De andra vaknade till liv, klipptes, växte, slog ut sina blad, bildade knoppar och började slå ut innan den ljusrosa ens börjat morna sig. Jag var riktigt nära att gräva upp henne. Bara "jag ska bara något annat först" räddade henne från spaden.
Det var inte förrän en tid efter midsommar som hon visade lite liv. Mycket lite.
Sedan dess har hon växt. Klen och gles i tillväxten men till slut kom även några knoppar som orkade slå ut.
Nu när de flesta av hennes slag förbereder sig för en ny vinter blommar hon fortfarande. Inte mycket men dock. Det är mina förut så fina New Dawn jag pratar om. En helt egen årsrytm har hon kommit in i tror jag.
Sega och envisa New Dawn
För övrigt så...
- är det mycket jag vill nu men jag får inte ihop det med tiden. Alla har vi lika många timmar på dygnet, jag vet. Allt handlar om prioriteringar, nästan.
- finns det kramar och kramar. Vissa värmer lite extra.
- ska jag komma på hur och när jag kan göra något som fyller på energikontot.
Ta hand om er!
Så vacker! Men så känslig, jag skyddade henne inte och kanske var det därför hon dog den hemska vintern 2010-2011.
SvaraRaderaLycka till
Kram Maria
Det är väl underbart med naturens växtkraft!!! Vackert!
SvaraRaderaKram Karin P
Jag är ju lite av en växtkramare så jag hade haft kvar henne ett tag till. Hoppas du ger henne en chans till näst vår.
SvaraRadera