Jag gör ett försök. Hoppas jag hittar orden och lusten att skriva igen. Vill egentligen skriva.
Tack för alla kommentarer. Man kan ha många tankar om detta med att skriva inlägg, läsa inlägg, kommentera, inte kommentera... Det är upp till var och en om man vill läsa, om man vill kommentera och också upp till var och en om man vill skriva egna inlägg. Jag gör som jag vill och du gör som du vill :).
Jag hoppas kunna inspirera igen och att jag kommer känna utbytet, "kommunikationen" och att jag hittar orden.
Tror faktiskt att det är ganska troligt att lusten kommer när det blir lättare att fotografera igen, när jag börjar så och blåsa liv i Lugnet. Underbara älskade Lugnet!
Så länge bjuder jag på några tankar om boken jag läser nu.
En annorlunda och mycket intressant bok med stor igenkänningsfaktor.
Att jag har en introvert personlighet har jag vetat sedan jag hörde ordet första gången. Minns inte när det var men det var i vuxen ålder i alla fall.
Jag har mer än en gång hört extroverta personer uttrycka sig på sätt som tyder på att de tror att introvert är något man kan/bör bota eller jobba bort. För vems skull??? Att vara introvert är lika medfött som att vara extrovert (och introvert är inte det samma som att vara blyg, vi har bara inget behov av att vara i centrum, synas och höras). Det ena är inte bättre eller finare än det andra. En extrovert person har vissa starkare sidor medan en introvert har andra. Vi behövs alla.
När jag läser i boken känner jag igen mig mest hela tiden. Inte i allt men i mycket. Jag kommer på mig själv med att tänka på personer i min närhet. Många är väldigt enkla att "sätta etikett" på ;).
"I väst favoriseras den extroverta människan men i öst favoriseras den introverta"
"Introvert eller extrovert: Hur mycket behöver hända för att vi ska tycka att det händer lagom mycket?"
Den introverta behöver inte mycket händelse/stimulans alls i sitt liv för att dess hjärna ska tycka det är tillräckligt/blir trött medan den extroverta gillar/behöver mycket mer aktivitet, människor och händelser för att känna sig tillfreds och stimulerade.
Inte rätt, inte fel - bara olika.
För övrigt så...
- gillar jag kiropraktorns kommentar "du får guldstjärna för stora delar av ryggen idag"
- kan man förgylla en måndagskväll med cheesecakebrownies.
- tittade jag till kamelian idag. Den har fina knoppar.
Vi får se när nästa inlägg kommer. Kanske snart, kanske om ett par veckor...
Hej Marina. Så roligt att du skriver:) En intressant bok du läser. Vilket bra utlåtande från kiropraktorn, heja ryggen.
SvaraRaderaCheescakebrownie lät gott, dela gärna med dig av receptet om du vill:)
Det är svårt att fylla bloggen/vet vad man ska skriva om när det är vinter. Jag går inomhus och fotar och göt tillbakablickar och hänger på Blommig fredag och andra teman. Men det kanske inte hjälper om du inte är sugen, hoppas du snart får vara i ditt fina Lugnet och känna den underbara känslan av att var där.
Ha en fortsatt fin vecka
Kram Maria
Hej Marina!
SvaraRaderaDet är mycket intressant det du skriver om introverta/extroverta personer. Ska nog läsa boken, den verkar intressant!
Ha en bra dag!
Karin
Om man är en människa som njuter av naturen, fotografering, trädgård mm så är det ganska naturligt att vintern är en jobbig period. Det är en viloperiod för det man älskar, men man kan inte vila själv på samma sätt. Jag älskar att ta ett varv i trädgården varje kväll och se vilka blommor som slagit ut under dagen så det är klart att man saknar sådant. Dock har jag försökt att komma ut mer och njuta av de (få) underbara vinterdagar som varit, de med gnistrande snö, is och solsken. Tyvärr har de inte varit så många här på västkusten.
SvaraRaderaDet är minsann inte lätt att vara trädgårdsbloggare just nu. Jag tycker också att det är rysligt svårt och känner mig inte så motiverad. Men jag vet hur det är. Så fort det börjar spira och gro ute i trädgården och man återigen börjar vistas där regelbundet. Då åker kameran fram och visps, så är det kul igen och man har massor att visa och berätta om.
SvaraRaderaJag gillar verkligen dina inlägg med fina bilder och kloka tankar. Hoppas att inspirationen återvänder.
Intressant bok du läser. Jag är en extrovert person men gift med en introvert och barnen är en salig blandning. Alla är lika viktiga och jag retar mig på vårt samhälle som i alla åldrar premierar det extroverta.
Kram,
maria
Hallå där! Kul att du gör ett litet försök.
SvaraRaderaSå intressant och viktigt det du skriver om att vara introvert/extrovert. Det är så tråkigt att det ska vara "finare" att vara extrovert. Alla behövs och det är olikheterna som gör ett samhälle rikt. Jag tänker ofta på det där när jag har utvecklingssamtal med mina elever. Det skulle aldrig falla mig in att kommentera på det lite nedlåtande sätt som mina lärare alltid gjorde till mig "Du är så tyst och försiktig. Du skulle prata mer. Du skulle räcka upp handen oftare." Som om alla de som räckte upp handen i tid och otid alltid hade så mycket vettigt att säga!
Kram!
Visst är det tur att vi alla är olika. Hur kul vore det annars? Det viktiga är att man är sig själv och tillåter sig tycka och göra det som man själv vill :)
SvaraRaderaVerkar läsbart och skillnaden mellan väst och öst säger en hel del.
SvaraRaderaDet är konstigt det där med bloggandet jag har mest tid och tycker det roligast på vintern.
