Helt otrolig är den - vresrosen! Den blommar fortfarande med jättemånga blommor. Samtidigt finns vackra nypon i höstig färg.
Jag funderar på det där med grupper. Grupperingar av människor i olika sammanhang. Om många människor som inte känner varandra hamnar i en gemensam konstellation tar det oftast inte lång tid innan grupper bildats. I en grupp tar det oftast inte lång tid innan någon utnämnt sig själv till ledare. Mycket intressant tycker jag.
För egen del är jag, som den introverta människa jag är, ingen utpräglad gruppmänniska. Jag är mycket intresserad av andra människor men umgås helst med en eller två i taget. Det är inte detsamma som att jag är blyg, det är jag inte. Jag är heller inte sur eller uttråkad. Det är bara så att jag inte är en älskare av stora grupper människor. Att prata inför många människor är inga problem alls men att prata med många människor är något helt annat. Det ger mig inget, det är jobbigt, jag kan inte hålla fokus, jag blir trött...
Som introvert uppfattas man ofta som tråkig. Det beror så klart på hur man definierar tråkig. En del extroverta människor tar sig sällan tid att lära känna en introvert människa, för det tar tid det gör det. Ofta hamnar en introvert därför utanför de stora grupperna tex i jobbsammanhang, grannskap mm. För egen del gör det mig inte så värst mycket. Jag är som jag är och är inte beredd att försöka förändra min personlighet för att behaga andra. Få djupa relationer är mycket mer värdefullt för mig än många ytligare.
En lång avstickare från grupperingar och ledare!
Vad är det som gör att någon tar på sig ledarskapet, ibland efter bara någon minut? Vad är det som gör att andra människor absolut inte skulle få för sig att ta på sig ledarrollen?
I en grupp som agerat tillsammans en längre tid (jobb, förening eller annat) tycker ofta ledaren att man har ett jättebra klimat i gruppen. Den som står lägst i rang i gruppen är oftast inte fullt lika nöjd med klimatet i men vågar inte göra sin röst hörd. Det är tryggare att följa mönstret i gruppen.
Vad vill jag med det detta inlägg då? Nja, bara sätta ord på några tankar.
För övrigt så...
- är det mycket gott med lite godis.
- gillar jag verkligen Jenny Strömstedt.
- blir det långa intervaller imorgon. Springa 3,5 minuter, vila 1,5 minuter. Upprepas 4-6 gånger.
- ser jag så klart fram emot att komma vidare i vårt trädgårdsprojekt imorgon.
Full fart mot fredagen!
Så vacker den är vresrosen.
SvaraRaderaIntressanta tankar du förmedlar. Ibland funderar jag på hur intressant en människa kan vara och hur gärna "alla" vill bli vän med den. Lite som "poppis i klassen" fast på vuxennivå.
Jag och sambon sitter just nu och skriver ett långt mail till sonens 5 fotbollstränare om "orättvisor" i laget. Vi håller på att tröttna känns det som... Varför favoriseras tränarnas söner match efter match? Får se om vi får något vettigt svar.
Trevlig kväll
Kram Maria
Gruppdynamik är väldigt intressant! Jag, som också är introvert förstår precis hur du menar. Det är jobbigt och tar musten ur en att prata och umgås med för många på en gång. Tur att vi är olika för tänk om alla skulle vore "tåkiga introverta" ;)
SvaraRaderaHåller också med dig om att det är svårt att fotografera just nu. Det blir liksom bara blurrigt. Fast det är kanske bara vi som behöver öva mer ;)
Ha en fin helg!
Kram Tamara
Intressanta funderingar. Jag befinner mig väl lite i mitten. Jag tar inte självklart på mig ledarrollen om det ska delas in i grupper på jobbet, är nöjd om någon annan gör det. Men om inget händer och alla andra väntar på att "någon annan" ska göra något står jag inte ut, utan styr upp. Jag gillar stora fester ibland, om jag är på det humöret, men trivs bäst med att träffa några få och hinna prata och umgås i lugn och ro. Tur vi alla är olika och kompletterar varandra! Kram Kristina
SvaraRadera