Ni som har tjejer och killar i den åldern eller som nyligen haft det. Blev det någon skillnad efter 18-årsdagen i ekonomi och ansvar? Sparar ni till era barn och hur länge anser ni att man ska göra det? Har ni betalt deras körkort? Lånar de er bil och betalar de i så fall bensinen? När de flyttat hemifrån står de på helt egna ben då eller kommer det fortfarande ekonomiska tillskott från er som föräldrar? Hur ser ansvarsfördelningen för hushållsarbetet ut hemma hos er som har halvvuxna barn?
Detta är så klart ingen enkät men när jag lyssnade på dem som diskuterade så väckte det en del funderingar hos mig.
Ikväll är min plan att äta kycklingsoppa lagad av sonen, titta på Sverige-Danmark och baka långpannebröd med linfrö.
Eftersom jag bara har en liten på två kan jag inte ge dig mina funderingar. Mina funderingar baseras på hur jag tycker att det ska vara och har jag lärt mig något som förälder så är det att mina gamla föreställningar och principer har fått rejält på foten. Inte alla, inte alls, men en del idéer kan jag idag skratta åt, som tanken på att vårt barn skulle sova i eget rum tidigt och absolut inte i vår säng...:-) Vår säng sov han i tills han blev ett och ville sova i sin egen säng. Nu sover han i vårt rum och vi har inte någon plan på när flytten till eget rum blir av. Som sagt, principer och idéer som totalt förändrades.
SvaraRaderaMen jag tror att det är superviktigt att lära barn ekonomi. När jag jobbade som lärare hade jag en årskurs femma där jag jobbade med ett tema där alla elever var 25 år, hade ett jobb de ville ha (realistiskt inte fotbollsproffs) och en egen lägenhet. De letade boende på nätet och hade råd med kontantinsats. Vi gjorde budgettavla á lá Lyxfällan. Det var så spännande att se deras reaktioner redan när jag meddelade deras löner och att det killarna som var kockar fick mer än tjejerna. Jag använde mig av statistik. För att göra en lång, och spännande, historia kort, så var det många föräldrar som berättade att barnen blev otroligt medvetna om vad saker och ting kostade och som efter temat började spara för framtiden. Sen hur man gör det finns det säkert många varianter på.
Ha det bäst!
Kram Hélena
Hej där :) Tack för dina bra kommentarer, både på min blogg och Johannas, och jag har läst kommentarerna jag fått, även Johanna och det är nog så att någon är missnöjd med sin tillvaro och låter det gå ut över andra, men detta är ett typiskt fenomen på bloggar där det skrivs om allt-mellan-himmel-och-jord och av ungdomar, och då undrar jag varför så många ungdomar är missnöjda? Tror det finns en röd tro till ditt inlägg idag...... Om man inte lärt sig ta ansvar för sig själv och sin ekonomi tidigt utan blir bortskämd av sina föräldrar, då blir det problem i framtiden. Har två praktexempel i umgänget, där t.o.m våra tjejer reagerat, och allt bottnar i föräldrarskapet.
SvaraRaderaSå här har vi det hemma hos oss:
I gymnasiet fick de barnbidraget själva men med översyn. Ansvarskostnader som standardkläder stod vi för och även aktiviteter som främjat deras hälsa. Körkort har vi sparat till under deras uppväxt, (någon hundralapp/månad) på ett speciellt konto som de fick tillgång till när de fyllde 18 och slutsumman blev ungefär 12000 kr och det räckte till körkort (sofia har inte tagit körkort än men har pengarna kvar och de anser hon själv är öronmärkta och inte till ex Japanrean). När J lånat bilen, får hon tanka för det hon kört. S bor i eget hushåll och sköter sig själv fullständigt. J bor i lägenheten på vinden och sköter den själv, inredning står hon för själv, betalar ingen hyra men står för matkostnaden till 75% då vi äter tillsammans och har tack vare det, lärt sig handla ekonomiskt, hushålla och lite matlagning. Jag anser att har de jobb, får de sköta sin ekonomi själva. De tillfällen de inte haft jobb, har de jobbat hemma (städ, tvätt, strykning, matlagning) och fått ersättning till "nöjen". Vi har lånat ut pengar, men alltid fått tillbaka dem. MEN skulle något oförutsätt hända, så klart vi skulle hjälpa dem!! Vi kommer ju alltid vara förälder åt dem :) Sedan kan man skämma bort dem med massor av kärlek, uppmärksamhet och stöd, det tar de ingen skada av, och vi får tillbaka detsamma :)
Det blev ett långt svar men så blir det när du har många frågor du önskar svar på :) Kramar ♥
Ojoj, svåra frågor!
