Baksidan - ska den visas?

Att älska blommor, blad, rabatter, grävning, sekatörer, fröpåsar, växthus, fröställningar, årstidsskiftningar, första snödroppen, prasslande löv, regndroppar på rosblad...är i min värld helt naturligt. Jag är ju trädgårdsnörd! Men vissa dagar är det lätt att hålla sig för skratt när man går ett varv eller två där ute. Orkar ni så häng med.

Alla dessa kraftigväxande ogräs! Det ena värre än det andra. Har någon sett ohyra på ogräs???

Fantastiska klematisen Duschess of Albany känns fjärran just nu. Ganska äten kan man säga. 

Kaläten ja, det kan man väl säga att trollpilen är på sina ställen. Larver har hittats här!

Klassiska roslöss känns som rena rama barnleken faktiskt. 

Ser ni alla de små bucklorna på stjälkarna? Där har små små larver krupit ut och sedan ätit mycket, riktigt mycket, alpklematis. 

Fina klipp? Kan man ju tycka men jag hade hellre sett att bladen var hela. 

En myra eller två är väl inte hela världen men när de samlar hela släkten blir det lite drygt. Jorden ovanpå stenarna istället för under och brunnävan trivs inte med att ha så porös jord som myrorna fixar till. 

Färgen röd är fin tycker jag men jag klarar mig ändå gärna utan liljebaggar. Deras brunsvarta "gegga" (larv och bajs) är äcklig och jag vill ha bladen hela.

Det finns mycket här som äter. Varje år invaderas storramsen av dessa gråvita små larver. De kan äta enorma mängder blad!

Löss i alla regnbågens färger finns nog. Svartavinbärsbusken har fått av denna svartgröna färg. 

Dillen har ibland gröna löss men i år nöjde den sig med att bara säcka ihop. 

Stockrosorna är en av favoritväxterna här hos oss. Tyvärr har de alltid mer eller mindre rost på bladen. Bladen tappas då efter ett tag och det ser allmänt kalt och skräpigt ut. 

Till sist den så in i bomben hatade knölklockan. Den trivs överallt och jag tror banne mig inte att någon i världen lyckats utrota den om man väl fått in den. Den nästlar sig in i perenner, tar sig upp mellan plattor, överlever diverse vintrar...Inget kan stoppa eländet tror jag. 

Jag tillhör inte dem som försöker tillrättalägga allt på bloggen. Tycker jag inte i alla fall. Försöker inte få någon att tro att jag eller livet är perfekt 365 dagar om året. Hos oss finns fulhörn, misslyckade rabatter, ogräs, ohyra...och jag har dåliga dagar, dammråttor som jagar varandra, kakor som bränns i ugnen...och jag är inte älskad av alla (men av dem som är viktigast för mig) och älskar heller inte alla. Jag räcker inte till som vare sig fru, dotter, vän, kollega eller mamma. Jag är rädd för en hel massa saker, känner mig ful vissa dagar och jag äter för mycket sötsaker ibland. MEN hur kul är det att läsa om detta dag efter dag i en blogg??? Alltså är det inte något jag tar upp titt som tätt. Jag tror att de flesta av oss har misslyckade delar i våra trädgårdar och känner oss misslyckade då och då. Det är normalt. Ändå är det, tycker jag, roligare att allt som oftast visa annat än det jag valt att visa idag (trots att det alltså finns larver och annat elände). Eller vad tycker du?

Nu ska jag lata mig vidare i soffan och läsa i min bok.

     ♥