. Satte i gång många tankar i mitt huvud. Det handlade bla om bemötande, mångfald och kommunikation. Kan man aldrig få förmycket av. 
• hade jag en tanke i huvudet redan innan. Alltför ofta möter jag människor som borde ställa sig fråga "vem är här för vems skull?". Det kan vara affärsbiträdet (som ska vara i affären för kundens skull och inte tvärtom), läraren (som ska vara i skolan för elevens skull och inte tvärt om), busschauffören (som ska köra bussen för de åkandes skull)...ja, ni fattar nog. Jag får ganska ofta en känsla av att personer på sina jobb glömmer detta, vem som är var för vems skull. 
• har jag lov nu!

Nu är det dags för mer te. Ute viner höststormen och jag har det skönt här inne i värmen (det ser ut som att min händige man fixat pelletsmotorn - hoppas den inte stannar, hoppas) men många tända ljus.