Flytt och kärlek

Idag stod det dop på schemat och det var hur fint som helst. Kameran fick så klart jobba hårt och jag förstår ännu en gång att jag har mycket att lära. Fick möjlighet att prova ett annat objektiv för att få till bättre närbilder men jag vågade inte. Provade lite men det blev inte alls bra. Vill gärna lära mig men då behöver jag tid och testa i lugn och ro tror jag. 

Dagens lärdom: det är mycket svårt att få talande och sjungande människor att se normala ut på bild. 

I en fin liten kyrka var vi. Där kunde jag tillbringat en bra stund med bara kameran som sällskap. 

Den lilla fina flickan som döptes har många runt sig som redan nu värderar henne högt i sina liv. Tänk om alla människor kunnat få en sådan start, med så mycket kärlek.


Här hemma har det hänt att de flesta blommorna fått komma ner från vinden till verandan. Kamelian står kvar på vinden och det är synd men jag vågar inte flytta den. Förra året tappade den alla knopparna i verandan för där är ett litet element på och vi har torrboll där för att minska kondensen på fönsterna. Luften blev för torr för kamelian. Om knopparna börjar slå ut på vinden gör det ingen människa glad men jag vill heller inte att de ska falla av. Har jag tur kan flytta den till Lugnet innan knopparna slår ut.

Där ute ser det ut såhär så det blir inomhusarbete i morgon istället för trädgårdsarbete skulle jag tro. Jaja, det kommer tid för utearbete inom ganska snar framtid tror jag. 

För övrigt så...

• funderar jag på hur många intressanta människor det finns som jag aldrig träffar för att våra vägar inte möts.
• är det väl märkligt att man gråter när något är vackert. 
• är det nog dags för en kopp te nu. 

Trevlig kväll!