En av veckans spännande utmaningar ägde rum igår.
Redan i början av året satte jag upp några träningsrelaterade mål. Ett av dem var att springa minst ett 5km-lopp under året. Mitt första i livet (om man inte räknar det jag sprang med min yngste bror när jag var 16 och han 6 för att han inte skulle råka springa vilse).
Jag har tränat med loppet i åtanke och anmälde mig nog redan i januari.
När hunden hängde i min rygg, för ca tre veckor sedan, och skakade och slet passerade många tankar i mitt huvud. Dels överlevnadsstrategier men även andra tankar som "jag vill hem", "detta händer inte"och "jag ska ju springa Vårruset". I början kunde jag inte stå rakt upp och det tog en halv evighet att ta mig mellan soffan och toaletten. Hela kroppen gjorde ont och mitt ena knä såg ut som en boll.
Ändå gav jag inte upp tanken på att kanske kunna springa loppet.
Det är jag med nummer 130. Detta är precis före målgången och jag är jättetrött men väldigt glad och lycklig.
Jag fattar det knappt själv. Jag gjorde det! Jag klarade det!
Idag ser det ut såhär. Där hunden drog med tänderna är det ganska läkt och svullnaden i midjan har lagt sig en hel del men absolut inte helt. Fram mot magen har jag rivmärken efter klorna och jag har känselbortfall i huden i midjan och bakåt till ryggraden. De fem-sex bithålen är mer eller mindre läkta som man kan se men jag har ont i alla såren och även i ärren.
.jpg)
Såhär såg det ut på akuten. Man ser inte heller här rivsåren så mycket.
Varför visar jag detta? Ja, inte för att äckla någon och inte heller för att någon ska tycka synd om mig. Nej, det finns bara en anledning och det är - detta får inte hända! Som hundägare eller hundansvarig måste man ha uppsikt över sin hund. Mannen som hade ansvar för hunden sa "jag förstår inte vad som hände, hunden är ju jättesnäll". Alltså måste man ha fullständig kontroll även på "snälla" hundar.
Idag är jag nog fortfarande lite euforisk efter loppet igår. Tack C och E för sällskapet!
Bravo vad härligt att du kunde klara loppet!
SvaraRaderaOj oj jäklars kunde misstänka att det skulle vara stora hål då jag sett ett & annat bett på vår förra boxer man kunde stoppa en penna i såren efter huggtänderna o det ser ju likadant på dig...ja vad ska man säga jag får mig onekligen en tankeställare som ägare till en boxer som ju räknas som en kraftfull ras precis som din Ronja gör så tänker jag mig att jag skulle klara att värja mig från ett angrepp men inser att så är det inte alls ...
KRAM från mig!
Nej, värja mig hade jag inte en chans till. I ögonvrån hann jag se något vitt, hund, som kom emot mig i full fart. Jag skrek Nej! och i samma sekund brände det till i ryggen och där hängde den fast. Från det att jag såg den i ögonvrån till den satt fast i min rygg gick det en sekund eller två.
RaderaKram
Men fy vilka läskiga märken efter den helt uppenbart opålitliga hunden! Och bra jobbat med vårruset, heja, heja! Vad har ägarna valt att göra med hunden?
SvaraRaderakram louise
Ja, ägaren har behållit hunden i livet. Dock har polisen bestämt att den måste ha koppel och munkorg så fort den lämnar huset.
RaderaKram
Aj aj det där gör ont förstår jag..:(
SvaraRaderaVilken bragd ändå att du genomförde loppet- bra gjort!!
Det är fruktansvärt! Så djupa sår, så ont du måste ha. Och du är så stark som klarade att genomföra loppet, vilken vilja du har. Jag är imponerad av hur du klarat av denna händelse. Lykke ser inte ens åt joggare eller personer som promenerar, men det är klart att jag ändå har koll på henne när hon är lös. Men tyvärr har ju inte alla det, som du har bistra erfarenheter av. När jag var ute och cyklade var det en hund som hoppade upp efter cykeln och sedan sprang efter. Jag kommer ihåg att det var läskigt, men där sa ägaren att hon egentligen inte hade så stor koll på hunden. Hur kan man då ha den lös??
SvaraRaderaMen hur säker kan man vara att den hunden som attackerade dig var "snäll", det kanske bara var något ägaren sa. Bara något jag tänkte på.
Stor kram från Maria
Grymt bra jobbat Marina!! Det trodde man inte för 3 veckor sedan...
SvaraRaderaTräffade en tjej idag med två stycken Franska Mastiffer (STORA) okopplade. Jag har aldrig reagerat tidigare då jag inte är hundrädd, men denna gången kände jag att jag var tvungen att säga något. Hon kunde ju inte veta om jag var jätte hundrädd eller inte... Jätte söta och snälla hundar som jag hälsade på efter att frågat om lov, men jag sa också till henne att tänka på att det faktiskt finns de som är rädda för hundar, hur snälla de än är... och på samma sätt som du skriver, man måste ha fullständig kontroll även på snälla hundar..
Åter igen, bra jobbat! Blodad tand nu kanske :)
Kram
Ja, lite blodad tand blev det. Har anmält mig till ett lopp till ;)
RaderaMastiffer är fina men visst bör de vara kopplade, som alla andra hundar bör vara. Bra att du uppmärksammade henne på att alla kanske inte uppskattar lösa hundar. Snälla eller ej...
Kram
Grattis till väl genomfört lopp! Det måste kännas som en dubbel seger när du lyckades genomföra det trots dina skador! Och jag håller med - det du var med om den där dagen i spåret får inte hända! 100% koll på sina husdjur gäller!
