onsdag 14 september 2011

Solsil på köpet

Det är något speciellt med höstljuset tycker jag. Kan inte riktigt beskriva det men det är vackert i alla fall.

Höstsol på jungfruhirsen. 


 I helgen som gick såg jag plötsligt att jag har en solsil. Inte en fin (och dyr!) i rostigt material men ändå...

Solen silas in på bänken och vattenblänket genom armeringsmattan med vildvin. 

Solsilen hos mig!

Ha det gott!

8 kommentarer:

  1. Fin solsil du har! Och håller med dig om höstljuset, det är mjukt och skönt.

    Tror du har rätt, mitt gräs liknar ju ditt jättemycket och är säkert någon slags hirs. Tack för att du klurade ut det åt mig! Kram Hanna

    SvaraRadera
  2. Vackert, det behövs inga dyra grejer funkar lika bra ändå.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Det DÄR gillar jag! Sån solsil kan man inte köpa för pengar...

    Håller med dig om det mjuka snälla ljuset så här i september... underbart!

    Kram Anna Vattenkanna

    SvaraRadera
  4. Vem behöver en dyr variant när man kan få den finaste sorten alldeles gratis?!
    Jag är mest förundrad över att du hunnit fota de få sekunder då solen visat sig.

    Kram!

    SvaraRadera
  5. Visst är det fint när solen strilar naturligt! Jag har en fin rostig solsil som är ett reafynd men jag tänker aldrig på att solen strilar genom den...

    kram louise

    SvaraRadera
  6. Vacker naturlig solsil. Det dyra är inte alltid bäst!
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  7. Vilken vacker plats! Där vill man ju filta in sin med en kopp te. // Anna

    SvaraRadera
  8. Solsil, det var ett nytt ord för mig. Fint ljus hade du iaf!

    SvaraRadera

Tack för att du skriver en kommentar. Jag blir SÅ glad!