Vet inte var jag ska börja idag. Tankar och idéer trängs om vartannat.
Eftersom jag i fredags visade bilder från hur det såg ut här i våras var det några som ville se hur det ser ut nu.
Gröna fasaden blev röd under sommaren - äntligen!
Rabatten som inte var så fin längre har tagits bort och bänken som stod vid garagegaveln har flyttat dit.
Så himla rätt!
På den bänken har vi, maken och jag, suttit varje helg under hela hösten och pausat i omflyttningsarbetet med lite te eller kaffe.
Plattgången har lagts om lite och planket har rivits och byggts upp med en något annan vinkel och flyttad öppning.
Här är Bersårabatten.
De röda dahliorna har aldrig varit så fina som i år och det röda rostornet har äntligen kommit på plats. Sonen snickrade till mig och jag tror att rosen Venusta Pendula kommer trivas utmärkt där. Jag är så nöjd och bättre lär det säkert bli nästa säsong.
Så vad är det då som känns tjockt i huvudet? Vet inte riktigt. Det är bara mycket där nu. Känner mig stressad utan att kunna ta på det. Eller egentligen vet jag kanske lite om varför. Känner frustration över flera område/händelser jag inte kan påverka men måste finna mig i. Saknar tid med människor jag känner utbyte av att fundera och diskutera tillsammans med.
Vill vara utomhus mer för det är ju så vackert där nu. Vill läsa mer för det finns ju så många bra böcker. Vill umgås mer med kameran för jag har så många idéer om vad jag vill fotografera.
Små små tankar om jul och adventsfix (granar, kransar mm) börjar försöka fånga min uppmärksamhet lite då och då. Ger inte plats för idéerna ännu. Nej, det får vänta ett tag till :).
Kan hålla på ett tag till men det ska jag inte.
Funderar kring en annan sak. Om man kollar genom bloglovin hur många som följer bloggen så har jag väldigt väldigt stor andel anonyma följare. Samma för alla??? Varför vill man följa en blogg men inte ge sig till känna? Jag kommer bara på ett skäl.
Idag är jag glad för att jag har en skön och mysig filt i soffan. Mjukare än mjukast. Vad är du glad för?
...och jag som inte ens vet vad bloglovein är föfr något, är det en annan e-adress är som mitt, t ex blogspot?
SvaraRaderaÄr glad för att jag har världens finaste familj.
SvaraRaderaSå fint du har fått det vid den ommålade fasaden. Förstår varför du och maken sitter och njuter där.
Hoppas det släpper av lite i hvudet snart.
Kram
Anna
Precis det har jag också funderat över.Jag har det som bloggföljare på blogger med.
SvaraRaderaHa en fin dag
kram Meta
Det har blivit super fint. Roligt att få fixat till det så man kan luta sig tillbaka med en bra bok. Jag är rätt så rastlös och känner lite om du just nu. Vill massor men tiden räcker inte till.
SvaraRaderaKram Anna
Va fint det har blivit - snacka om lyft för trädgården!!!
SvaraRaderaKram!
Så fin din bersårabatt är. Ni jobbar så flitigt.
SvaraRaderaEn händelse gör att jag känner mig precis som du, måste finna mig i det men vill absolut inte. Vill protestera högt men det kommer inte hjälpa. Det gör mig tokig! Varför vill vissa människor bara förstöra och tänka enbart på sig själva. Det är väl bar att släppa det och förlika sig med det antar jag.
Trevlig kväll
Kram Maria
man är anonym för att man inte vill lämna ut sitt namn på nätet. jag läser din blogg för att jag tycker att den är bra och det händer saker där. roligt med flera olika teman.
SvaraRaderaWow, vilket fint rostorn! Duktig son du har! Färgen var fin också.
SvaraRaderaDet där med att känna sig stressad - det är ju så dumt, men jag förstår vad du menar. Jag har märkt att jag nästan stressar UPP när helgen kommer. Det är så mycket man vill hela tiden. Jag vet att det är så dumt att stressa, men jag har så svårt att låta bli tyvärr.
Kram // AH
Din blogg var en av de första jag började följa. Har ingen egen, vet inte vad bloglovin är? Har skrivit till dej förut, och tackat för en bra blogg, och blandningen av trädgård, familjeliv och annat som du generöst delar med dej av till oss "anonyma" läsare.Är så tacksam att få läsa och inspireras av flera trädgårdsbloggar, även om man inte har ngn egen blogg. Din trädgård verkar personlig, varierande och fyller flera funktioner. Hoppas få forts följa med vad som händer hos dej! Med vänlig hälsning Marie
SvaraRaderaAtt vilja vara anonym kan säkert ha lika många skäl som det finns anonyma följare. Hur mycket man vill/vågar blotta sig på nätet, uppgifter om mig osv som jag vill lämna. Den som bloggar själv har nog redan helt eller delvis tagit minst ett steg till i trappan.
SvaraRaderaTjockt i huv'et var en bra beskrivning. Det har jag haft och har en period. Många stora frågor på gång. Ett struligt uppdrag på jobbet. Men så går det lite framåt och så backar vi lite... ..och nu har jag börjat inse - så här ÄR livet i perioder. Och du - jag då när jag resonerar med bara mig - hittar alltid en lösning!
Det gör säkert du också! Kram, Carina
Ett bloggläsande kan ju vara som ett vanligt underhållningsläsande. Inte hör du av dig till alla författare och journalister vars böcker/reportage du läst? Men att en anonym lämnar en kommentar utan underskrift gör en ju lite fundersam...och jag kan sitta här och fundera med en kopp the och macka istället för att slita ute i regn och blåst är jag glad för :)
SvaraRaderaKul att se efterbilder också! Hoppas verkligen att ni stannar upp lite ibland och känner er stolta för allt ni har gjort den här säsongen, för det är ju massor!
SvaraRaderaJag är glad över att jag just nu håller på med en riktig utmaning på jobbet. Har väntat länge på att få göra den och har nu äntligen kört igång. Det känns roligt och spännande.
Apropå anonyma följare så tror jag inte att du ser mig över huvud taget eftersom jag följer dig via wordpress?
Kram Kristina
hej Marina! detta är första gången jag skriver men har läst din blogg länge! TACK FÖR ALL TRÄDGÅRDSINSPIRATION. Jag läser en massa trädgårds och inredningsbloggar som inspiration och avkoppling...
SvaraRaderaJag läser en del bloggar, däribland din, men kommer mig sällan eller aldrig för att kommentera, räknas väl därför till de anonyma?
SvaraRaderaTycker att tant Otteskrufv uttrycker det bra, med ordet "underhållsläsning".
Så även om jag sällan kommenterar så gillar jag din blogg och dess blandning av ämnen mycket. Tror att det finns fler som jag, d v s menar inget illa med att vara anonyma.
Det är också så att det kan vara svårt att kommentera. Med det menar jag att det ibland är svårt att variera kommentarerna, känns lite som om man ofta skriver samma saker. Men den här gången blev det en kommentar i alla fall! :-)
Hälsningar från Tina i Sandviken
Jag förstår inte varför man aldrig lämnar en rad efter sig.... konstigt.
SvaraRadera