SvaraRaderaStort grattis till dig Marina för att du genomförde loppet, så skönt det måste kännas att det gick att göra det! Är sååå glad för din skull! Jag tycker att det är bra att du visar bilderna, för det är nog en och annan hundägare som behöver få sig en tankeställare. Man vet aldrig vad djur reagerar på och det är så svårt att hinna med och göra något. Koppel på hunden när man är med andra människor är en bra försäkring.
SvaraRaderaKram Kristina
Grattis, grattis, grattis! Bra jobbat!
SvaraRaderaOch nej, det får bara inte hända. Det är ingen frisk hund som gör något sådant. Jag hoppas innerligt att hunden är avlivad.
Kram,
Maria
Maria, hunden lever. Det var första gången den fick en anmälan mot sig och då är första steget munkorg och koppeltvång så fort den lämnar huset. Vad jag anser om det kan du nog räkna ut...
RaderaKram
Vad bra att du visade detta. Nej fy, sånt får verkligen inte hända. Det finns så många hundägare som inte har koll på sina djur och 'den är så snäll'. Visst, det är 'den' nog oftast, men det är trots allt ett domesticerat rovdjur. Hoppas att många hundägare får se detta och tar sig en tankestund.
SvaraRaderaMen visst är det synd om dig. Jag tycker det är för hemskt, det du råkat ut för. Du har verkligen kämpat på bra, så HEJA DIG och lycka till i framtiden!
Men fy, vad otäckt! Jag kan ju bara försöka föreställa mig hur ont det måste ha gjort! Hoppas den hunden blev borttagen! Visst är det irriterande med hundägare som tror att det är okej att ha hundar lösa hur som helst, jag är själv inte rädd men har en jäkla respekt om det är någon jag inte känner. Men är man rädd spelar det ju ingen roll att ägaren säger att hunden är snäll, man vill ju inte ha den nära ändå.
SvaraRaderaVilken bragd att genomföra loppet, det gjorde du otroligt bra, heja dig!!!
/Jenny
Nej Jenny, hunden lever. Eftersom det var första anmälan mot hunden och dess ägare blev föreläggandet munkorg och koppeltvång så fort den är utanför huset. Inkommer en anmälan till blir det vidare konsekvenser.
Radera//Marina
Vad kul att se att du kunde genomföra loppet, grattis ! Skönt också att se att du är på bättringsvägen, fortsätt och krya på dig :)
SvaraRaderaMan kan riktigt se hur nöjd (och trött) du är på översta bilden. Heja dig så bra gjort! En mara nästa år kanske?!?
SvaraRaderaOtäcka bilder du visar. Förstår att det måste gjort ont så in i h-e att rengöra de där bithålen. Ajaj. Men vilken tur du hade ändå. Tänk så illa det kunde gått. Såren ser iaf ut att läkas bra. Skönt!
Stor kram!
Tamara
Nja, någon mara blir det nog aldrig för min del. Känner ingen motivation till att springa så långt. Men, jag ska springa ett lopp till i år, det är bestämt.
RaderaKram
Vilken lycka för dig blir glad när jag hör att du lyckades. Det som mannen sa är nog den vanligaste kommentaren hundägare har om sin hund. kan ju undra hur många som känner sin hund egentligen.
SvaraRaderaHa det skönt och hoppas att allt reder ut sig med sår och läkning för dig
Kram Meta
Grattis till loppet och att det går framåt med allt! Det syns på ärren att det varit rejäla skador och de kommer säkert ömma ett litet tag till, men ha tålamod. Det blir bättre. Säkerligen med känseln också.
SvaraRaderaTänk, förut i ditt första inlägg om hunden kändes det som om du upplevde det som en evighet tills du fick greja i rabatterna och springa igen. Men nu är du här :) allt går framåt med tiden :)
Lika fasansfull som den sista bilden är, lika ljuvlig är den översta bilden! Jag är så glad och lättad att se den! Tänk så illa det kunde ha gått... Det vill man inte tänka på. Hoppas verkligen att känseln kommer tillbaka som den ska.
SvaraRaderaNu tackar vi för två dagars regn och välkomnar solen tillbaka lagom till helgen. För visst blir det väl så?
Kram!
/Anna-Karin
Grattis till att du lyckades genomföra loppet!!!!!!
SvaraRaderaKram Karin
Det där får bara inte hända! Oj vad ont!!!!! Bra kämpat efter allt detta :-)
SvaraRaderaHa en fin dag!
Kram
Heléne
Tack själv underbara du! Både för att du finns och för att du orkar fortsätta inspirera på så många vis.
SvaraRaderaKram
Usch jag blir arg och ledsen då jag läser om ditt hundöverfall, jag är hundägare men trots det väldigt rädd för andras hundar,,och därför har jag mina kopplade för jag tänker om någon är rädd ska de veta att mina sitter fast..Dina bett var ju fasansfulla, vår Ozzie blev biten en gång av en annan hund,(var inte ens vi som blev bitna utan min älskade hund)flera år sedan, då skaffade vi ett hundspray inte farligt men otäckt för hundar,, ifall vi skulle bli anfallna igen, men jag går där det inte finns hundar möter jag en så vänder vi,,lite löjligt men så är det . Det finns så många konstiga hundägare , som skapar konstiga hundar tyvärr.Fint att du kämpade och lyckades springa, hoppas du kan gå med din hund och jogga utan att känna hinder,,det får man kämpa med.Ditt trädgårdsland är fint jag är i planerna för att hägna in mitt,,och bygga ut det ,,din blogg är en fantastisk inspirationskälla, tack för jag får kika in . Kram Monica
SvaraRadera