Som du säger det är upp till var och en göra precis som den vill.
Ha det gott medans du väntar på ljuset.
Annika
Vilken intressant bok det verkar vara, ja nog är det olikheterna som gör att vi kompletterar varandra.
SvaraRaderaKram Sofie
Så fint att ryggen verkar återhämta sig bra!
SvaraRaderaTack för tips om bok, tänker att den kan vara något för mej också,
Lena
Så himla trist att du tappat sugen, och bara sådär. Jag vet själv att lusten eller tiden inte alltid finns och att det kan bli långt mellan inläggen. Jag finns här när du har lust att blogga i alla fall. Jag gillar ju dig, din trädgård och dina ord. Kram.
SvaraRaderaAlla behövs tänk om alla var lika, hemska tanke, hur skulle det se ut på möten eller arbetsplatser om alla krävde samma uppmärksamhet.
SvaraRaderaHärligt att höra om din rygg, misstänker att du har kämpat dig till styrkan så du är värd all kred för det.
Jag har segat lite på träningen men uppnådde mina januarimål och nu i feb skrev jag ner guld och silvermål, lite för att peppa mig själv lite och kanske dra ut träningen ännu mer till fler pass i veckan. Jag har även specificerat vad jag ska sträva efter eller träna mer på och i feb blir det muskler och tyngder, dels för det är kul att vara i det "nya" gymmet och dels att jag inte tycker om att springa när det är kallt, blir andfådd bara jag cyklar nu när det är kallare igen.
Många kramar
Jag tycker det är svårt att säg att man är det ena eller det andra. Men jag står nog rätt ofta i mitten av många saker.
SvaraRaderaHoppas ljuset kommer snart för jag vill med fotografera.
Hej Marina!
SvaraRaderaVill bara säga att din blogg är riktig vardagsglädje för mig. Det är roligt att titta in och läsa hos dig för du har en bra blandning av saker du skriver om och det känns som om du skriver om sådant som ligger överst hos dig just för att det ligger överst och du vill dela det, inte för att visa upp en yta eller vara tillrättalagd. Det är inte så vanligt vare sig på nätet eller i livet och jag hoppas att snart du får tillbaka din energi och att du använder den så som det passar dig. Trevlig helg! Hälsningar Ulrika
Hej Marina!
SvaraRaderaIntressant att läsa både ditt inlägg och kommentarerna ovan om introverta/extroverta personligheter. Jag har aldrig läst "på riktigt" om detta eller gjort något test eller så, men begreppen tror man ju att man har koll på ändå. Men för några år sedan berättade en kollega (som är mer insatt) att det som avgör om man är det ena eller andra är var man hämtar kraft - extroverta laddar energi genom socialt umgänge, medan introverta gör det genom lugn, ro och ensamhet. Jag vet inte om detta stämmer genomgående men jag insåg i alla fall att även jag som ser mig själv som väldigt extrovert, gillar mina ensamma stunder och att vara för mig själv i tystnaden. Eftersom jag även gillar motsatsen, fester och stora tillställningar, så är jag väl någonstans mittemellan. Numera funderar jag dock inte så mycket över det, jag gör som jag känner för stunden, så spelar det inte någon roll vad det blir just då.
/Elin
Hej Marina!
SvaraRaderaJag har, precis som du, kommit in i en svacka när det gäller bloggandet. Men det får vara så. Man behöver inte förklara eller försvara sig. Jag tycker tvärtom att det kan vara lite sunt att ta det där klivet tillbaka ibland. Och jag tror att lusten kommer åter när vintern är slut, tror du inte...? Jag har många tankar kring det där som boken behandlar. Jag reagerar ofta över det där som du skriver, om att det ibland kan uppfattas som att man som introvert behöver "jobba på det" - att bli lite mer extrovert. Jag som arbetar i skolan kan också reagera över att man i nuvarande läroplan "betygsätter" förmågor som de extroverta uppvisar på ett annat sätt än de som har en mer introvert läggning. Många gånger besitter de introverta precis samma förmåga, men som du skriver - man har inte behovet av att uppvisa det och det är lätt hänt att man uppfattas på ett felaktigt sätt. Jag har skrivit upp bokens titel, för jag tycker verkligen att detta är ett intressant ämne!
Kram på dig! Och känn ingen press - blogga när du vill, kommentera när du vill - allt går i perioder!
Kram // AH
Hej Marina! Hoppas allt är bra med dig! Hittar ingen mail till dig så jag skriver här i stället... såg att Runner's world söker kontakt med löpare som blivit attackerade av hundar. Tänkte genast på dig. Ifall du vill dela med dig av din läskiga historia... "EFTERLYSNING
SvaraRaderaVi söker dig som blivit attackerad av en hund under en löparrunda. Kanske blev du biten? Eller så hamnade du i bråk med hundägaren? Oavsett upplevelse så söker vi dig som har en historia du vill berätta om i tidningen. Maila vår redaktör Sofia och berätta om just din historia: sofia@runnersworld.se"
Tack för boktips, ska leta reda på den på biblioteket. Kan också känna igen mig i uttrycket, blev liten aha-upplevelse att läsa dina ord att man inte behöver vara blyg utan helt enkelt inte behöver stå i centrum. Det stämmer ju faktiskt in på mig, fastän jag nog Trott att jag är blyg! När det gäller din blogg så är den jättefin. Jag är en av de som "svikit" över vintern måste jag erkänna... Så ge inte upp! Kanske helt ok att det inte blir så mycket nu, varken skrivet för din del eller läst för vår del. Vi finns här, och jag törs nästan lova att vi kommer tillbaka Allihopa när det börjar våras igen, och vi behöver inspiration till våra trädgårdar!
SvaraRaderaKram Annsofi