Vet inte var jag ska börja idag. Tankar och idéer trängs om vartannat.
Eftersom jag i fredags visade bilder från hur det såg ut här i våras var det några som ville se hur det ser ut nu.
Gröna fasaden blev röd under sommaren - äntligen!
Rabatten som inte var så fin längre har tagits bort och bänken som stod vid garagegaveln har flyttat dit.
Så himla rätt!
På den bänken har vi, maken och jag, suttit varje helg under hela hösten och pausat i omflyttningsarbetet med lite te eller kaffe.
Plattgången har lagts om lite och planket har rivits och byggts upp med en något annan vinkel och flyttad öppning.
Här är Bersårabatten.
De röda dahliorna har aldrig varit så fina som i år och det röda rostornet har äntligen kommit på plats. Sonen snickrade till mig och jag tror att rosen Venusta Pendula kommer trivas utmärkt där. Jag är så nöjd och bättre lär det säkert bli nästa säsong.
Så vad är det då som känns tjockt i huvudet? Vet inte riktigt. Det är bara mycket där nu. Känner mig stressad utan att kunna ta på det. Eller egentligen vet jag kanske lite om varför. Känner frustration över flera område/händelser jag inte kan påverka men måste finna mig i. Saknar tid med människor jag känner utbyte av att fundera och diskutera tillsammans med.
Vill vara utomhus mer för det är ju så vackert där nu. Vill läsa mer för det finns ju så många bra böcker. Vill umgås mer med kameran för jag har så många idéer om vad jag vill fotografera.
Små små tankar om jul och adventsfix (granar, kransar mm) börjar försöka fånga min uppmärksamhet lite då och då. Ger inte plats för idéerna ännu. Nej, det får vänta ett tag till :).
Kan hålla på ett tag till men det ska jag inte.
Funderar kring en annan sak. Om man kollar genom bloglovin hur många som följer bloggen så har jag väldigt väldigt stor andel anonyma följare. Samma för alla??? Varför vill man följa en blogg men inte ge sig till känna? Jag kommer bara på ett skäl.
Idag är jag glad för att jag har en skön och mysig filt i soffan. Mjukare än mjukast. Vad är du glad för?