Det blir en dikt idag

Känslan av ensamhet smyger sig på

En ensamhet som inte är självvald

Den lämnar en tomhet efter sig, en önskan

Någon att dela skratten med

Någon att få tröst hos

Det känns tomt att inte självklart få vara med

Att inte bli tillfrågad

Att duga när ingen annan finns nära

Att ratas i närvaro av "de andra"

Jag känner att du offrar dig ibland

Då känner jag mig ännu mer ensam

Ser jag ut att vara osårbar

Ska jag tåla vad som helst

Jag ger och du bara håvar in

Jag behöver vänskap på lika villkor

Säg, ska jag leta någon annanstans då

En dikt som inte är helt dagsfärsk precis men den får hamna här ändå idag.
Visst är det väl så att vi alla känner oss överflödiga ibland? Att vi önskar att vänskapen skulle vara mer ömsesidig, att vi inte skulle behöva känna att vi tränger oss på, eller?


Var rädda om varandra!