Trädgård för mig?

Vid denna tiden på året hör jag ofta att det suckas. Suckas över den där trädgården som man "måste ta tag i". Usch ja, nu måste man ju ut i rabatterna och rensa. Man skulle kanske stensätta?
Men hallå? Vem tvingar någon att ha trädgård?
Jag orkar oftast inte säga emot sådana uttalanden så jag säger nog mest ingenting.

För mig är det så mycket tvärtom som det bara kan bli!

Jag älskar när säsongen börjar då jag kan krypa omkring på alla fyra för att dofta på blommorna eller fota, älskar att ha jord under naglarna, upptäcka ömtåliga växter som överlevt ännu en vinter eller fröer som gror.
Att börja klippa ner i en rabatt och ta bort gamla löv för att sen se hur det blir rent och fint är en tillfredsställelse som nog är svår att förstå för icke trädgårdsnördar. Det är ju då, i den nyrensade rabatten, som man upptäcker nytt liv hos växterna, kanske en nyckelpiga och små självsådda plantor av en favoritjulros. Känner att jag inte riktigt kan sätta ord på känslan...

För mig är trädgården en plats som är min. Ja, vi är ju fyra som bor här plus en hund men ändå kan jag säga att den är min på så sätt att jag bestämmer mest. I alla fall när det gäller rabatter, odling och blommor. Det är jag som ensam gör det roligaste - sköter om det hela. Trädgården känns som min plats!
Jag har ett jobb där jag gör det mesta för andras bästa, inte för mitt bästa. Jag slår knut på mig själv för att räcka till, vara till lags, peppa, stötta och motivera.
I min trädgård gör jag bara det jag själv vill göra och jag gör det för min skull. Bara min!

För en del år sedan började jag jobba med trädgård. För att göra en lång historia kort så höll det på att förta mitt trädgårdsintresse. Det jobbet höll på att göra slut på min energi och min lust för det jag älskar mest (ja, förutom min familj).
Där handlade det om att skapa för andras vilja, för andras bästa, för andras åsikter. En trädgård som skulle passa så många olika typer av människor.
Det tog slut utan att jag ville det men nu är jag glad för det. Jag har mitt glödande intresse kvar, min passion!

När jag för någon månad blev tillfrågad om att vara med och göra om trädgården i parken i vår stad funderade jag inte ens en sekund innan jag sa -Tack, men nej tack.
Trädgård ska bara vara här hemma, för min/vår skull och för att jag själv vill det.

Jag får så mycket tillbaka från trädgården. Energi, ro, harmoni, lugn, distans och glädje.

Nu vill jag inte skrämma någon från att jobba med trädgård. Det viktiga är att var och en gör som den vill och känner.

Jag känner att trädgården är min plats för återhämtning, helt klart! Jag roar mig där i trädgården, jag jobbar inte där.

Snart är väntan över. Vilken dag som helst slår auriklerna ut. 

Hur tänker du om trädgård?

Kram från mig!