Funderar över minnen

Sitter och funderar lite över vad jag minns från advent och jul när jag var liten. Denna tiden är så mycket förknippad med minnen. 

Vi hade paketkalender i form av tändsticksaskar limmade på varandra som ett höghus. Där i låg små saker som suddgummi, en knäck eller lappar om var någon sak låg gömd. Det får ju inte plats så mycket i en tändsticksask. 

Vi hade en stjärna i köksfönstret när jag var riktigt liten och senare hade vi ljusstakar i några fönster också. När jag var 12 år fick jag en adventsstjärna i rött trä av morfar. Jag har den kvar! Jag var så himla glad för stjärnan för den gav ett så mysigt sken. Kunde sitta länge och bara titta på den. 

En annan sak som jag minns är att jag inte fick sjunga så högt i kören men jag fick gärna läsa en dikt istället. Det var tydligen innan man kom på det där med att alla ska få vara med ;). 

Flera juldagsmornar gick pappa och jag på julotta. Det var bara vi som orkade upp så tidigt tror jag. Det var jättemysigt!

Undrar vad mina barn har med sig för minnen??? Det kanske inte alls är de minnena jag vill att de ska ha med sig. Minns de det som jag ansträngde mig för att göra bra? Märkte de att jag ansträngde mig? Att vi läste julsagor minns de nog i alla fall. 

Jag gillar julen jättemycket men den känslan har jag nog inte lyckats föra över riktigt. Kanske kommer det märkas mer när de får egna familjer. 

Vet inte riktigt varför jag tog fram kameran INNAN jag tände ljuset och inte efter??? Hur som helst så är det såhär adventsljusen ser ut i köket. Man ser knappt siffrorna som hänger i de röda banden men de finns där. 

För övrigt så...

• är det märkligt att en del människor kan säga så många ord utan att egentligen berätta någonting. 
• lyser lilla granen fint på trappan. 
• låter adventskalendrar för vuxna lite mysigt. 

December nu och jag tänker vägra stress och njuta hela månaden.