Varning för armeringsmattor! (långt men viktigt)

Om det varit en tävling i dåligt samvete och skuldkänslor igår så hade nog jag vunnit. Vi tar det från början.

Ronja var ute i trädgården en stund som hon brukar. Jag gick här inne och fixade med lite av varje. Jag hörde något som lät som gnäll, jämmer. Kan ju inte vara Ronja tänkte jag för hon är ute (jag hörde det ganska tydligt och det lät som här inne). Tänkte att det var O som gjort något ljud när han spelade datorspel.
Jag gick ut mot Lugnet en stund senare. Såg då att en liten bit armeringsmatta flyttat sig och krökts. Hur i hela världen har det gått till tänkte jag. Inte ens stormen Simone kan ha orsakat det. Böjde till den lite och satte den på plats igen. På plats var i kanten av en rabatt för att Ronja inte ska gå in där.
Efter ett tag såg maken att Ronja hade ett sår på sidan. Ett litet runt sår, nästan som stansat. Det blödde inte så mycket men jag tvättade. Då förstod jag att hon måste ha sprungit in i armeringsmattan och att det var hon som gnällt/jämrat sig. Jag kunde ändå inte fatta hur mattan kunnat böjas så.
Såret såg inte alls illa ut och Ronja var inte påverkad, inte då.
Vi tror att detta hände vid 11-tiden på förmiddagen. Vid 13.30 skulle maken och O åka iväg. Då tittade de på armeringsmattan och kom snabbt in. Bortåt 10 cm av en pinne är blöt! Alltså hade Ronja fått in rejält mycket av armeringspinnen i sig. Maken och sonen åkte iväg och jag bara grät. Det kändes absolut som mitt fel. Att jag inte tänkt på att det skulle kunna hända!? Jag vet ju vilken fart Ronja har när hon får för sig att springa iväg efter något, typ en traktor utanför planket. Korkat av mig!
Ronja såg mer och mer nedstämd ut. Svansen hängde och hon ville inte ligga på vänster sida. Hon slickade mina tårar och la sitt huvud i mitt knä.
Jag ringde djursjukhuset och vi borde komma sa de. Vi kunde ju omöjligt veta om pinne skadat något i magen och dessutom är en armeringsmatta väldigt smutsig/rostig.
Det blev sövning, operation, drän, styg och mediciner. Vid 21-tiden var vi hemma igen med en mycket trött Ronja.

Mattan stod i kanten av rabatten och var rak innan Ronja kom i full fart in i den. 

Man ser fortfarande blod på pinnen. 

Ronja har fått ner en gammal madrass nu. Den är mjuk att ligga på tänker jag. Hon är jättetrött men svansen viftar hon på igen. 

Pinnen gick in vid den gula dränbiten längst fram. Veterinären skar upp en bit i vad hon förmodade var sårfickans riktning för att se om pinnen gått inåt eller bakåt. Bakåt visade det sig. Tur!

Nu ligger där ett drän för att eventuellt var och vätska ska kunna rinna ut och inte samlas där inne. 

Idag har jag plockat bort ett antal armeringsmattor som har utstickande pinnar på sidorna. Några mattor har O klippt av sidopinnarna på. Hellre hund i rabatten och nedtrampade växter än skadad hund.

Var rädda om er!