Hur som helst så har ni så många undringar (inte konstigt alls) så jag väljer att svara er såhär.
- Ja, jag polisanmälde. Polis skickades automatiskt till akuten när jag ringde ambulans. De väntade på mig när jag kom in till sjukhuset. De fotograferade och ställde frågor.
- Ja, hunden lever och är tillbaka hos ägaren. Det fanns ingen anmälan tidigare och då är steg ett att hunden får munkorg och koppeltvång så snart den lämnar sitt hus (även på sin egen tomt alltså). Är det andra gången en hund biten eller anfaller så är det troligt att den avlivas. Alltså är det viktigt att anmäla om man blir biten, jagad eller liknande.
- Ja, jag kommer få ekonomisk ersättning genom mannens försäkringsbolag. Man får för ekonomiska utlägg, förstörda kläder, inkomstbortfall och sveda & värk. Om ett år kan jag få ersättning för kvarvarande ärr och andra kvarvarande problem.
- Ja, det gjorde alldeles fruktansvärt hemskt ont. En smärta som inte liknar något annat jag varit med om. Hunden är väldigt stark i käkarna och släppte inte taget förrän mannen kom ut och fick loss den. Jag kände panik eftersom ingen kom och hjälpte mig. Hur länge skulle jag behöva stå där, hållandes i en staketstolpe för att inte ramla omkull, med en tung hund hängandes i ryggen??? Det kändes som en evighet till mannen kom ut.
- Ja, jag är stolt över mig själv! Stolt över att jag vågar springa, över att jag såg till att träffa hundar väldigt snart efter att jag blev biten och över att jag väljer att hitta strategier för att jag ska våga.
Avslutar med något vacker - en fingerborgsblomma. De är tidiga i år, som så många andra blommor.
Fyra dagars ledighet gav mersmak. Skulle absolut kunna gå på semester nu. När jag kom hem idag och möttes av hängande tomatplantor och en del andra växter som även de var törstiga kände jag att jag inte har tid att jobba nu. En välbekant känsla vid den här årstiden. Jaja, jag har det hur bra som helst som bara har sex arbetsdagar kvar.
Se till att du är chef över ditt eget liv :)
Tack för dina svar och jag hoppas verkligen att du inte ska få några framtida men av detta.
SvaraRaderaLivet går vidare så ock sommaren lite för tidig i år känns det som. Men nu är det en sommarmånad så det är bara att köra på. Jag är bortskämd nu som får vara hemma och njuta av allt det vackra även om det inte är självbestämt( Sjukskriven) Det känns som en förmån att få det nu.
Önskar dig en fin vecka
Kram Meta
Egentligen ganska otroligt att det krävs så pass mycket ändå för att en hund ska tas bort. Man får väl hoppas att ägarna följer restriktionerna och att hunden aldrig skadar någon igen.
SvaraRaderaSkönt att du är så nära ledighet nu. Själv har jag minst tio dagar kvar. Inte sp mycket visserligen men sjukt mycket som ska hinnas med på jobbet.
Kram!
Ja, stolt över dig själv skall du vara! Det är starkt att våga ge sig ut i naturen igen och springa!
SvaraRaderaNu får man hoppas att ägarna följer reglerna, man funderar lite kring om man som ägare verkligen skulle lita själv på hunden i fortsättningen, jag vet inte jag...
Kram!
Gunilla
Jag vet faktiskt inte om jag som ägare skulle lita på min hund igen. De måste ju ha insett att det kan hända saker fast de sett hunden som världens snällaste. En sån himla otäck historia, du är tuff som springer vidare och bra att du delar med dig av historien, hoppas som sagt att fler kopplar sina hundar, även om de är världens snällaste. Hoppas du inte får några bestående synliga skador.
SvaraRadera/Jenny
Jag har läst om det hemska du varit med om. Det borde vara förbjudet att ha hundar okopplade. Även om de är snälla, så finns det ju faktiskt folk som är rädda för hundar.
SvaraRaderaTänker på dig
Ha det så gott det går
Jag kan bara instämma i att helt ha kommit ur balans vad gäller att jobba nu. Fyra dagars ledighet gjorde mig nästan lite förvirrad. Att gå tillbaka till jobbet efter det kändes jättekonstigt. Nu är det inte många arbetsdagar kvar, men väldigt intensiva sådana för mig, så det är bara att skärpa till sig och fokusera! Snart, snart blir det semester! :-)
SvaraRaderaKram // AH