Att flytta växter är inte alltid helt enkelt. Ibland går det bra men ibland inte. Eftersom vi kom på den där halvgalna idén att byta plats på uteköket och trädgårdslandet innebar ju det att alla bärbuskar behövde flyttas. Alla rabarberstockarna lever, jordgubbsplantorna ser ut att må bra, blåbärsbusken mår fint och både svarta vinbär och krusbärsbusken mår också bra. Björnbärsbusken kan jag inte uttala mig om för den har inte börjat fått nya blad ännu men den är grön när man skrapar på barken så död är den inte. Allt som vi flyttade verkar leva!
Både den uppstammade busken med svarta vinbär och krusbärsbusken mår bra. Hoppas nu bara att bärskörden blir stor för vi använder mycket bär här.
Lever gör verkligen min stora buskpion! Strax över 70 knoppar räknade jag till igår och hela fyra stycken i den gula (?). Från ingen i flera år till fyra är hög utdelning tycker jag.
Tänk om alla 70 orkar slå ut? Vilken prakt!
Tvära kast. Nu till min morfar. Min morfar var en sådan som tog tillvara det mesta. Allt från småspik, gamla färgburkar och kataloger till stenar som legat i gathörn. Han jobbade på många olika byggarbetsplatser under sitt liv och där slängdes/kasserades många saker. Saker som kunde/kan komma till nytta, kanske, hos någon annan. Min morfar fyndade en hel del och ett stenblock med uthuggen fördjupning hamnade till slut hos oss.
Någonstans i Sverige (förmodligen i Skåne eller Blekinge) har denna "sten" legat i ett gathörn (har jag för mig att han sa). "Stenen" skulle inte sparas och det tyckte morfar var slöseri. Nu, många många år senare, har jag hittat den perfekta platsen. Eller hur?
Kan inte låta blir att fundera över om mina barnbarn en gång i framtiden kommer skänka mig en tacksam tanke över något jag lämnat kvar.
Igår skrev jag att det började kännas lite mer iordningställt i trädgårdslandet. Bla beror det på att den provisoriska stängningen, som består av armeringsmattor (utan utstickande sidopinnar!) krukor, zinkbaljor mm, börjar tas bort.
Ännu en mur har byggts hos oss. Bara en liten denna gången men precis så stor som den behöver vara. En grind (som vi redan har) ska sättas i anslutning till muren och sedan ska det byggas en bit staket efter grinden.
Sommartid är hur bra som helst tycker jag. Härligt att hinna ut i solbelyst trädgård efter jobbet. Med en kopp te efter maten kläcktes flera bra idéer i Lugnet faktiskt.
Det heter inte "jag hinner inte", det heter "jag valde att inte prioritera".
Kram
Oj vilken jämn och fin mur ni har fått till. Jag ska inte visa bilden på vår... :-)
SvaraRaderaFörövrigt tycker jag att morfars sten har hittat sin rätta plats. Den är som gjord för att ligga just där!
Må så gott!
Jaa, det är perfekt med sommartid! Så lång kvällen kändes i kväll! :)
SvaraRaderaDet där med att spara gamla grejer är något jag också gör. Även om man inte hittar en plats för dem direkt, så brukar det förr eller senare bli alldeles perfekt på något ställe. Som med din morfars sten! Som gjord för att ligga där!
Kram // AH
Åh, jag gillar verkligen era murar! Det blir så fint alltsammans. Jag hinner inte heter det faktiskt här på kvällarna ännu en tid här. Jag kommer hem för sent för att hinna en trädgårdsrunda innan det blivit mörkt men snart så... Detta kompletterar jag med att hinna vara där ute en ganska bra stund före jobbet istället och det funkar det med :D
SvaraRaderaNu är det underbart att vara / Kram!
Den prakten ser vi fram emot att få ta del av här på bloggen!
SvaraRaderaVisst var det en perfekt plats, så kul att den kommer till användning, det är extra roligt med gamla saker som har en historia, sånt gör en glad när man ser dem hemma hos sig!
Ja till fem dagars ledigt!! Borde vara en laglig rättighet,åtminstone nu i april och maj!
Kram Gunilla
Lika härligt varje gång en flytt lyckas! Och pionprakt blir det säkert, även om "bara" 69 slår ut :)
SvaraRaderaJag kan bara instämma: fem dagar ledigt och jobba två, ja tack, iallafall nu under våren! Vad skönt att alla bärbuskar verkar ha klarat sig. Vi flyttade våra en sen vår en gång, gissa om jag var nervös då, men de klarade sig allihop, så de är tuffare än man tror. Förstår om du längtar efter pionblomningen, den kommer ju att bli så snygg!
SvaraRaderaKram Kristina