Kär!

Två lediga dagar av fyra har redan gått. Tiden bara rusar och jag har fullt upp med att försöka känna alla dofterna, se alla de fina blommorna, känna gräset mellan tårna, äta frukost i uteköket med morgonsolen i ansiktet, ligga i hängmattan som numera hänger i uteköket...
Det är så otroligt underbart just nu nu och jag tror att jag är kär i den här årstiden.

Första bilden - på väg in i uteköket

Andra bilden - tagit ett par steg in i uteköket och vrider kameran lite åt vänster

Pergolagången är alltid lika härlig att gå igenom tycker jag. Prästkragarna fattar inte riktigt det där med att hålla sig i rabatten, där de hör hemma. De växer gärna upp mellan plattorna också. 

I trädgårdslandet strosar jag gärna runt numera. Ett härligt rum blev det. 

Den uppmärksamme ser kanske en grön slang? Den ska bort nu för idag köpte vi grå slang istället. Den smälter in mer och jag vill gärna ha det lite fint omkring mig. Även i trädgårdslandet. 

Idag har jag nog inte gjort något alls i trädgården. Det blev en del ärende avklarade istället och det behövs ibland det också. Men så trött jag blir av att gå på stan! Vi var på plats när affärerna öppnade och då var där inte så mycket folk men det fylldes snabbt på och då blir det jobbigt för min lilla hjärna. Kom hem med det mesta av det jag skulle ändå så jag får vara nöjd. 

Trött är nog lilla humlan också. Jag trodde först den var död och skulle kolla hur den kunde hänga kvar ändå. Den var inte död. Den njöt nog bara av allt gott i nävan. Ja, det kanske är en härlig fredagskväll för en humla. 

För övrigt så...

• är det en befrielse när kiropraktorn får loss låsningarna så jag kan andas igen. 
• kan det inte ha varit många som arbetade idag. Hela stan var full med folk!
• är det väl då märkligt att jag aldrig får tummarna loss och fixar ordentligt stöd till bondpionen. Den ger mig enormt många fina blommor varje år men vad ger jag den? Inget stöd och oftast ingen gödning heller. Skärpning!
• slutar jag nog aldrig bli helt varm ända in i hjärtat när sonen eller dottern upplever stor lycka. Det är väl det där med "man är alltid barn till sina föräldrar". Även om de båda är stora nu, vuxna, så blir jag så glad för deras skull när de är extra glada eller lyckliga. 
• är det nog dags för att jämna till kanterna på rabatterna tror jag. 

Kan inte få nog av trädgården och alla blommorna!