SvaraRaderaElliot som är 19 år (20 i år) fick sitt körkort eftersom han skötte skolan och inte rökte/snusade och drack med måtta (= nästan inget alls). Han har studerat en termin på högskolan och levde då på bidragsdelen, mat och husrum hade han gratis eftersom han valde att bo kvar hemma. Han lånar bilen och får köra gratis, vi tankar. I mars börjar han studera på Öland och får då ta studielån.
Estelle 17 år och Eila 15 år har själv ansvar för sina studiebidrag och sköter själv inköp av kläder, skor osv. och det fungerar jättebra.
Vi kommer att betala även Estelles och Eilas körkort eftersom även de sköter sig bra (i alla fall i nuläget...)
Ha det bra
Kram
Vi är inte där ännu, men tänker nog som Lotta vad gäller framtiden.
SvaraRaderaRedan nu vet A att vi är tre i familjen och vi har alla ansvar för hur vi har det hemma. Ingen "hjälper till" utan vi gör det vi kan efter förmåga.
A får månadspeng och den är förknippad med visst ansvar, som att plocka ur diskmaskinen, helgstäda badrummet, ta hand om tvätt etc. Vid varje utbetalning får hon själv bestämma om hon ska ha den summan vi kommit överens om eller avdrag om hon inte tagit ansvar för sina uppgifter eller mer om hon tagit ett större ansvar. Vi vill att hon ska känna efter själv och lägger inga värderingar i hur hon sett på sina insatser. Under ett år har hon nog dragit av lika mycket som hon lagt till!
Vet att många av hennes 14-åriga kompisar aldrig får/behöver göra något hemma trots att de får månadspengar- och extra när de behöver.
Funderar över hur de kommer se på ekonomi (och sig själva) när de ska flytta hemifrån.
Vet inte om det var svar på dina frågor precis, men jag funderar mycket över hur vi ser på våra ungdomar, som familjeMEDLEMMAR eller ett tillbehör!
Vi slösar gärna med kärlek, omtanke, överraskningar, respekt och vill ge A känslan av hon är en viktig del av familjen!
Kramar
Tjejerna har fått en del av barnbidraget som månadspeng(veckopeng hade de innan det och köpte sitt eget lördagsgosis) redan när de var i tioårsåldern och sen öronmärkte vi resten som klädpengar. De fick ta ansvar för klädinköp under uppsikt av mig. Det innebar att om man inga kläder köpte en månad så stod pengarna kvar, vilket de gillade! Det innebar att de var medvetna om att allt kostar och vill man ha en dyrare jacka t.ex så är det inte bara att gå och köpa utan vidare. När de började högstadiet fick de hela barnbidraget under förutsättning att de anv. en bestämt summa till kläder, vilket inte alla klarade utan fick backa "en ruta" Mycket lärorikt! Alla tre har haft chans att tjäna extra pengar genom att jobba hos maken på loven (lärorikt att få snickra som tjej, de har då rakt inte tummen mitt i.. den dagen de flyttar hemifrån)
SvaraRaderaPå hemmaplan har jag skämt bort dem lite grann. Jag har ansett att skola, kompisar och fritidsaktiviteter måste få sin tid. De har städat sina rum sedan de var ganska små och sen har man ibland bett dem t.ex köra en runda med dammsugaren, handla något till maten eller hänga upp en maskin tvätt när jag tyckt det behövts. Att hjälpa till med annat har varit frivilligt.
På gymnasiet var studiebidraget deras även om det kom i mitt namn, det är ju faktiskt deras pengar!
Körkortet får dom en summa till och sen får dom en liten, billig bil när de har råd att ha bil vill säga. Tills dess får de låna min bil under förutsättning att de tankar.
"Hårt hållna" ekonomiskt men slappare med att hjälpa till skulle jag nog vilja summera hur vi haft det(det bottnar i hur jag hade det hemma när jag var tonåring - jag gillade det inte alls!) Idagsläget klarar de sig galant alla tre. De är tacksamma för att de fått lära sig att allt kostar och tycker sättet var bra. De har aldrig behövt sakna något! Idrotten har vi bekostat sålänge de gått i skolan och likaså har vi stått för tidningsprenumerationer od.
Långt svar, intressant ämne =)
Kram gittan