Om att vara nöjd

Att vara nöjd är en härlig känsla. I alla fall om man har förmågan. Alla tycks inte ha den förmågan och då går det lätt ut över andra. De miss unnar andra att vara nöjda och blandar ihop nöjdhet med skrytsam. För mig är det stor skillnad mellan de båda orden.

Jag kan vara nöjd med både det ena och andra och jag trivs bland andra nöjda människor. De som inte har förmågan att känna sig nöjda alls kräver en hel del bekräftelse av andra känns det som. Jag menar alltså helt vardagsnöjd, i alla enkelhet.
Nöjd trots att vissa kroppsdelar inte längre håller totalfast form, nöjd trots att maken inte kommer med blommor varje vecka, nöjd trots att kontoutdraget inte visar på så rysligt många siffror före decimaltecknet, nöjd med att maten var god om än inte delikat...ja, ni fattar nog hur jag menar. Allt behöver liksom inte vara tipp topp perfekt för att man ska kunna känna sig nöjd. Good enough är ett bra uttryck tycker jag.

Vardagsnöjd!

Största bilden blev en sådan som man får till då och då men inte alltid. Jag är ingen mästerfotograf och lär aldrig bli heller men det innebär ju inte att jag bara för det inte skulle kunna vara nöjd med mina bilder. Nöjd med mina mått mätt! 

Översta bilden är tagen på en bit rabatt som jag är nöjd med. Den är frodig och sådär lagom strukturerad. Inga färger skär sig och något där är fint under hela säsongen nästan. Att vara nöjd innebär inte att inte fortsätta utveckla och göra ännu bättre men kan gå ett varv där ute och känna att där, vid svängen är det helt ok, bra nog. 

Nya lådorna i trädgårdslandet blev bra. Är nöjd med att de är av lite tjockare material så att jag kan sitta lite på kanten när jag rensar. Är även nöjd med att jag vände på dem och skapade mer plats vid hallonen = lättare att plocka bären sen. 

Jag tror att man mår bättre om man har förmågan att vara nöjd i vardagen.

Är du nöjd?

Kram