Jag kan inte sluta fundera över det där med förmågan till empati. Förmågan att kunna sätta sig själv i andra hand och göra något bra för någon annan, känna vad någon annan behöver eller mår bra av, försöka sätta sig in i hur någon annan resonerar eller känner trots att man själv inte sympatiserar med tanken/handlingen.
Jag har skrivit om det här förut, jag vet. Det är något som jag ofta funderar kring.
Vad är det som gör att vissa människor, stora som små, har en naturlig förmåga att se vad andra skulle må bra av just för stunden? Det kan vara allt från att ge ett vänligt ord för att man läser av att det kan behövas, läsa av i någons ansikte att allt inte står rätt till, lägga en filt över någon som somnat utan, erbjuda en kopp te/kaffe, erbjuda sig att hämta något eller utföra ett ärende........ Förmågan att känna av hur mina handlingar, eller mina ickehandlingar, påverkar andra.
Det jag märker att förvånansvärt många människor har svårt för är det där med att förstå andras glädje, fascination, förfasan,engagemang, intresse eller ointresse för sådant som personen själv inte känner samma för. Jag menar, bara för att jag inte är intresserad av att måla tavlor eller dreja så innebär ju inte det att jag inte kan sätta mig in den tillfredsställelse och glädje det kan innebära för dem som brinner för just de intressena. Hör förvånansvärt ofta människor som totaldissar andras intresse. Hur svårt kan det vara att förstå att andra finner glädje i något annat än jag själv? Precis samma ro, glädje, stimulans, energiladdning... som jag känner av att vara i trädgården eller av att träna kan så klart andra känna genom helt andra intressen. Det ena intresset är väl inte mer rätt än något annat? Allt som funkar för mig funkar så klart inte för alla andra.
Hur ofta hör man inte "om jag vore som du skulle jag...". Det är helt omöjligt att veta hur jag skulle känna om jag vore du. Jag kan bara försöka föreställa mig, aldrig förstå fullt ut. Det är dock jätteviktigt att vi verkligen försöker föreställa oss. Verkligen försöker sätta oss in i den andres situation, förutsättningar eller känslor och inte bara tänker utifrån våra egna omständigheter. Det är det som är empati.
Hoppas din dag varit bra!
Intressant. Och jag funderar över om en människa är född med en särskild förmåga för empati eller om det beror på hur man tränades till det som liten. Tyvärr tycker jag att man stöter på "hopplösa fall" ibland. Medans, som du skriver, en del tycks ha det helt naturligt.
SvaraRaderaOch det är ju sådana människor som får sin omgivning att må bra!
Jag tänker ibland på det där när vi genom jobbet får lyssna på föreläsningar. Det finns människor som går på ett otal kurser och föreläsningar år ut och år in - kurser som handlar om det där med att bemöta sina medmänniskor på ett bra sätt, utan att polletten för den skull "trillar ner".
Ja, intressant, som sagt...
Kram // AH
Jag tror att man föds med förutsättningar att känna empati och att sedan föräldrar och omgivning avgör hur känslig man blir för stämningar och andras känslor.
SvaraRaderaTyvärr tror jag att barn som "curlas", som alltid får sina behov tillfredsställda omedelbart, som aldrig behöver vänta, inte alltid kan utveckla den där sympatiska empatin.
Att ta barn på allvar, vara närvarande och lyssnande samtidigt som man som förälder uttrycker egna behov tänker jag kan öka möjligheterna att känna in andra.
Att också föra samtal om allas lika värde, att alla duger som de är, tror jag också kan öka den egna förmågan till empati.
Hos oss hade vi ganska tuffa diskussioner med dottern när hon var runt 7-9 år, hon hade negativa tankar om vissa klasskamrater och vi gjorde allt för att hon skulle acceptera att andra tänker annorlunda än vad hon gör (även om vi ibland tyckte att hon var klarsynt och hade rätt, men med vår egna kunskap om barnen hon beklagade sig över vill vi ge henne en annan syn på dem och framför allt en acceptans att andra kan få vara annorlunda. Idag ser jag henne som otroligt empatisk och jag vet att hon är en vän att lita på som också verkligen ser där hon behöver vara ett stöd, även i det lilla!
Kram till dej och tack för alla tankar jag måste tänka!
Så kloka och intressanta funderingar! Tänk om det fanns ett bra svar på varför det är så!
SvaraRaderaMå så gott!
Detta har jag också funderat över, många gånger! Förstår inte hur visa folk kan gå genom livet och inte fundera och reflektera över andra människors liv och leverne, att vi gillar olika saker och prioriterar olika. Tänk vad tråkigt det vore om vi var stöpta i samma form allihop och gillade samma saker? Även om jag ibland försöker få folk hur kul det är med trädgård, så inser jag ju att alla inte kan ha samma passion för det och att de kan ha andra saker det brinner för lika mycket som jag brinner för mitt =)
SvaraRaderaSå kloka och tankvärda inlägg du gör!!
Kram Gunilla
Kloka tankar du delar med dig! Jag tror att empati till största del är något vi behöver lära oss, både genom att uppleva och se andras empati men även genom egna erfarenheter. Det är mycket intressant hur vissa människor kan gå genom livet utan en gnutta ödmjukhet inför andra människors upplevelser, tankar och förmågor.
SvaraRaderaKram på dig! Karin P
Hur lär man sig känna empati?
SvaraRaderaHur förklarar man för någon som inte vill se hur det är från ett annat håll?
Hur visar man en grå-skala i allt det svart-vita?
Svåra frågor med väldigt individuella svar.
Jag hoppas att vi alla har gott inom oss och vill gott med oss i bagaget, det visas bara på olika vis och ibland har man inte förmågan/kraften att ge.
Naivt?
Ja jag vet men när jag tänker i det lilla, de små möten så finns det alltid minst två versioner med bakomliggande orsaker till varför det blev som det blev.
När jag tänker i det stora med tankar som leder till ohyggliga handlingar tror jag inte så.
Jag hoppas du får allt gott!
Kram
Djupt, tankvärt och .. viktigt inlägg. Har inga svar men även jag har funderat på detta. Antar att man lär sig det under livets gång genom egna och andras erfarenheter och upplevelser.
SvaraRaderaHa en fortsatt skön kväll:)
Ja man kan ju undra varför vissa människor har mer empati än andra....vi kanske föds olika....eller om det är uppfostran...försöker så gott jag kan att känna av andra, men jag måste allt erkänna att även jag sätter mig själv i främsta rummet ibland....
SvaraRaderaAtt vi har olika empatisk förmåga är väl vetenskapligt bevisat idag. Där socio- och psykopater finns på den ena ytterligheten av skalan. Det är väl också fastställt, bevisat att ofta så speglas förmågan eller snarare bristen på förmågan i ledarpositionen. Dvs ju högre position ju lägre förmåga.
SvaraRaderaVet inte om man kan påverka förmågan men jag kan tänka att man har ett ansvar att vara medveten om hur bra/dålig man själv är... Det har jag fått återkoppling på i tester mm. Och att ha det i bakhuvudet när jag interagerar med andra.
Tyvärr glömmer väl många av att vi pratar om, diskuterar SAK inte person. Så när jag har fel åsikt blir jag fel... Istället för reflektionen - hmm... jaha.. du tänker så intressant.. Jag är en inkännande men inte omhändertagande person tex.. Jag ska undvika rollen som det sociala kittet i gruppen, den som ser och tar hand om. Är medveten om det och ser till att ha med någon som är bra på det.
Nej tacka vet jag fler goda samtal med reflekterande människor som diskuterar sak.
Ha det gott! /Carina