Tänkte sätta ord på hur jag tänker kring ordet stark. Ett ord som jag gått och tänkt på de senaste dagarna. Jag gillar ordet och innebörden mer och mer känner jag.
Vad innebär det att vara stark? Säkert olika beroende på vem som ska besvara frågan, så klart.
För min del innebär det dels att vara stark i kroppen, i musklerna, men också att vara stark inuti, i själen och i tilltron till dig själv. Det är lite lättare att se och känna om man är stark i musklerna än vad det är att veta om man är stark inuti. En person som är stark inuti, stark i sig själv alltså, är för mig en som är så trygg i sig själv att hon kan se andras positiva sidor och påtala det hon ser. En som kan ge positiv kritik till sina medmänniskor gång på gång på gång... En stark person är ödmjuk och inte självupptagen. Behöver inte hävda sig själv hela tiden, inte tävla med andra om att vara bäst - på allt, alltid. En stark person framhäver gärna andras positiva sidor och förmågor och har lätt för att glädjas med andra. Hon är helt enkelt så trygg i sig själv att hon inte känner att hon själv är dålig bara för att någon annan är bra.
Att ha ett starkt hjärta känns viktigt för mig. Hjärtat är kroppens viktigaste muskel och den muskeln behöver träning. För egen del tränar jag inte för att bli vare sig snabbare eller starkare än andra. Jag har helt enkelt inte förutsättningar (och inte behov heller) för det av olika anledningar. Nej, jag tränar för livet För att hålla hjärtat i god kondition och för att hålla övriga kroppsdelar så intakta som möjligt. Förhoppningsvis ska kroppen orka vara med i många år till.
För min del tycker jag att denna tjej,
Rachel, är mycket starkare än en muskelbyggare. Det beror så klart på vad man väger in i fysisk styrka men jag tänker så. Som jag uppfattar det har Rachel dessutom en inre styrka också.
Man kan ju träna sina muskler, såväl armmusklerna som hjärtmuskeln. Hur man gör det känner nog de flesta människor till. Men hur tränar man sin inre styrka? Jag vet inte riktigt faktiskt. Kanske är det till viss del medfött men jag tror ju på att vi är föränderliga om vi bara vill och anstränger oss. Ett träningssätt är nog att man tänker positiva tankar om sig själv, tar fasta på sina starka sidor, slutar prata negativt om sig själv... De sidor eller egenskaper man är missnöjd med får man helt enkelt jobba aktivt med. Jag tror dessutom att vi måste inse att få av oss, någon alls???, är perfekta och vi måste få oss själva att förstå att det räcker att vara bra nog.
Sen kan det nog vara så att man känner sig stark i vissa sammanhang men svagare i andra. Kanske har det också med ålder att göra? Starkare inuti när man blir lite äldre???
I min trädgård känner jag mig både hel och stark.
Maskrosen är inte världens vackraste blomma i mina ögon men den är stark, på många sätt. Så är det nog med människor också. Det är inte den på ytan vackraste som är den starkaste.
Jaha, det var lite tankar från mig. Fler som tänker kring ord?
